Med en koppling till mitt förra blogginlägg såg jag igår kväll på K special en dokumentär från det ökända fängelset New Folsom Prison i USA: "At Night I Fly".
Som i fallet med Annika Östberg är det alltid mycket intressant och upplysande att lyssna till människor som inte har kvar någonting att förlora men som ändå inte ätits upp inifrån av bitterhet.
Tidningen Dagens krönikör, Inger Alestig, kallar Michel Wenzers guldbaggebelönade dokumentär för en "vacker film från en ful värld" och betonar att den är betydelsefull på flera plan: "En man svarar, att man inte kan se fängelset som separerat från samhället. Därför har allt som sker i fängelset en betydelse för samhället utanför. Om hopp och godhet kan gro i det som närmast är att betrakta som helvetet på jorden - då kan hoppet gro var som helst. "Om vi kan förändras så kan ni. För ni är vi, och vi är ni"."
Den handlar om livstidsdömda fångar som deltar i ett projekt kallad Arts in Correction. I en miljö som vanligtvis är präglad av våld, hot och hopplöshet börjar en grupp män att träffas för att istället ägna sig åt poesi, musik, sång och samtal.
Tidningen Dagens krönikör, Inger Alestig, kallar Michel Wenzers guldbaggebelönade dokumentär för en "vacker film från en ful värld" och betonar att den är betydelsefull på flera plan: "En man svarar, att man inte kan se fängelset som separerat från samhället. Därför har allt som sker i fängelset en betydelse för samhället utanför. Om hopp och godhet kan gro i det som närmast är att betrakta som helvetet på jorden - då kan hoppet gro var som helst. "Om vi kan förändras så kan ni. För ni är vi, och vi är ni"."
Foto: Albin Höglund (källa: SVT.se, se ovan)
Kommentarer
Skicka en kommentar