Lärarna säger nej!

"Enkäten talar sitt tydliga språk. 200 lärare tillfrågades, 175 svarade. Av dessa sade inte mindre än 163 blankt nej till det blivande gymnasieförbundet, åtta hade ingen åsikt och fyra sade ja."

Ovanstående är ett citat ur dagens ttela där Larz Blomqvist och Linda Forssén, företrädare för respektive lärarfack, uttalar sin milda förvåning över Trollhättans gymnasielärares kompakta nej till planerna på ett gymnasieförbund mellan Trollhättans och Vänersborgs gymnasieskolor. De hade förväntat sig en noterbar tveksamhet från lärarnas sida, men att de skulle ge tummen ner så pass enhälligt kom ändå som en överraskning. På ledarplats i samma tidning skriver Ulla Andersson:

"Frågan har också förberetts av tjänstemän som inte förstått vikten av att låta berörda lärare vara med från starten av förändringsarbetet. Tjänstemän som inte insett att lärarna representerar sakkunskapen och erfarenheten och kunnat tillföra "slutprodukten" en hel del."

Ulla Andersson slår huvudet på spiken här. Det kan rätteligen upplevas som ett uttryck för en viss arrogans när politiker och tjänstemän är beredda att göra stora omorganisationer utan att ens rådfråga dem som är närmast berörda och som på flera sätt har den mest unika insynen i verksamheten, det vill säga lärarna samt övriga anställda inom skolan. När lärarna för några veckor sedan (det vill säga strax innan enkäterna delades ut) ändå till slut fick möjlighet att ställa sina frågor till arkitekterna bakom planerna på gymnasieförbundet blev det uppenbart just hur lite genomtänkt hela projektet är. Frågorna som ställdes var på alla sätt seriösa, insiktsfulla och initierade. Det var nu som de ansvariga kunde få visa på perspektiven och klokheten i de långt gångna planerna. För inte drar man väl i gång ett så pass stort projekt utan att ha vänt på varje sten och övervägt alla tänkbara scenarior?

Tyvärr visade sig inte hjärnorna bakom det tänkta gymnasieförbundet kunna matcha lärarnas frågor. Istället hade man tydligen tänkt sig att det skulle räcka med ett uppradande av siffror om vikande elevunderlag samt lite allmänna försäkringar om på vilket sätt en storskalig organisation på något vis ska utgöra en charmfaktor för de elever som ändå finns i vårt närområde. Det blev därmed en tydlig obalans i dialogen och man gjorde en i grunden total missbedömning av hela situationen. Ändå har bland annat Trollhättans kommunalråd, Paul Åkerlund, valt att tolka lärarnas skepsis som att det i grunden råder brist på information. På den punkten får han dock mothugg av Blomqvist och Forssén:

"De tror att lärarnas skepsis beror på dålig information. Det är fel, lärarna är väl informerade men tycker att det är en dålig idé."