Fortsätt till huvudinnehåll

Samtal med Ylva Eggehorn

Igår kväll var jag och lyssnade till poeten Ylva Eggehorn. För några år sedan läste jag ett par av hennes böcker, men detta var första gången jag hörde henne live. Framträdandet antog formen av ett samtal och  Eggehorn berättade fritt om sin diktning och delar ur sitt liv.

Redan vid tolv års ålder förklarades hon vara ett underbarn och fick sina första dikter publicerade när hon var elva. I hennes barndomshem fanns det en kärlek till språket och berättelser i alla dess former och det fanns alltid ett rikt sortiment av böcker inom räckhåll. Som godnattsagor tyckte hennes pappa att det var bra för henne och hennes syskon att få ta del av Homeros verserade epos (varför hon än idag kan citera delar ur Odyssén innantill). När hon var åtta år gammal läste hon på egen hand Selma Lagerlöfs samlade verk. 

Sedan dess har det såklart hunnit rinna mycket vatten under broarna. Ylva Eggehorn är en autentisk berättare och i sina betraktelser framträder såväl livets skönhet som dess skörhet. Hon är en ordkonstnär vars diktkonst har sin klangbotten i hennes egna liv, samtiden, och den kristna berättelsen. Hon är inkluderande i sitt tilltal och det märks att hon inte fastnat bland ryggdunkarna på Olympen. Hon har gått sin egen väg och hunnit bli folklig. När medarbetarna inom Räddningstjänsten plötsligt fick väldigt mycket att göra i samband med tsunamin i Phuket för några år sedan var det "Var inte rädd" som de läste alternativt sjöng tillsammans varje kväll. Fem hundra plastsäckar är väldigt mycket.

När man lyssnar till Ylva Eggehorn påminns man om att även för "underbarn" är det kreativa skrivandet förbundet med mycket vånda. Igår kväll berättade hon om när Roy Andersson höll på med sin "Sånger från andra våningen". Benny Andersson hade skrivit filmmusiken och nu behövdes det en passande text till. Detta visade sig dock vara lättare sagt än gjort. Musiken var vacker och hjärtskärande (bland annat lär det i en av låtarna förekomma en nedåtgående basgång symboliserande det svenska samhällets förfall), och för Eggehorn blev det att sitta hemma vid köksbordet och lyssna till låten säkert ett hundratal gånger, innan hon tyckte att texten började komma till henne. Inget quick fix där inte. Men sedan blev det också fint.

Det är nog dags för mig att läsa lite mera Eggehorn (den som vill läsa lite mera om Ylva Eggehorn kan börja här).





Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…