Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…

Podcast om sociolingvistik

I en åk 1 har vi nu ägnat ett flertal lektioner åt att prata om sociolingvistik. Vi har använt en lärobok, Svenska impulser 1, och vi har även tittat på ett par avsnitt av Värsta språket med Fredrik Lindström. Den senare serien har femton år på nacken vilket syns. Utöver det uppenbara, att herr Lindström har åldrats, märks det även att vår allmänna attityd till exempelvis språkliga varianter på radio och tv har förändrats. Då, 2002, var det otänkbart att en programledare bröt på svenska eller pratade med uttalad dialekt, och det tog ståupparen Fredrik Lindström givetvis fasta på. Nu är läget ett annat.

Nu har eleverna hur som helst fått sin uppgift, och de har delats in i grupper om tre personer. Tillsammans med själva uppgiften fick de ett litet häfte med "sentenserna" från boken Fult språk vilken skrevs av Lars-Gunnar Andersson (Carlsson Bokförlag, 1985). Denna gång fick eleverna själva välja vilka de ville jobba ihop med, och jag hjälpte till så att alla nu ingår i en gru…

At the heart of teaching. 3.0 - Språkbåten II

We on the board of The Swedish Language Teachers' Association (Språklärarnas riksförbund, in Swedish) are in the midst of planning next year's major language conference, on April 15-16. We will be cruising both literally and figuratively (given that it will be on a boat). Major languages will of course be represented and arrangements with seminar speakers of each of these are right now being settled. 
The point with this kind of conference is that language teachers may join the conference and receive inspiration in various ways. Easy as that.
In English there will be four speakers amongst whom I will be one (the others being Maria Allström, Angelica Granqvist and Andreas Grundtvig; a more detailed introduction will be given later). The title of my own speech will be something like "At the heart of teaching, 3.0". An alternative title might be "A teacher's manifesto". Both titles sound awfully pretentious, of course, but why not take a full step when one …

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Symposium om evidensbaserad undervisning

Jag fick frågan av Åsa Melander, projektledare för The Nordic Lighthouse Project - i regi av Nordiska ministerrådet och i synnerhet det danska utbildningsministeriet - om jag skulle kunna hoppa in som talare vid ett symposium. Tanken var att det skulle ha kommit en dansk forskare och talat över ämnet i fråga, men sedan kunde inte den personen komma. Dansk som dansk, tänkte Åsa.

Eller också var det inte riktigt så hon tänkte.

Men nu fick jag i varje fall möjligheten att hålla ett anförande inför en grupp forskare och företrädare från skol- och utbildningsministerier och lärarutbildare, samt fackliga företrädare, från de nordiska länderna (Sverige, Danmark, Norge, Finland, Island, Färöarna). Symposiet ägde rum på anrika Chalmerska huset i Göteborg.

Jag kände mig givetvis förtjust över möjligheten att få vara med i detta celebra sällskap. Det är spännande och utmanande att vara gymnasielärare, och det är även roligt att få delta i lite andra arrangemang vid sidan om emellanåt. Min rekto…

Att modellera textläsning

I en årskurs 1 på gymnasiet jobbar vi just nu med en intressant artikel som heter "Unga uppfinner egen språkvärld med mobilerna", skriven av Niklas Orrenius (DN, 2014-08-23). Under första lektionen med just denna text förra veckan hann vi att läsa de första par sidorna tillsammans. Läxan till idag var att läsa klart artikeln hemma.

Nu fick de instruktion av mig att under den nästa halvtimmen stryka under alla nyckelord i texten. Efter att jag förklarat vad jag menar med "nyckelord" ("med hjälp av dem ska ni kunna rekonstruera och sammanfatta de viktiga delarna av Orrenius lilla reportage") - och vad poängen över huvud taget är med dylika övningar - fick de plocka fram sina nyvässade blyertser.

Under tiden som eleverna arbetade plockade även jag fram min egen blyerts samt en rödpenna. Under tiden som vi jobbade kom det ett par tre frågor från eleverna som jag svarade på ("vad betyder förfasa?", "vad betyder "fragmentariskt?"), och…

Historiens vingslag på styrelsemötet

”Men varifrån i Tyskland kommer du då?” frågar jag.
Vi har samlats i Språklärarnas riksförbunds styrelse, sju stycken styrelseledamöter, och frågan är riktad till Corina Löwe som är styrelseledamot med särskilt ansvar för tyskan. Dagen har varit lång och de flesta av punkterna på dagordningen har avhandlats. Det samma kan man säga om lasagnen som vår ordförande – med sin fäbless för mycket som italienskt är – komponerat. Nu bara umgås vi över ett glas vin, medan vi väntar i lugnan ro på att cheesecaken är redo att serveras.
Vi förenas av vårt intresse för språk och språkundervisning, och med ett sådant intresse finns det ingångar till det mesta annat också: kultur, historia, musik, resor, religion, högt och lågt. Det blir liksom inte tråkigt att lyssna till varandras erfarenheter i en sådan grupp. Men just i kväll skulle det ändå komma att bli lite extra intressant.
Mig ovetandes bär nämligen Corina på en personlig berättelse där man verkligen kan tala om att det personliga och det…

Perspektivering i litteraturundervisningen

Hur jobbar man med perspektivering i litteraturundervisningen? I synnerhet i Svenska 3 utgör detta en hörnsten i arbetet, och det är ju i sak inget märkvärdigt heller. I någon facebook-grupp förra året jobbade vi tillsammans fram en lista med minst tjugo olika perspektiv som man kan anlägga på en text (bland dessa biografiskt, socialt, geografiskt, genus, normkritiskt, ålder, etc).

