Birkebos bästa blogg

I arbetet med Den stora Gatsby i en åk 2 på Ekonomiprogrammet har vi bland annat behövt tala om själva den historiska och sociokulturella kontexten som berättelsen är inbäddad i. Vad kännetecknade "det glada tjugotalet", vilka var de stora skillnaderna mellan East Egg och West Egg (Tom och Gatsbys stora ungdomskärlek Daisy bodde på East Egg, medan Gatsby själv bosatte sig på West Egg, skilda åt av endast ett smalt sund), varför hette apoteken "drug stores" och hur var den allmänna samt juridiska synen på tunga droger samt alkohol på 1920-talet? Idag pratade vi om kapitel 7 på svensklektionen. Tre nerslag ur vårt samtal: 1) Daisys röst gör stort intryck åtminstone på Nick som upprepade gånger framhäver dess musikaliska kvalitéer och bland annat liknar den vid en "odödlig sång". I kapitel sju kommenterar Gatsby den själv då han säger att den "... är full av pengar - det var den outtömliga charm som steg och föll i den, klingandet av mynt, cymbaler...

Ungefär så länge har jag under några få veckor suttit och lyssnat på och samtalat med elever då de redovisat sina svenska eller engelska romaner: 1000 minuter. Vi sitter vanligtvis i grupper om fem till sju personer och varje enskild redovisning tar drygt tio minuter varav hälften utgörs av elevens förberedda presentation och andra hälften av mina frågor till boken och elevens läsning. Föga överraskande blir de flesta redovisningar bättre då de görs i samtalsform på detta vis jämfört med då de görs i skriftlig form. De blir även mer intressanta att ta del av. Inför sin tilldelade tid i gruppen tillsammans med mig har varje elev även fått göra fyra läsloggar som de lämnat in på vår digitala lärplattform. Redan där "tvingas" eleven begagna sig av en viss språklig begreppsapparat, och jag kommunicerar vissa förväntningar: det gäller att ta sig igenom hela romanen. Men alltså, 1000 minuters aktivt lyssnande och samtalande. Det är ändå ganska mycket, och kravet på att man som ...

Vi snackade Den store Gatsby (sista lektionen innen Den store Skrivningen på d.s.). Hur var det nu igen med karaktärer, berättarstil, stilmedel och komposition? Inte minst vad gäller den slutgiltiga kompositionen står det författaren en mängd alternativ till buds då han eller hon ska bestämma sig. Även Fitzgerald kan i ett tidigt skede ha haft klart för sig såväl fabeln som karaktärerna, men sedan går det ju att komponera berättelsen på en mängd olika sätt: vad ska vara först? In media res, eller? Och kronologin, ska vi ta oss linjärt från A till Ö, eller ska vi kastas runt i berättelsen inte bara i rum utan även i tid? Då slår det mig, att Dire Straits klassiska Telegraph Road ju om något är ett utmärkt exempel på en välkomponerad och genomtänkt "berättelse". Jag frågar klassen hur många som känner till Dire Straits? Två stycken allmänbildade flickor räcker upp handen, den ena replikerar blixtsnabbt då jag ett ögonblick svävar lite på målet gällande namnet på gruppens hel...

Vi läser Den store Gatsby i Svenska 3. Enligt litteraturvetare och annat proffstyckarfolk är det främst denna roman över "en moraliskt degenererad generation" som kom att bli Scott Fitzgeralds legat till eftervärlden. Han skrev den i 1925 då han inte ens hunnit fylla trettio. Inget han åstadkom därefter har ansetts vara värt något vidare. Somliga har stört sig - och stör sig - på vad som torde beskrivas som ett moralistiskt anslag i berättelsen. Men det är svårt att ta sådana åsikter riktigt allvarligt. Vi vet ju att vi alla är moralister i praktiken; det enda som skiljer oss åt är möjligen synen på vilka värderingar vi anser bör ges företräde. "The roaring twenties" - eller, det glada 20-talet - var en jazzens tidsålder men också en tid för flambojanta utsvävningar och absurd nyrikedom. Fitzgerald brer på rejält då han försöker teckna en bild av hur det kunde se ut då de besuttna höll hov. Det är inte att undra på att boken varit föremål för fem olika filmat...