Birkebos bästa blogg

När gymnasieläraren Henrik Birkebo i helgen skrev en debattartikel i SvD om att vi i skriftspråket borde ersätta ”de” och ”dem” med talspråkets ”dom”, delades landets befolkning upp i vi och dom." ( Anders Q Björkman i SvD ). Det har nu gått en vecka sedan min debattartikel "Det är dags att slopa de och dem" publicerades i Svenska Dagbladet. Den har i skrivande stund delats 11464 gånger vilket är rätt så mycket. Enligt Emanuel Karlsten finns det emellertid forskning som visar på att "59 procent av alla artiklar som sprids i sociala medier delas utan att läsas." och med tanke på den övervägande delen av kommentarer i olika fora förefaller inte detta osannolikt, då den stora majoriteten inte ens riktigt verkar förstå frågan. Detta kan jag dock bjuda på, och det säger jag i all ödmjukhet. Frågan om de/dem/det är mer komplex än de flesta tror vid första anblicken, och som jag också fick fram i radioprogrammet Karlavagnen är det mitt intryck att väldigt många ham...

Jag tar steget fullt ut just nu. En grundbult i ämnesplanen för engelska på gymnasiet är fokus på kommunikation, och inte otippad eftersträvar därför också varje engelsklärare att eleverna får uppleva det lustfyllda i att använda sin engelska, att våga och att vilja. Här ska det inte klippas några vingar. Fast - nu tänker jag som sagt ta steget fullt ut. Många elever uttrycker sig gärna muntligt och även i skrift. Det blir mycket kommunikation. Däremot förekommer det också onödigt många brister i språkligt avseende - och då blir ju också kommunikationen lidande, inte minst i skrift. Visst får eleverna respons på vad de producerar, men står den språkliga utvecklingen i paritet med hur mycket tid vi lägger ner på att kommentera deras unika texter? Nu tänker jag ju som sagt ta steget fullt ut. Rom kommer inte att byggas på en dag för det, men jag skulle verkligen vilja nöta just det här med den språkliga dräkten en tid framöver. Inga mer egna, unika texter, utan nu gäller hjärntvätt...

Sent igår kväll nåddes sent omsider en överenskommelse parterna emellan i frågan: ska vi ha kvar "de/dem", eller ska vi ta klivet och införa "dom" som nya "superformen" även i mer formella texter? Efter att ärendet manglats och belysts från olika håll under flera decennier - bland annat i en aktuell tråd i facebookgruppen Svensklärarna där runt 300 svensklärare yttrade sig - bordlades frågan igår slutligen till framtiden.  Beslutet gör även gällande att de som lever om 50 år får känna sig fria att då ta upp frågan igen (innebärande även huruvida genitivformen "doms" ska medges epitetet "vårdad svenska"). På samma sätt får de som lever om 200 år  ta upp frågan gällande liberaliseringen av övriga possessiva pronomen ("hanses", "vårat/våran", "erat/eran" + plus alla dem som torde ha tillkommit till den tiden). Fram till dess råder enighet, arbetsro och sinnesro, i lärarrummen, klassrummen och alla andra...

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras.  Fast jag är inte säker på vad .  Eller jo, det kanske jag är ändå. Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ” Skriftspråket redo för att införa ”dom ” betonar att vi in...