Fortsätt till huvudinnehåll

En tänkt utredande uppsats

Mina elever ska skriva en utredande uppsats i Svenska 2 på gymnasiet. På samma gång läser vi just nu Störst av allt av Malin Persson Giolito. På frågan vad som ingår i en utredande uppsats tänkte jag att jag ju för skojs skull kunde konstruera en tänkt uppgift och sedan själv besvara den. Det går ju att plocka fram världens bästa instruktion men ännu bättre - eller åtminstone som ett komplement till instruktionen - kan det vara att modellera: Så här kan man göra!

  • Vad innebär det att utreda en given fråga? 
  • Hur bygger man upp en sådan text? 
  • Hur formulerar man sig? 
Den uppsats de själva ska skriva kommer att bygga på ett helt annat textmaterial än just romanen, men principen är den samma. 



Tänkt uppgift:

Diskutera i vilken utsträckning Djursholms allmänna gymnasium i Störst av allt kan sägas vara mer eller mindre integrerat eller segregerat. Gör konkreta hänvisningar till texten samt dra en rimlig slutsats. Skriv 600-800 ord.

 

Tänkt utredande uppsats:

För ungefär hundra år sedan lanserade statsminister Per-Albin Hansson idén om det svenska samhället som ett folkhem. Som en hörnsten i detta bygge skulle också skolan utgöra en mötesplats för barn och ungdomar från olika sociala skikt.  Ett lite modernare ord för samma sak är integration. Huvudpersonen i Störst av allt, Maria Norberg, går på Djursholms allmänna gymnasium. Själv tillhör hon uppenbarligen den övre medelklassen och det samma gäller många av hennes kamrater där. Frågan är i vilken utsträckning hela gymnasieskolan hon går på kan sägas vara integrerat respektive segregerat?

Själva namnet ”Djursholms allmänna gymnasium” signalerar att det är en kommunal skola med långa anor från en tid då den möjligen var förbehållen dem som bodde nära den rent geografiskt. Man ser framför sig en vacker byggnad med en aula i klassisk stil. Med tiden har de lagt till praktiska program och är öppen för alla som kan och vill ta sig dit. När Maria Norberg, eller Maia som hon också kallas, beskriver sina kompisar, sina föräldrar och sina kompisar samt deras föräldrar är det en vit och utan tvekan välbärgad övre medelklass eller till och med överklass som beskrivs. Hon känner sig hemma där hon bor på Djursholm och Amanda, hennes bästa kompis, har hon umgåtts med sedan förskolan. Det samma gäller Sebastian, son till Sveriges rikaste man, som numera är hennes pojkvän. Det är uppenbarligen normen att man är på dyra resor, har flotta fester och umgås med de ”rätta” personerna. Det är hög status att bli bjuden med till en av Sebastians fester på samma sätt som en klassisk överklassmarkör – att jaga med ”rätt” folk – ingår.

Där miljön känns självklar för Maia får Samir, hennes klasskamrat med invandrarbakgrund, kämpa för att anpassa sig. Detta beror inte främst på hans invandrarbakgrund utan på hans föräldrars sociala status. De bor i förorten och mamman jobbar som undersköterska medan pappan jobbar som taxichaufför. Detta är inget Samir skäms för men han inser tidigt vad normen föreskriver. Av den anledningen ljuger han om sina föräldrar på första skoldagen på gymnasiet. Två år senare hånas han öppet för detta av Sebastian då de befinner sig på en av kompisarnas föräldrars lantställe (s 166ff). Djursholms allmänna gymnasium omhuldar ändå sådana som Samir. Enligt Maia gör han sig väl på bild på skolans instagramkonto. I linje med svenska normen råder förmodligen nolltolerans gentemot öppen diskriminering och det förefaller orimligt att skolan som sådan är rasistisk eller företräder ”vitas” intressen.

En motbild till Samir är Dennis. I likhet med Samir har även Dennis invandrarbakgrund. På flera avgörande sätt skiljer de sig emellertid åt. Där Samir är välanpassad och omfamnar skolans strävandemål har Dennis valt en annan väg. Han är kriminell och står för drogleveranserna. Även han går förvisso på Djursholms allmänna gymnasium fast då på ”verkstadslinjen”. Enligt Maia håller dessa till i ett separat annex skilt från huvudbyggnaden. Skolan är så till vida starkt segregerad, även om det säkerligen finns rent praktiska skäl till detta. Enligt Maia speglar snarare än skapar skolan denne segregering. Ingen – inte heller utanför skolan - verkar gilla eller ens bry sig om Dennis. Han omtalas i milt sagt förklenande ordalag (s 116).

På lärarfronten verkar Maias klasslärare Christer kanske lite oväntat vara en ”vanlig” medelklassperson, möjligen med en viss dragning åt vänster i sina värderingar. Inget hos honom utstrålar flair och övre medelklass. Maia beskriver honom som ”engagerad” och ”ordinär” (s 16). Medvetet underblåser han inte normer om samhällets hierarkier och ställer inga frågor om vilka resor eleverna varit på över sommaren. Med en sådan lärare verkar Djursholms allmänna gymnasium snarare eftersträva integration än stenhård segregation. Säkerligen skulle han kunna hålla en kurs borta i ”annexet”.

Sammanfattningsvis befinner sig Djursholms allmänna gymnasium rent geografiskt i ett område med närhet till den övre medelklassens ungdomar. Det finns etablerade föräldranätverk och uppenbarligen upplevs skolan som attraktiv bland dessa. Det skikt av ungdomar som Maia är en del av känner varandra sedan förskolan och de håller ihop ändå upp på gymnasiet. Givet hur skolan är organiserad i Sverige erbjuds de ungdomar som inte tillhör dessa sociala nätverk sedan barnsben ändå möjligheten att gå en utbildning där. Att söka sig dit vore att även söka inträde till samhällets övre sociala skikt samt dess normer och koder. De som inte har denna miljö som sin naturliga hemvist riskerar att uppleva utanförskap då det uppenbarligen kostar att anamma dess livsstil. Snarare än etniskt förefaller skolan starkt socialt segregerad och speglar därvid omgivande samhällets värderingar och hierarkier; att de sedan har en Christer kanske är ett medvetet drag från skolans sida men kommer ändå knappast att utgöra en socialt utjämnande faktor i sig.


 


Kommentarer

  1. Att ungdomar nu inte ka skilja på de och dem och var och vart
    beror på sämre lärare. Mina klasskamrater (födda 1967) kan det.
    Vår fröken accepterade inget annat.
    Varför är det just svenskar som inte kan hantera grammatik?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med. En svensklärare ska inte komma med ett sådant dumt förslag. Ska alla andra ord som inte stavas ljudenligt också ändra stavning? Eleverna ska istället få träna mer rättstavning från tidig ålder samt mer handstil och skrivstil för intresserade.

      Radera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar