Ruset i blodet. Pulsen. Adrenalinet. Gemenskapen. Skräcken. Ensamheten. Den bifallande blicken. Handslagen och omfamningarna. Ryggdunkandet. Den undfallande blicken. Den dömande och insisterande blicken. Ramsorna och talkören. Ropen och skallandet. Jargongen. Musiken. Slagen. Svullna läppar. Brutna revben. Styrka. Makt. Maktlöshet. Tystnaden. Den outhärdliga tystnaden. Vi och dom. Människor har i alla tider sökt gemenskap med andra. Man har samlats och organiserat sig i både små och stora grupper, formella som informella: familjen och släkten, parlamentet, jaktlaget, grannskapet, jobbet, kyrkan, fotbollsklubben, kören. Skälen har varit såväl praktiska som av mer existentiell art. Även den som inte själv tycker om att dansa eller sjunga i kör kan läsa av glädjen hos en grupp som tillsammans ger sig hän åt sitt stora gemensamma intresse i livet. På samma sätt kan även den som inte är ett dugg intresserad av bilar förstå att det kan uppstå ett otvunget ”vi” kring huven på en bi