Birkebos bästa blogg

  Flera skriver på Twitter att Svensklärargruppen är som en mellan- eller högstadieklass. "Och de har hand om era barn!". Själv kommenterar jag då så här: "Det är mkt blandat. Ungefär som här på Twitter. Verkligen inte sämre. Och många vill ju uppenbarligen ha det så: rallarsvingar och drama. "Tonen" har blivit ett skällsord. The irony of that." Alla vi svensklärare torde vara mer eller mindre bekanta med William Goldings klassiska Flugornas herre från 1951. Golding var tyngd av sin tids händelser och fann anledning att tvivla på mänsklighetens förmåga att tillsammans uthärda och hantera tillvarons existentiella utmaningar i alla dess former. Andra världskriget var inte långt borta och inom sig själv lär han ha känt igen en destruktiv åder. En antiberättelse till den äventyrliga Skattkammarön antog småningom form och berättelsen om hur hyggligheten (symboliserat av Ralph), civilisationen (symboliserat av Piggy) och finkulturen (Jack) visar sig kraftlös g

Efter tips av Anna Kaya har jag precis lyssnat till en föreläsning av Debra Myhill där hon skissar på vinsterna med explicit grammatikundervisning i skolan. Motivationen att titta på detta kom sig särskilt av att jag för närvarande håller på med grammatik i en Sv2-kurs. Frågan är alltid vad som är syftet med dessa studier och hur långt man ska gå? En antal lektioner har gått åt till att lägga en grund och där eleverna fått bekanta sig med terminologin, ex finita verb och adverbial. Myhill framhåller i sitt anförande vinsterna med att faktiskt använda den begreppsapparat som är knuten till grammatiken. Vi accepterar att det finns särskilda begreppsapparater inom många andra domäner - exempelvis retoriken eller litteraturanalysen - så varför inte också här?  Så ja, vi har pratat om ordklasser och satsdelar. Jag förstår att det blir mycket med preteritum, predikat och predikativ. På samma gång har jag sagt till mina elever att de kommer att förstå poängen med detta längre fram, och i mit

Vi lever i en övergångstid i skolan. Elever som känner av symptom ska ju stanna hemma och testa sig för covid-19. Detta innebär att det blir en del frånvaro av och till. Vilket i sin tur innebär att det kan bli lite svårt att upprätthålla kontinuitet i undervisningen.  Idag skulle vi enligt överenskommelse ha prov på upplysningen. Fast då kom ju inte alla, och ett par stycken av dem som kom hade tidigare missat en-två lektioner. Det finns inget färdigt svar på hur man löser sådant. Men själv har jag varit tydlig med vad vi ägnat oss åt (har bland annat bloggat om det här och här ). Idag efter provet kände jag mig dessutom inspirerad att spela in en genomgång i turbofart åt dem som kan behöva den här överblicken.  Det räcker givetvis inte att lyssna på den här genomgången för att klara provet, men det är ändå en bra draghjälp. Jag spelade in filmen via Google Meet.  Länken: https://drive.google.com/file/d/1GT2F5xpf2X_e8aisQHOpXoRe9ryfmeau/view?usp=sharing

Vad är bäst när man jobbar med en skönlitterär text i klassrummet, färdiga instuderingsfrågor eller egna frågor? Svaret är att det nog beror på ett flertal saker. Inte minst om man har lite ont om förberedelsetid kan det utan tvekan vara till stöd att få tillgång till ett färdigt paket med instuderingsfrågor. För oss alla - ny som gammal i yrket - kan det även betyda mycket att låta sig inspireras av tankar någon annan redan tänkt: en ingång till texten, olika tolkningsnycklar, etcetera. Det är givetvis omsonst att inbilla sig att ingen annan redan hunnit tänka djupt, länge och intressant kring en text som funnits länge. Man måste inte själv uppfinna hjulet varenda gång. Av detta följer att det inte går att onyanserat tala i termer av ”rätt” eller ”fel” tillvägagångssätt i litteraturundervisningen. För egen del vill jag emellertid mena att det finns en kungsväg som jag dessutom själv slog in på redan tidigt i min lärarkarriär. I min första klass – en årskurs etta på Handelsprogramm

