Med start i juni förra året skrev jag den första av vad som tills vidare hunnit bli nio låtar. Samtliga låtar knyter an till livet i stort, mer specifikt till livet som en lärande och växande människa - själv och tillsammans med andra.
Samtliga låtar har jag skrivit när jag suttit med egna pianot därhemma inom räckhåll.
Det har blivit många demoinspelningar på mobilen då jag försökt hitta rätt. En låt är ju så många moment: texten (som är mkt viktig för mig!), melodin, rytmen, tempot, sången. Jag har spelat för mig själv och för andra. Avgörande betydelse har min kollega Jim haft. Han spelar elbas och vi har vid flera tillfällen spelat några av låtarna för såväl samlade kollegiet på gymnasieskolan där vi är verksamma som mängder av våra elever. Hans positivitet och glädje har betytt mycket för mig!
Utöver att ha tillgång till mitt akustiska piano utökades möjligheterna vad gäller arrangemang och diversifierade ljudbilder i och med att jag för några månader sedan köpte mig ett Nord Grand. Uppkopplad mot ett enklare inspelningsprogram kan jag nu leka med trummor och mängder av samplade instrument på ett lekfullt och förstärkande sätt.
Första låten som jag valde att spela in och publicera på Youtube blev "Retoriken". Det är inte så länge sedan att jag skrev låten. Vi höll på med retorik i en Svenska 3-kurs på gymnasiet, och jag fick för mig att göra en talkör. Jag högläste den för en elevgrupp, och någon invände att den väl inte rimmade så mycket? Då fick det bli att jobba om delar av texten. Rimmandet i sig är inget krav för en dikt, men visst kan den få lite mera schwung med ett ökat musikaliskt drag åt orden. Rätt så snart tänkte jag att man ju också kunde lägga på lite ackord.
Slutligen föddes idén att två av mina barnbarn kunde vara med. Deras röster bryter mot det övriga, och deras "lyssna, lyssna" är i sig bärare av mening och signifikans. Så mycket i våra samtal verkar handla om att få genomslag med ord och aktioner. Då behöver vi också öva på lyssnandets konst. Det är i själva verket helt avgörande.
Så här 10 månader senare har det som sagt blivit nio låtar. Jag kallar samlingen för "Living on the edge".
Slutkommentar:
Det räcker inte med att spela och sjunga. Jag har aldrig känt mig speciellt road av att hålla på med tekniska grejer, men det är många steg på vägen fram mot en färdig musikvideo på Youtube. Min ambitionsnivå är inte himmelstormande vad gäller själva videon. Den som har mer tid och kunskaper kan givetvis få till stånd mycket mera spännande saker än jag hittills lyckats åstadkomma. Men jag vill inte heller ge efter för prestationsångest och perfektionism. Risken är att jag i så fall inte skulle våga att gå från tanke till handling. Det är inget prestigeprojekt för mig med detta. Jag har ett inre driv som kanaliseras via detta, men det måste inte vara perfekt för att jag ska känna mig mig glad. Inte heller, inbillar jag mig, för att det ska kunna nå ut till andra vilket så klart ändå är en förhoppning jag kostar på mig att ha.
Jag har skrivit mängder av debattartiklar och annat genom tiden. Och det kanske jag kommer att fortsätta med. Just nu är jag dock mera road av att försöka formulera en vision och en idé om vad allting handlar om via en annan sorts texter, nämligen dom som förmedlas via toner, takt och rytmer.
Kommentarer
Skicka en kommentar