Det kan låta som en barnsång. Fast det är det inte - åtminstone inte den barnsången. Istället är sången en gestaltning av tesen som David Goodhart formulerat i sin bok Head, heart and hand och som i allra högsta grad rimmar med hur jag själv tänker kring saker och ting. Exempelvis The Guardian recenserade den HÄR när den kom ut 2020.
Poängen är att vi kan inte ha ett samhälle där alla måste läsa på högskolan för att känna sig som "någon". Vi bör istället uppvärdera och uppskatta alla förmågor och förutsättningar som människor bär på och som inte alltid handlar om akademiska förmågor. Livet är så mycket större än så. "Handen" står för alla praktiska yrken och förmågor som vi så väl behöver, som jag behöver. Hjärtat står för en skicklighet att kunna knyta an till andra människor och visa kärlek och omtanke.
Vi ska inte försöka vara trollkonstnärer som inbillar oss att vi kan manipulera med verkligheten. Visst kan vi var och en av oss ha latenta talanger som behöver tid och näring för att få växa och som vi kanske inte ens själva riktigt har fått syn på tidigare. Men på samma gång är det också fint att kunna få bejaka det man faktiskt upplever som en styrka och som ett genuint intresse och inte känna att dessa saker inte räknas. Vi behöver varandra!
Kommentarer
Skicka en kommentar