Varför kan det vara berikande att jobba med Upplysningen i svenskundervisningen? Våra kursplaner stipulerar att vi ska ta upp litteratur från olika epoker och undersöka det reciproka påverkansförhållandet mellan författare och deras samtid. Fast det går ju inte att fördjupa sig i alla litterära epoker, så hur ska man välja? Här får man väl utgå ifrån sig själv. Hittar man som lärare en ingång till ett stoff som man tror på och kan känna sig inspirerad av är det nog inte så mycket att fundera vidare över. Det e bar å åk! Själv kör jag precis nu växelverkan mellan då-nu i hög grad. På dagens lektion följde vi upp gårdagens lektion då vi gick ifrån Voltaire till rapparen Yasin på 0,5 sekunder. Kopplingen dem emellan stavas systemkritik och till idag hade jag hunnit läsa på lite extra vad gäller årets kontroversiella Grammisvinnare (som numera får avtjäna ett arton månaders långs fängelsestraff). Fortfarande är jag dock inte helt säker på i hur hög grad hans texter handlar om systemkritik

Jag inbillar mig inte att jag är någon superföreläsare. Men det är kul att undervisa. Som idag: Jag inledde lektionen med att visa ett citat ur en debattartikel av Anita Goldman vilket jag visade på whiteboarden via projektorn. Vi läste högt citatet tillsammans och jag strök under några av nyckelorden. För varje nyckelord blev det en mindre utvikning så att den värld av implicit kunskap och konnotationer som de rymmer fick avtäckas. Vad innebär det att varje människa blir till i samspel med andra? Vad innebär exempelvis individualistiskt tänkande kontra kollektivistiskt tänkande i praktiken? Hur kommer det sig att Sverige befinner sig högt uppe till högre i World Values Surveys karta? Varför funkar det inte att ha ett fotbollslag där alla vill superstjärnan över dem alla?  Vad är det för mylla som skribenten hänvisar till?  Vad betyder ”vitt blad”? Här knöt jag explicit an till John Locke och hans tabula rasa. En flicka i klassen kände till begreppet.  Slutligen strök jag under upply

Det började med att jag deltog i ett webinarium på temat "Hjärnforskningen i undervisningen". En av forskarna hänvisade då bland annat till Carol Dweck och hennes hypotes angående growth mindset och fixed mindset. Redan dagen därpå visade jag en TED-talk med Dweck i en av mina klasser och eleverna fick svara på frågor till hennes lilla tal. Vi tog god tid på oss eftersom jag verkligen ville att de skulle förstå.  Nyfiken som jag är letade jag sedan vidare och hittade då en artikel av henne där hon bemöter tre av de typiska missförstånd hon stött på. Den artikeln insåg jag var på en språkligt rätt så avancerad nivå och efter att ha klistrat in texten i ett Google-dokument markerade jag en mängd ord med blått som jag ville att eleverna skulle översätta.  Det gäller att ta det i små steg. Jag demonstrerade därför för dem hur jag ville de skulle gå till väga. För många är det åter igen långt ifrån enkelt att välja lämpligt ord när de översätter: 1) exempelvis "embrace"

  Ett par hundra sidor in i Ett förlovat land slår det mig: jag ska låta läsningen av den här boken bibringa mig vad de gamla grekerna kallade för ”katharsis”. Det låter högtravande. Men vad Aristoteles menade när han formulerade detta begrepp för 2400 år sedan var att en teaterföreställning kan ha en sorts renande och utvecklande effekt på sin publik. Dramat, intrigen, ödena kan väcka känslor och tankar samt sätta livet som man själv kan uppleva det i relief. Barack Obamas utmärkta 830-sidiga bok skulle kunna göra samma sak för mig, tänkte jag. Nu har jag läst klart den och tänker att det varit som att föra ett samtal med USA:s (förr)förra president. Hur många timmar detta ”samtal” sedan tagit har jag inte räknat på. Men jag har inte haft bråttom. Det finns ju så mycket att ta med sig under läsningens gång. Uppenbarligen sträcker sig Obamas avsikt med boken längre än att återge viktiga möten, avhandla centrala geopolitiska skeenden och projicera en bild av sig själv som en histor

