Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

What´s in a name?

”Tjena, David, kul att se dig!” ”Erik”, kommer svaret. ”David är han bakom dig”, lyder det från en av klasskompisarna. Lektionen har precis börjat och jag går runt och delar ut provet till Animal Farm. Jag fortsätter i storskalig stil: ”Tjena Kasper!”. ”Alexander …”, svarar han. Det går bra för mig i dag.
Jag har nog aldrig tidigare haft så svårt för att lära mig alla elevers namn som i år. Orsaken till detta stavas förmodligen lathet, för inte har jag skrivit listor och ritat bordsplaceringar som jag brukar göra. Men ändå?
Igår var jag en sväng på stadsbiblioteket. Bakom disken står en tidigare bibliotekarie från vår skola. Det är nog ett par tre år sedan hon slutade hos oss. Hon var både duktig, trevlig, engagerad och uppskattad. ”Tjena, Sara!”, hälsar jag glatt. Jag presenterar mitt ärende, och hon är redan i gång med att skriva in sökuppgifter i datorn. Efter tjugo sekunder faller min blick på hennes namnskylt. "Hanna". 
Nu verkar elever förvisso luttrade och visst hör…

Torsdagen 14 november

”Henrik, du ljuger!” Ynglingen ställer sig framför mig i hela sin längd, och jag som är drygt 190 cm får lyfta blicken. ”Jag har varit hos kuratorn …”. 
Han är upprörd och behöver prata av sig litet. Ett par av hans kompisar ställer sig nära, förväntansfulla, beredda att ge moraliskt stöd, kanske komplettera med lite förklaringar ifall läraren inte helt verkar fatta? Det är fullt av elever runt omkring; vi står mitt i skolans foajé, i anslutning till caféet.
Det fina är att jag känner honom. Och nej, trots det anklagande utfallet är han inte alls hotfull. Inte heller är det något nytt samtal som seglar in på radarn här. Vi har haft liknande meningsutbyten förr, hur många gånger som helst under flera års tid. Shit happens, och emellanåt behöver vi räta ut lite frågetecken tillsammans.
Det visar sig att jag i min egenskap av mentor vidarebefordrat uppgifter till honom om hans frånvaro som inte helt stämmer. Och ja, det var ju lite olyckligt. Några detaljer hade blivit fel. Jag tittar på…

Tisdagen tolfte november

Nu är det lugnt. Fast det var det inte för en halvtimme sedan. Då väntade nämligen ett trettiotal snälla men förståeligt nog otåliga elever på att jag skulle infinna mig. Uppsatsskrivning med början 8.30, och nu var klockan 9.30. Jag hade precis anlänt. 
Inget drömscenario för vare sig elever eller lärare. Jag hade tidigare meddelat dem på min mobiltelefon att jag stod hemma och att bilen inte startade, att jag inväntade bärgningsbilen. Under tiden kunde de ju passa på och läsa sitt texthäfte som uppsatsen skulle bygga på? Samt titta på den film jag spelat in med ”8 goda råd inför uppsatsskrivning”? En flicka hann svara att hon hade bokat tid hos tandläkaren en viss tid och att kostnaden för att utebli är 400 kr: "Så kan du skynda?". En del elever har verkligen koll på sin planering. Ja, och hur skulle det bli med de angivna start- och sluttiderna jag angett i den digitala lärplattformen i vilken de ska skriva sin text? Nu blir det ju försenat en hel timme?
När jag anlände …

Skönlitteratur i skolan: Vad, hur och varför läser vi?

Inledning Frågan som ställs i rubriken har långa anor tillbaka i tiden. Olika skolsystem i olika tider och kulturer har formulerat lite olika svar, gärna till följd av att den rådande synen på olika sätt utmanats av sin egen samtid. För den som själv är djupt rotad i en viss syn på litteraturens roll kan de svar man identifierar sig med upplevas självklara, ändå förefaller det rimligt att ett inslag som tar så oerhört mycket tid i anspråk av den samlade undervisningen som fallet är med läsningen av fiktiva verk också äger en hög grad av legitimitet hos de berörda parterna, även så i vår tid och kulturkrets. Och klart är att läsning av skönlitteratur utmanas i vår tid. Inte minst vi som är verksamma svensklärare (samt exempelvis engelsklärare) känner av detta in på bara skinnet. Det tål att tänkas lite djupare över vari detta läsmotstånd består, och det kan vara av vikt att söka utröna åter igen vilka vinsterna egentligen är med läsning. Handlar det alltså om nöje, eskapism, att låta s…

