Fortsätt till huvudinnehåll

Filmtips 1: Tintin

Jag såg två filmer i helgen som jag tänkte jag skulle rekommendera. Var och en får ett eget blogginlägg.

Först ut är "Tintins äventyr: enhörningens hemlighet". Jag har alltid gillat Tintin. När jag var barn plöjde jag igenom samtliga seriealbumen jag vet inte hur många gånger. Jag tyckte även om att teckna, och Hergé var en stor inspiration för mig. När jag var i Frankrike förra sommaren var jag mycket nära att köpa hem ett av albumen, inte minst därför att det vore kul att ha det på franska (detta gäller även Asterix som jag också var hysteriskt glad i när jag växte upp). Löjligt snål (!) som jag var blev det inte av, men när det om fyra månader blir la France igen ska jag definitivt göra slag i saken.

När man tittar på Spielbergs/Jacksons Tintin slås man så klart av Indiana Jones-stuket. Det är i bästa matinéstil vilda äventyr över hela världen. Hjälten här är dock betydligt yngre, max tjugo år gammal. I bonusmaterialet till DVD-skivan kan man bland annat ta del av filmgiganternas tankar och bryderier i samband med hela projektet. Redan i början av åttiotalet var Spielberg i kontakt med Hergé (och sedermera hans änka), och sedan dess har givetvis teknikens landvinningar möjliggjort ett och annat  som inte ens fanns på kartan då. Filmen är animerad vilket innebär att det bortsett från Milou är riktiga skådespelare som med hjälp av performance capture-teknik spelar samtliga roller (Jamie Bell som Tintin, Daniel Craig som Sackarin). Personligen fattar jag fortfarande inte riktigt hur detta funkar, även om det ges mycket utrymme åt att förklara själva tekniken i bonusmaterialet, men snyggt är det!

Ska jag vara ärlig är jag nog inte så värst imponerad av själva berättelsen. Det är - med recensenten Jan Söderqvists ord - "fartig action med absurd slapstick i angenämt avvägda proportioner", men hade inte filmen varit animerad hade jag knappast tagit mig igenom den. Smak och behag är olika, och själv blir jag mestadels bara trött av Indiana Jones. Det som gör att jag emellertid planerar att till och med se Tintin igen är istället allt det andra: värmen och omsorgen om det lilla i bilderna, ljudet, musiken. Det finns en detaljrikedom som jag inte inbillar mig att jag förmådde ta in till fullo första gången.

På tal om detaljrikedom: de svenska översättarna av Tintin gjorde ett bra val, när de valde att låta hunden Milou ha kvar sitt eget namn på svenska. När jag växte upp och läste Tintin på danska hette hunden Terry (anspelande på terrier), medan den på engelska fått namnet Snowy. Enligt Michael Farr, som skrivit en biografi över Hergé, var dock Milou en blinkning till monsieur Georges Prosper Remis första flickvän som hade just smeknamnet Milou. Lite småkul, värdelöst vetande är alltid välkommet. På Wikipedia finns det massor av sådant som såkallade tintinologer har fördjupat sig i. :)




Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

Grammatik, alltså

I Svenska 2 ingår det sedan 2011 att eleverna ska kunna göra grammatiska analyser. För betyget A:
"Eleven kan med god precision utifrån språkexempel redogöra för hur olika typer av satser, fraser och ord i svenska språket är uppbyggda och samspelar med varandra i grammatiken." Många av oss svensklärare brottas nog med detta, och vi upplever att många elever har svårt att tillägna sig själva metaspråket. Jag själv undervisar i två parallellklasser på Ekonomiprogrammet och vi gjorde ett tappert försök i höstas, fast det blev i ärlighetens namn inte så som jag hoppats. Nu gör vi ett nytt försök.

Idag blev det genomgång, det vill säga repetition av det vi pratade om i höstas. I morgon blir det skrivning. De som inte var där (av någon anledning 2/3 av klassen) får titta på filmen, och de som var där får gärna titta på den igen. Genomgången gällde:

Utbyggda nominalfraserHuvud- och bisatserFundament
En av eleverna som inte gärna brukar uppskatta att jag filmar deras muntliga framtr…

"En kollega tänker till" (10)

Kombinationen nitiskhet och ordvitsar är Gunnar Albertsson i ett nötskal: nitiskhet vad gäller skolans uppdrag, ordvitsar vad gäller det mesta. Möt byggnadsarbetaren som sadlade om till yrkeslärare och numera fått ett uppdrag som förstelärare.


Gunnar, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som lärare? 
Vi har flera viktiga uppdrag men ett av de viktigaste är att medverka så att eleven utvecklar ett demokratiskt förhållningssätt. Detta kräver att även jag besitter dessa kunskaper och har förmågan att förmedla dem.

Det pratas ofta om att vi ska ge eleverna social kompetens så att de fungerar bra med andra människor, men detta ställer även krav på att de har något att berätta om. De behöver kunskaper inom många olika områden, som de idag kanske inte ser någon nytta med. Ett av våra viktiga uppdrag blir därför att motivera eleverna och få dem att förstå utbildningens betydelse för deras egen framtid.

Sedan får man inte glömma att mina elever sökt sig till bygg- och anläggningsprogrammet för …