Fortsätt till huvudinnehåll

Årets ledare 2011 i Danmark är rektor

Detta är ingen nyhet. Men det är intressant:

Varje år utser den danska organisationen Lederne årets ledare. Priset är mycket prestigefyllt och det är vanligtvis de stora elefanternas ledare som kommer i betraktande för detta. Ett år kröntes Lego:s VD, ett annat år var det högsta hönset för Danmarks Nationalbank som fick stå högst på prispallen.

I år var det tionde gången som priset delades ut, och den som till slut fick priset som årets ledare 2011 var inte Nordeas förhandstippade VD utan rektor Lise Egholm. Under sexton års tid har hon hållit i rodret vid Rådmandsgades Skole i inre Köpenhamn. Utifrån hur hon beskrivs i Børsen (danska motsvarigheten till Dagens Industri) verkar hon vara en färgstark person som vet vad hon vill. Hon är inte rädd för att ställa krav på vare sig elever, lärare eller föräldrar, och hon vet hur viktigt det är med tydlighet i alla led i en organisation. I filmklippet nedan uttrycker hon en förhoppning om att insikten angående detta landar hos allt fler, inte minst hos dem som bestämmer över hur skolan får och ska agera. 

Föräldramöte är till exempel inget valfritt i hennes värld. Det är inget erbjudande från skolans sida att föräldrarna får komma till skolan fyra gånger om året, utan det är ett krav att de möter upp. Hon vet att för att vinna barnens respekt måste hon även vinna föräldrarnas respekt. "Är det du som är bossen?", frågar barnen. "Ja, det är jag som är bossen", svarar Lise Egholm. Och sedan ler hon.

80 % av barnen på hennes skola har danska som sitt andraspråk och förutsättningarna för lärande och integration är på flera sätt inte de optimala. Ändå verkar hon och hela skolans personal ha kommit långt med sitt arbete (sin "mission" som ordföranden för Lederne kallar det i artikeln ovan). Inte oviktigt är att hon tydligen ser en ära i att kunna namnen på samtliga sexhundra barnen på skolan.

Jag kom plötsligt att tänka på "Educating Essex"; vad kan det bero på?




Kommentarer

  1. Kul med ett sådant pris till en rektor och härligt att se hur hon kramar ungarna. :)

    SvaraRadera
  2. Ja, Helena, det är kul. Man förstår att hon har kämpat för det.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…