Veckans sorgligaste läsning

Emellanåt bekräftas ens värsta farhågor. Och det hände alltså nu i veckan för min del när jag läste Svensklärarföreningens årsbok 2018. Det är inte varje år som jag tar mig igenom detta kompendium av alltid välskrivna och snyggt redigerade texter men i år kändes temat ”Digitalt” kanske lite särskilt angeläget. Vad innebär de nya skrivningarna i våra styrdokument angående bruket av digitala hjälpmedel, och hur ser det ut i klassrummen inte minst i relation till arbetet med skönlitteratur? Christina Olin-Schellers och Marie Tanners ”´Den helige´ skönlitteraturen och det uppkopplade klassrummet” där de redovisar sina observationer ifrån 41 lektioner på gymnasiet blev emellertid för mig veckans sorgligaste läsning.
Jag brukar fråga mina nya elever på gymnasiet i både svenska och engelska vilka böcker de läst på högstadiet? Främsta anledningen till detta är att jag vill lära känna dem, och eftersom jag själv praktiserar läsning av klassuppsättningar vill jag i möjligaste mån undvika att …

Så här bra var inte jag

Jag finner ofta anledning att imponeras över enskilda elevprestationer. Visst finns det elever som av olika anledningar har mycket svårt för sig i skolan och som kanske inte uppnår de stipulerade målen inom den utsatta tiden. Detta pratar vi ofta om både inom och utanför skolan. Som lärare berör det oss djupt på flera plan när vi tvingas meddela de underkända betygen.

På samma gång finns det emellertid också andra elever som är mycket högpresterande, och dem behöver vi också prata om. En kollega och jag funderade kring detta här för någon tid sedan, och vi var rörande överens om att vi i alla fall inte alls var på samma nivå som många av våra elever är när vi var i deras ålder. Detta gäller så klart inte minst engelskan där den språkliga exponeringen i form av både ljud och text är av en magnitud som vi bara kunde drömma om för ens tjugo år sedan, och Sverige håller ju numera nästan att bli tvåspråkigt (att däremot exempelvis tyska och franska har kommit såpass på undantag i den svens…

Retorik 1: Jesper Rönndahls PEXIT-tal

Vi håller på med retorik i flera av mina klasser just nu. Vanligt förekommande när man ägnar sig åt retorikstudier är givetvis att man då lyssnar till delar ur olika kända tal samt växlar med studier ur någon lärobok. För drygt någon vecka sedan tog vi utgångspunkt i ett upplägg som inspirerades av Robin Smith. Fokus var där på våra svenska partiledares slutanföranden inför partiledaromröstningen i riksdagen nyligen. Det blev två intressanta lektioner och kan klart rekommenderas.
Sedan dess har vi bland annat lyssnat till delar ur kända tal av bland annat Winston Churchill (där han mumlar sig igenom sitt ”Weshall fight in the streets, etc…” från 1940) och J.F.Kennedys (”Ask not …”).
När jag nu under dagen roat mig med att titta lite ikapp av Jesper Rönndahls Svenska nyheter slår det mig att det ju här finns ett rikt material att ösa ur just med tanke på retorik. Rönndahl är en briljant retoriker, och som alla duktiga stå-upp-komiker har han en välutvecklad känsla för tajming. Humor …

For all it's worth

Tomorrow in an English 7 course we'll be spending some time on listening to two or three episodes from a BBC production about how to deal with disagreements. It is deliberate on my part that it is pure audio and no video, not the least since our students soon will have to encounter a course test of which listening comprehension will be a vital part. And the task of being confined to solely listening presents its own difficulties which of course should not be neglected.

I am not sure if the insights being offered in the program are in themselves anything unique. Still, the dialogues are significantly more rich on words than most video clips, given that some of the people on the show are scientists and as such employ a register beyond the mere basics.

I have of course prepared a battery of questions. Now we'll see how things proceed.

The first (which is episode two) is here.



Vår bästa tid är nu

Jag tänker så när jag närmar mig Trollhättans Central idag för att hoppa på tåget: min bästa tid är nu.

Givet att jag hittills jobbat som lärare snart arton år och att detta varit en tid med hög densitet - mätt i antalet ungdomar och kolleger jag fått möta och lärt känna, samt mätt i antalet gånger jag behövt kliva ur min bekvämlighetszon för att möta livet öga mot öga, varvid jag definitivt förändrats stegvis till det bättre på kuppen - känns femton år till som näst intill en halv livslängd. En gåva. Hisnande. 


Och sedan gör ju en stund i solen underverk också. Här på en bänk framför Centralen.






Senaste nytt ifrån dom-fronten

”Nu är dem snart här, dem efterlängtade lediga dagarna i vintermånaden februari”. 

Så lyder ingressen i en trycksak som delades ut till Kalmar kommuns sportlovslediga elever förra veckan. Signaturen ”Kapten Hammarhaj” som även är svensklärare på gymnasiet twittrade delvis i hoppet om att någon kommunikatör på kommunhuset i Kalmar kunde göra avbön (fast den som lever får se huruvida detta kommer att hända. I skrivande stund har Kalmars kommun även passat på att reproducera felaktigheterna på sin facebook-sida). 
Nu ska inte jag raljera mer än nödvändigt här. Själv har jag lagt till med vanan att aldrig kommentera någons språkbruk i sociala medier, inte minst utifrån självinsikten att jag själv gör fel ständigt. Context is king. Det går fort, och det vore ett grymt öde att bedömas utifrån texter som produceras medelst mobiltelefonen. Vi kan bättre än så.
Men i trycksaker? I tidningstexter? I övriga texter producerade av mediebolag där det finns en redaktion någonstans i bakgrunden?
Ja, hur…

Security vs Personal Integrity?

