Birkebos bästa blogg

Jag har börjat lite försiktigt att läsa ett par böcker jag fick i julklapp. Det är den engelska teologen N.T. Wrights tegelstenar i två band om aposteln Paulus ("Paul and the Faithfulness of God"). Vi snackar cirka 1600 sidor, typsnitt litet, och om man som jag är en ganska långsam läsare manar detta till ett visst mått av ödmjukhet. Det finns en anledning till att jag med all sannolikhet faktiskt ändå kommer att läsa ut dem. Inte bara är innehållet givetvis intressant (och vi kan väl härvidlag också vara överens om att det finns väldigt mycket att läsa som är intressant), men utöver detta har samtliga Wrights texter en distinkt kvalité som tillför läsningen ytterligare en dimension, och det är att de är skrivna av en fullfjättrad stilist. Rent akademiskt räknas Wrights som en av de främste inom sitt fält, men det ovanliga med hans texter är det sättet på vilket han använder hela sitt språkliga och retoriska register för att knyta an och nå fram till den tänkta läsaren. A...

Vi läser Den store Gatsby i Svenska 3. Enligt litteraturvetare och annat proffstyckarfolk är det främst denna roman över "en moraliskt degenererad generation" som kom att bli Scott Fitzgeralds legat till eftervärlden. Han skrev den i 1925 då han inte ens hunnit fylla trettio. Inget han åstadkom därefter har ansetts vara värt något vidare. Somliga har stört sig - och stör sig - på vad som torde beskrivas som ett moralistiskt anslag i berättelsen. Men det är svårt att ta sådana åsikter riktigt allvarligt. Vi vet ju att vi alla är moralister i praktiken; det enda som skiljer oss åt är möjligen synen på vilka värderingar vi anser bör ges företräde. "The roaring twenties" - eller, det glada 20-talet - var en jazzens tidsålder men också en tid för flambojanta utsvävningar och absurd nyrikedom. Fitzgerald brer på rejält då han försöker teckna en bild av hur det kunde se ut då de besuttna höll hov. Det är inte att undra på att boken varit föremål för fem olika filmat...