Som ett första steg att tillsammans med eleverna börja använda ett sådant lite otympligt begrepp kan man ta en text och låta dem skriva om den ur någon annan persons perspektiv (alltså skriva om den). Detta har jag i själva verket precis gjort i en åk 1 då vi jobbat med novellen "Mannen som visste allt", skriven av Somerset W. Maugham (ur Mina favoritnoveller, 1954).


Resultatet blev över förväntan (och bygger så klart på att eleverna nappar!). Vi läste novellen tillsammans och analyserade den ut ifrån ett flertal parametrar, med avseende till både innehåll och form. Vi roade oss då med att både f…

Fixa och trixa

Om någon timme drar vi i väg till biografen med våra EK1:or för att se på filmen Dunkirk. Just nu håller jag på och läser på lite grann, så att jag har en viss förförståelse vad gäller de historiska skeendena. Måste erkänna att det kan behövas.

Så fort man gör något som går lite utanför ramarna behöver man dock fixa och trixa litet. I detta fall blir en annan klass tyvärr lidande just i dag, men då får man sätta upp ett anslag på dörren (så sent som förra året gick det oftast att lösa dylika situationer genom att göra något inlägg i någon facebook-grupp, men numera har inte ens alla elever facebook).

Jag sätter min förtröstan till att de kan läsa min handstil. Texten de ska jobba med läste vi noggrant tillsammans på förra lektionen. Nu gräver vi lite djupare.



Bygga skolkultur II - brev till ettorna

Det är mycket brev nu. Men det gäller det här med att bygga skolkultur. Nu har det gått några dagar med de nya ettorna, som jag ska undervisa i svenska och engelska, och som jag ska vara mentor för. 32 fina ungdomar. Hittills har det varit lite olika projekt; om en halvtimme ska de redovisa hur de i grupper om fem lyckats förvalta de 100 kr som de fick igår. De som vinner får ett fint pris.

Nästa vecka börjar den "vanliga" undervisningen, och då ska de få ett brev av mig i svenskan som de sedan kommer att svara på. Jag presenterar mig själv och hur jag ser på detta med skola och lärande.

Det kan bli bra det här!

(Klicka för förstoring)
Skam den som ger sig i att försöka bygga skolkultur. Om en halvtimme kommer jag även att kolla så att alla gjort sin läxa som de fick före skolstart. Nästan alla hade gjort den igår, och då sade jag att de som inte har gjort den idag - det vill säga handlat in kollegieblock, penna, pärm - kommer att få ett telefonsamtal hem. Jag anar att det t…

Bygga skolkultur

Går det att sätta kulturen på en skola, på ett program? Ja, det är en viktig fråga. På vårt program framstår det för oss lärare i själva verket som något när den viktigaste frågan av alla. Inspirerade av bland annat ett öppet brev som danska universitet riktat till sina nya studenter inför stundande terminen bestämde vi oss för att på ett liknande sätt försöka sända ut viktiga signaler till våra nya elever så tidigt som möjligt. Vi vill vara tydliga med vad som väntar dem, vad vi kan erbjuda dem, och vad vi förväntar oss av dem.

Resultatet blev ett brev som nu gått hem till alla dem samt målsmän på vårt Ekonomiprogram. Vi ser framför oss att vi härmed skapar en anknytningspunkt som vi kan komma tillbaka till på olika sätt framöver: i samtal med eleverna - enskilt och i helklass - och vid utvecklingssamtal där föräldrarna är med.

Inte minst sista punkten i brevet - den fetstilta - är utvärderingsbar redan efter en vecka. Det ska bli spännande att se hur det går.

Skam den som ger sig i…

Från Henrik-helvetet till Henrik-himlen

Ett gäng glada och kreativa elever i en åk 3 gjorde en plansch för några veckor sedan. Tanken var att de skulle kryssa av dag för dag allt eftersom studenten närmar sig. Planschen sitter uppe i elevernas uppehållsrum så att alla kan följa denna lite annorlunda kalender. 
Som synes finns det ett flertal landskapsmärken längs med vägen. I synnerhet ett par av dem fångade på goda grunder min uppmärksamhet lite extra,. Jag fick förklarat för mig att de heter Henrik-helvetet respektive Henrik-himlen
Exakt hur det första landskapsmärket (det med bergen) ska tolkas har jag inte riktigt klart för mig (men det handlar förmodligen om att det finns hinder som ska övervinnas). Andra hållpunkten fick däremot en väldigt konkret betydelse nyligen i samband med att resultaten på NP rasslade in. En och annan hade inte riktigt klarat att nå upp till minst E på sitt PM. Då kom paniken krypande: hur blir det nu med allting? Namnet på platsen föreföll med ett helt logiskt. Roligt - fast ändå inte!
Just…

Lärdomar från Bob Dylan - för lärare

Nedan följer artikeln som publicerades i Lingua (2017:1). Lingua är Språklärarnas riksförbunds medlemstidning och utkommer fyra gånger per år. Medlemsskap går att erhålla till den ringa kostnaden av 250:-/år.
I never was a Dylan-man. Yet, having received a copy of his autobiography, Chronicles (2004), as a birthday present I eventually decided to give it a try during Christmas. A friend of mine who is indeed a connoisseur with regard to everything that is dylanish, has been giving me hints over the years, throwing in quotes in conversations, off-handedly mentioning a rare album he purchased “the other day”. Still, it never really made an impact on me. The amount of books and albums is unlimited, not so with the amount of time on our hands.However, when it was announced that Bob Dylan was to receive the Nobel Prize in literature my senses were seriously awakened – I am, after all, an English teacher. When moreover one of my students in year 3 recently revealed he has a playlist on Spoti…