”Bästa konserten i hela mitt liv!”

Sant, han som kom fram till mig efter konserten, tog i hand och mötte min blick medan han yttrade ovanstående hade inte ett långt liv bakom sig som en del av publikhavet på världens konsertarenor. Men några konserter har han allt varit på berättade han. Och jag blev hur som helst väldigt glad att han sade det! För det var ju för sådana som honom och övriga, elever som personal, som kunde och ville vara med på vår konsert igår som vi gjorde och gör detta.

            Affischerna var på plats i god tid före.

Att repa och rigga, ställa i ordning möbler både före och efter samt en del annat görs inte av sig självt. Rektorer behöver godkänna, och Morgan, en kollega med ett förflutet inom reklambranschen, hjälpte till med affischen (Lena har målat tavlan som jag sedan fotat medan Morgan fixade text och layout).

Men det mesta i hela processen är roligt och vitaliserande! Och när det sedan går bra är det ju verkligen dags att casha in, i glädje räknat. Vår egen bevekelsegrund har hela tiden handlat om att vilja kommunicera just glädje, gemenskap samt formulera och gestalta en och annan insikt gällande det att vara människa: en lärande, tänkande, kännande och växande människa. Pretto, perhaps. Men så vill jag gärna tänka.

Jim och jag har spelat en eller ett par låtar flera gånger tidigare för publik, men igår var första gången vi hade med oss Leo, en tidigare elev till mig, på trummor. Igår var även första gången då vi körde hela sex låtar, samtliga egna produktioner. Fem av dessa har jag redan lagt upp på Spotify och en del av våra mest entusiastiska elever sjöng med högljutt eller lite tystare inom sig eftersom dom redan lärt sig åtminstone delar av texterna till flera av låtarna.

Så för att summera: En sak som definitivt vore kul vore ifall fler som kan spela något instrument, exempelvis gitarr eller blåsinstrument, skulle vilja vara med. Men vi får se vad som händer framöver. Jag är öppen – vi är öppna! 

Bra drag på "Polyfoni". Madde filmade!