It is the third year in a row my English 7 students write an assignment on the issue of "security vs personal identity". Whistleblower Edward Snowden, of course, has been at the center of our talks about what constitutes a modern society in which we pursue a balance between wishing to feel secure as well as being able to maintain some sense of secludedness.

Perhaps unsurprisingly, barely anyone in the class was initially familiar with Snowden´s name. Asked in the street, Americans (even!) frequently confuse him with Wikileak´s Julian Asange, whereas some wonder if he is some sort of comedy star? And no wonder, because that is what news tends to do to us: we forget what happened last week. Consider, then, that some years have passed now since Snowden first became a househould name.

The issue is highly relevant, though. Pertinently, some have pointed out that the extent to which we willfully hand out personal information in cyber space would have been a dream for every Stasi-l…

Inför uppsatsskrivning

I övermorgon har vi ett gäng elever i åk 2 som ska skriva en argumenterande uppsats. Då passade jag på att knåpa ihop en lista med åtta tips. Hoppas att filmen kan förstärka budskapet.





"Störst av allt" på gymnasiet

Under fyra veckors tid läste en åk 2 på Ekonomiprogrammet och jag Malin Persson Giolitos Störst av allt. Detta är helt enkelt en briljant roman, och den äger sådana kvalitéer att jag utan tvekan kommer att jobba med den även i andra klasser framöver. Handlingen är ett pussel som läggs långsamt bit för bit och karaktärerna gestaltas med en skarp blick för det idiosynkratiska. Temana fokuserar såväl det allmängiltiga som det aktuellt samhällskritiska. Språket visar prov på självklar kännedom om både de specifikt juridiska domänen och de olika stilnivåer som både tonåringar och äldre rör sig på och mellan. Det tedde sig naturligt att handlingen, karaktärerna, temana och språket även utgjorde de fyra underrubrikerna vid skrivningen som eleverna fick göra när vi var klara med läsningen förra veckan.

På samma gång som arbetet med romanen definitivt stått på egna ben ingår romanen även i ett större projekt där eleverna inom snart ska hålla ett argumenterande tal (ett arbete jag beskrivit hä…

Sista peppen inför elevernas argumenterande tal

Vi har under en tid jobbat fram mot andra delfinalen av vårt arbete med lite djupa saker i kursen Svenska 2. Processen har jag beskrivit här

Förra veckan hade eleverna skrivning på romanen Störst av allt, vilket var första delfinalen. Efter höstlovet blir det andra delfinalen. Så här lät det i dag inför detta:


(Ifall det inte går att klicka på bilden ovan finns filmklippet här).

Æret være Kim Larsens minde

I dag tillkännagavs det att Danmarks väl nog störste musikant - "popper" eller spelman skulle han själv kalla sig - i modern tid har avlidit. Kim Larsen har producerat musik sedan nästan fem decennier tillbaka, och både hög och låg förenas i dag i sorgen över att han lämnat oss i en ålder av 72 år. 

Jag har aldrig fått riktigt kläm på hur stor Kim Larsen egentligen varit i Sverige, men i Danmark är hans avtryck i det folkliga medvetandet gigantiskt, hos gammal som ung. Allt sedan det tidiga 70-talet då han ingick i gruppen Gasolin har hans texter och musik slagit an en sträng hos ofantligt många. Ett av hans soloalbum, Midt om natten (1983), såldes enkom i Danmark i mer än 600 000 exemplar, vilket alltså motsvarar att en tiondedel av befolkningen köpte denna vinylskiva. 

Givet hans enorma betydelse är det inte förvånande att samtliga mediehus idag fokuserar på hans liv och gärning. Själv har jag precis för andra gången sett en dokumentär som gjordes 2015: Kim Larsen - folkets …

När hundarna kommer

Jag har nu jobbat med Jessica Schiefauers roman När hundarna kommer i en åk 1 under drygt två veckors tid. Detta är högpresterande elever som alla är duktiga läsare och som tycker om att samtala om och diskutera det vi läser. Vi har läst ett par kapitel inför varje lektion (en del lektionstid har använts för själva läsningen) och vi har sedan pratat oss igenom nästan hela boken tillsammans.

Läsningen och samtalen har varit på flera nivåer. Varje svensklärare vet hur man leder sådana samtal, och det har varit kul även för mig, till stor del därför att eleverna själva varit så engagerade.

Sedan anmäler sig frågan: Vad är nästa steget, och hur ska jag låta eleverna ytterligare redovisa vad de tagit till sig och lärt sig av detta arbetsmoment? Visst finns det ett stort värde i själva läsningen och samtalen i sig - men ändå? Prov, eller? Efter att ha vädrat frågan i facebookgruppen Svensklärarna och fått värdefulla tips av andra som jobbat med boken i sin undervisning (bland dessa Åsa Söd…