  Idag lärde jag mig att cheerleading tydligen inte räknas som en sport. Fast jag vet inte? När jag i efterhand googlar frågan kan jag få intrycket att det visst räknas som en sport. Men det kanske beror på vem man frågar? Frågan verkar hur som helst inte vara okontroversiell.  Det var en elev som själv utövar sporten (får vi väl kalla det här) som idag gjorde en mycket intressant presentation om sitt stora intresse i livet. Temat eleverna fick utgå ifrån var "gemenskap och samhörighet". Vi har precis läst Möss och människor och där förekommer detta som ett av flera teman. Några valde då att prata om fotboll, någon annan om att åka epa-traktor på hemorten, ytterligare några pratade om sitt hästintresse, handboll, gymnastik eller vänskap. Eller ytterligare något.  Men den här eleven pratade alltså om cheerleading. Det som på sätt och vis gjorde den här elevens presentation lite särskilt intressant var när hon diskuterade den kultur vilken sporten rimligen kan sägas härstamma

Solidaritet Jag tänkte att jag skulle skriva en text om alla misslyckade lektioner jag haft. Skriver man som jag en del texter som – jag vet inte? – möjligen kan tolkas som anspråksfulla, kanske också man är skyldig att emellanåt berätta om när det gick fel. Att även jag gjort en massa tabbar och felbedömningar på vägen är ett obestridligt faktum. Och ja, det är min övertygelse att vi som tagit på oss att utbilda det uppväxande släktet står tillsammans i detta. Då behöver vi också odla och vårda en kollegial kultur där det inte är förknippat med prestigeförlust att göra fel och där det inte heller upplevs som riskabelt att berätta för andra att man gjort fel. Kanske är solidaritet ordet jag letar efter? Har man som jag jobbat 20 år som lärare skulle det emellertid kunna leda tanken fel om jag skulle berätta om tre-fyra tillfällen då det gick åt skogen: ”Fyra misstag på 20 år? Hey, jag gjorde fyra misstag bara i går. Jag måste ju vara helt värdelös?!” kan bli den rimliga reaktionen hos

  Jag kom på det i våras när vi hade distansundervisning: Enskilda, examinerande boksamtal. Redan då bestämde jag mig för att jag måste ta med mig detta in i post-coronaundervisningen. Just nu håller jag i själva verket på med det i fyra olika kurser. Vad menar jag med examinerande boksamtal? Vi har under en längre tid jobbat med en roman i helklass, kapitel för kapitel. Mängder av instuderingsfrågor. Vi har pratat om boken i smågrupper och helklass. Vi har eventuellt gjort lite småuppgifter i anslutning till romanen: skriv ett brev till huvudpersonen (Eng 5), skriv ett kort mini-PM där en viss fråga utredes (Sv3). I fokus har varit det vanliga, sånt man gör när man jobbar med en roman. När det sedan blir dags för samtalet sätter vi oss ner, eleven och jag. Här har jag sedan gjort på lite olika sätt. Men ett sätt som jag varit nöjd med i Engelska 6 och där vi jobbat med Animal Farm är att jag skrivit upp en mängd ämnesområden på små lappar som jag sedan lagt med baksidan upp på b

