Fortsätt till huvudinnehåll

Skolan och media

En reporter från Dagens Nyheter ringde nu till morgon. Hon hade läst min artikel i Svenska Dagbladet om Chat GPT och undrade om jag ville vara med i ett större reportage angående detta? I så fall skulle dom komma till vår skola med fotograf här om ett tag?

"Det är okej", sade jag med lite halvtrött röst (hade nyss vaknat ur min påsklovsslummer). 

Hon lät lätt förvånad när hon frågade igen om jag skulle vilja detta? Jag fick upprepa mitt avmätta ”det är okej” och ”jag tycker ju det är bra att frågan kommer på tapeten”. Sedan förklarade jag att SVT ju var hos oss under tre dagar och filmade, att vi var med i Aktuellt, att en intervju med mig publicerades stort i Aftonbladet igår och att jag även var med i två olika radiokanaler igår där jag intervjuades.

Hon började förstå varför jag inte initialt uttryckte en viss upprymdhet så som "man" kanske brukar göra när DN ringer och säger dom vill göra ett stort reportage med en. "Har SVT varit hos er?" Det visste hon inte om. Men nu får vi se vad som händer med detta reportage. Hon skulle stämma av med sin redaktör igen och sedan återkomma via mejl.

Det har varit en del på det senaste. Ända fram till idag har jag dock tyckt det varit väldigt roligt. Nu kanske en viss mättnad infinner sig?

I grunden är jag givetvis glad att media hakar på när vi lärare lyfter sådant vi tycker är viktigt. Det vi sysslar med i skolan är viktigt och det finns all anledning för mina kolleger och mig att ta plats i det större offentliga rummet och delge våra tankar och perspektiv. Frågor som för andra - politiker, forskare, ekonomer, byråkrater, mediafolk - så lätt blir ansiktslösa och abstrakta är för oss alltid högst verkliga och konkreta. Våra elever har namn och en historia.


Inspel i riksmedia:


Roligt nog fick jag även ett telefonsamtal igår av en känd författare jag aldrig träffat och även blev lite trött på för någon tid sedan när han i SVT näst intill förlöjligade oss "dom"-förespråkare. Men igår ringde han alltså och efter att kort presenterat sig (och lika kort avhandlat frågan om de-dem/dom eftersom den inte var viktig här) öste han beröm och uppmuntran över mig på grund av min "kamp för svenska språket". Jag minns inte alla epitet och vackra ord men ett av dom fastnade: "Du är en svenska språkets härold!". Hur det än är med just den saken tyckte jag hur som helst det var väldigt fint av honom att ringa mig. Hur ofta har jag själv ringt till någon jag inte känner personligen enbart i syfte att ge beröm och uppmuntran? Han bjöd givetvis även på en föreläsning på temat svenska språket, Sveriges författning, riksdagen, grammatikundervisningen i skolan, AI som sekundärkälla, matematiken med fokus på algebra, etc. 

Men nu har jag även lite "vanligt" jobb att göra: rätta uppsatser och lyssna på NP-inspelningar. Sedan behöver jag också hugga lite ved.
 

Kommentarer

  1. Bra "sammanställning" rörande hur "kunskap" kan se ut när den produceras tillsammans med chatgpt och andra AI- verktyg. Jag har själv blivit mindre imponerad av dess förmåga ju mer jag testat (jag får vänta på chatgpt4...).

    SvaraRadera

Skicka en kommentar