Ett gäng av våra elever kände sig nere idag. De satt i vårt uppehållsrum och hela deras uppsyn uttryckte en nedstämdhet och nästan desperation. De hade fått F på ett matteprov och nu ville de veta hur det gick med engelskuppsatsen som de skrev förra veckan? Fick de F där också? Detta kunde jag inte avslöja än; däremot är det ingen hemlighet att en del av dem har en bit att gå när det gäller både svenska och engelska - och alltså även matte, samt ett flertal andra ämnen. Jag gillar dem skarpt, på samma gång som jag ständigt får försöka att hjälpa dem att koncentrera sig och ägna sig åt det som är själva målet för varje lektion. Att vi numera samlar in alla mobiltelefoner vid lektionens början har hjälpt något, men fortfarande är det ju så mycket annat man kan prata om på lektionstid, gärna högljutt och skrattande, än det som bidrar till lärande i respektive ämne. Resultaten blir därför som de blir. Så på engelskan jag hade med dem sedan kände jag plötsligt för att - åter igen - ha