Idag hade vi videobesök på vår skola av förintelseöverlevarna Dina och Jovan Rajs. De är 2020 års Raoul Wallenbergpristagare och deras berättelse har fått vingar via deras egna böcker och mängder av framträdanden på skolor och i diverse media. Det var inte tänkt så ifrån början, men det bara föll sig så, att de romaner jag under ett antal veckor läst med mina klasser på olika sätt knyter an till Förintelsen. I en klass har det varit Ljuset vi inte ser , i en annan The Wave. Med särskild fokus på dagens möte har vi tittat på Schindler´s List. Idag gick vi emellertid från fiktionen i bok och film till det självupplevda, makarna Rajs egna berättelser. Vi lärare satt uppkopplade mot Zoom med våra elever i flera olika klassrum. Första hälften var avdelad åt att Dina och Jovan fick visa bilder samt berätta ur sina liv främst under krigsåren. Dina föddes samma år som Kristallnatten, 1938, medan Janovs födelseår sammanföll med Hitlers maktövertagande i Berlin. Efter ca 45 minuter öppnad

Året är 1983 Jag är nybakad student och sitter på mitt pojkrum. Om sju veckor drar jag iväg till södra Frankrike tillsammans med en kompis. Vi ska hjälpa till med att bärga årets vindruvskörd i  Beaujoulaisdistriktet. Sedan ska det hända lite andra saker, lumpen och så. Men nu är nu, och framför mig har jag den senaste traven av böcker jag varit iväg och lånat på stadsbiblioteket. Jag har börjat råplugga psykologi och filosofi. Je suis un autodidacte . Till min stora förvåning har det vuxit fram inom mig en förtärande längtan efter intellektuell skärpning och fördjupning. Vad innebär en premiss och vad utgör ett sant och relevant argument? Vilka olika sorters argument finns det? Vad kännetecknar oärlig, fastän retoriskt snygg, argumentation? Jag känner mig skarp som en kniv när jag lyssnar på politikerna på tv och ser igenom vad medieträningen gjort med dem. Hur kan de tillåtas komma undan med sina undanflykter och pseudosvar? En metareflektion letar sig upp till ytan i mitt medvet

  I fyra olika klasser har jag nu under 5 veckors tid jobbat med romaner, en helklassuppsättning i varje klass: Animal Farm, Looking for Alaska , The Wave , Ljuset vi inte ser. Jag har även börjat med prov. I någon klass bestämde jag mig för att jag ville genomföra proven i form av enskilda samtal. I klassen där vi jobbat med Animal Farm har jag inför samtalen listat vilka saker man behöver ha bra koll på (se bilden nedan).  Liknande förfaringssätt gäller i övriga klasser fast där har överenskommelsen varit att 1) vi kör skriftliga prov, fast 2) de som inte är redo vid överenskomna provtillfället, alternativt inte klarar det, får återkomma till mig när de tror de är ordentliga redo, och vi kan då boka upp ett samtal om boken. Hur går det då så här långt? Det är blandat. När det gäller samtalen kring Animal Farm har det varit tydligt att för dem som läst hela boken samt är väl förberedda faller det ut en del höga betyg (vi har ju ägnat närmare 15 timmars lektionstid åt att läsa oc

Vi hade pratat om sociolingvistik under ett flertal lektioner. Läroboken Svenska impulser 1 hade utgjort textunderlaget, och vi hade gjort såväl heta stolen ("hur ställer du dig till följande påstående (ex "slang är dålig svenska?")), tittat på ett avsnitt av Värsta språket med Fredrik Lindström samt samtalat om olika faktorer som alla spelar roll för hur vi uttrycker oss i tal och skrift: ålder, kön, utbildning, etnisk  bakgrund, yrke, geografisk hemvist. Jag var tydlig med att inte lägga värderingar i detta (bra vs dåligt) och betonade att normer är kontextuellt betingade (just de orden fick jag särskilt förklara).  Nu delades klassen in i grupper om tre personer och de fick till uppgift att göra en podcast som skulle handla om just detta. Den skulle vara cirka tio minuter lång.  Någon grupp kom till mig efter en lektion: "Vi är klara. Fast den blev endast tre minuter?!". De ville jag skulle titta på deras manus och det räckte med att jag skummade igenom ett