Birkebos bästa blogg

Rubriken är givetvis lite (väl) löjlig. Den är dock menad att uttrycka en poäng, nämligen att jag numera jobbar med Goldings klassiker i både svenskan och engelskan. Jag läser den alltså i klassuppsättning på svenska i en åk 1 respektive på engelska i en åk 2. En uppenbar vinst med att parallelläsa så här är givetvis att jag själv blir väldigt inläst på boken. Att leda samtal utifrån en roman är en mycket kvalificerad uppgift, och den som leder samtalen måste kunna ställa de rätta - och som Anne-Marie Körling brukar kalla det: de feta - frågorna: de som rör själva fabeln och de som går djupare i analys av tema och den språkliga dräkten. Kraven på ett gott samtalsledarskap ökar dessutom i takt med bokens svårighetsgrad. Flugornas herre uppfattas av de flesta som en mycket svår bok, vilket inte minst har att göra med de många, utdragna miljöbeskrivningarna. Själv alternerar jag tillvägagångssätten vad gäller samtalsformerna. I min Engelska 6 har jag flera gånger plockat ut eleve...

I arbetet med Den stora Gatsby i en åk 2 på Ekonomiprogrammet har vi bland annat behövt tala om själva den historiska och sociokulturella kontexten som berättelsen är inbäddad i. Vad kännetecknade "det glada tjugotalet", vilka var de stora skillnaderna mellan East Egg och West Egg (Tom och Gatsbys stora ungdomskärlek Daisy bodde på East Egg, medan Gatsby själv bosatte sig på West Egg, skilda åt av endast ett smalt sund), varför hette apoteken "drug stores" och hur var den allmänna samt juridiska synen på tunga droger samt alkohol på 1920-talet? Idag pratade vi om kapitel 7 på svensklektionen. Tre nerslag ur vårt samtal: 1) Daisys röst gör stort intryck åtminstone på Nick som upprepade gånger framhäver dess musikaliska kvalitéer och bland annat liknar den vid en "odödlig sång". I kapitel sju kommenterar Gatsby den själv då han säger att den "... är full av pengar - det var den outtömliga charm som steg och föll i den, klingandet av mynt, cymbaler...

Ungefär så länge har jag under några få veckor suttit och lyssnat på och samtalat med elever då de redovisat sina svenska eller engelska romaner: 1000 minuter. Vi sitter vanligtvis i grupper om fem till sju personer och varje enskild redovisning tar drygt tio minuter varav hälften utgörs av elevens förberedda presentation och andra hälften av mina frågor till boken och elevens läsning. Föga överraskande blir de flesta redovisningar bättre då de görs i samtalsform på detta vis jämfört med då de görs i skriftlig form. De blir även mer intressanta att ta del av. Inför sin tilldelade tid i gruppen tillsammans med mig har varje elev även fått göra fyra läsloggar som de lämnat in på vår digitala lärplattform. Redan där "tvingas" eleven begagna sig av en viss språklig begreppsapparat, och jag kommunicerar vissa förväntningar: det gäller att ta sig igenom hela romanen. Men alltså, 1000 minuters aktivt lyssnande och samtalande. Det är ändå ganska mycket, och kravet på att man som ...

Idag har vi skrivning på sociolingvistik. Vi har ägnat några lektioner åt detta, och nu får eleverna i skrift reflektera över gruppspråk och på vilka sätt olika individers språk skiljer sig åt beroende på social bakgrund, ålder, utbildning, yrke, intressen. Detta är även sista chansen för dem att inom ramen för Svenska 1 skriva sitt livs uppsats. Om 12 dagar sätter jag betyg. I sitt resonemang får eleverna bland annat knyta an till ett utdrag ur romanen Ett öga rött av Jonas Hassan Khemiri. Berättarjaget Hamil som är 15 år uttrycker sig på typisk "invandrarsvenska" med i förhållande till rådande normen delvis avvikande vokabulär, grammatik och meningsbyggnad. Charmigt är det allt: Då händer det. En elev ställer en kontrollfråga och inser efter drygt en timmes skrivande att han hamnat delvis fel i sitt resonemang. Den metaforiska handduken är på god väg in i ringen: varför inte bara nöja sig med ett lite mindre bra betyg - nu när det ändå är fredag och solen skiner ...