Fortsätt till huvudinnehåll

Världens bästa skitskola

För ett tag sedan gick UR:s reportageserie "Världens bästa skitskola". Det var en serie i fyra avsnitt, och den berörde mig djupt. Eller för att vara mer exakt: den gjorde mig indignerad!

För den som eventuellt missade detta, vill jag tipsa om i synnerhet två av avsnitten här. Jag återkallar även några av de minnesbilder som inpräntades hos mig då jag tittade.

Avsnitt 3: Experimentverkstaden
  • Elever på KTH upplever att de är dåligt förberedda från gymnasiet inför studierna. En universitetslektor uttalar att "det är kris". I femton års tid har de haft diagnostiska prov för sina nya studenter och kan avläsa av resultaten, att det har skett en kraftig försämring. Hälften av studenterna klarar inte högstadiets matematik.
  • På Handelshögskolan uttrycker de internationella studenterna sin förvåning över sina svenska studiekamraters bristande förkunskaper och negativa attityd till matematik.
  • Hjärnforskare Martin Ingvar sågar idén om alla elevers inneboende förmåga att ta ett stort eget ansvar. Denna pedagogiska idé saknar helt grund i verkligheten, menar han, och lyfter istället fram lärarens helt avgörande betydelse för huruvida eleverna lär sig något i skolan eller ej. 
  • Programledare Natanael Derwinger är på plats i Shanghai och låter en klass åk 4-elever prova på en uppgift som många, äldre svenska elever har svårt med. De kinesiska barnens uppsluppna skratt säger allt...!
Avsnitt 4: Dropouts
  • Varje år hoppar 13 000 elever av gymnasiet, och var fjärde elev har inget slutbetyg. Det är svårt för avhoppare att få jobb; det är i själva verket 90 % större chans att få jobb, även med halvdåliga betyg, jämfört med om man hoppat av.
  • En nationalekonom har räknat ut, att det stora antalet "dropouts" kostar Sverige dyrt i form av förlorade arbetsinkomster samt försörjningsstöd och övriga stödinsatser. Närmare bestämt 150 miljarder per årskull. Minst.
Ytterligare en minnesbild är från ett av avsnitten då en elev berättar att han under flera års tid suttit och spelat World of Warcraft i genomsnitt fyra timmar om dagen - under lektionstid.

Det finns all anledning att återkomma till detta.









Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…