Fortsätt till huvudinnehåll

Why I am writing

I thought I should try something different this time; like writing in English. Why not? English is an okay language, I reckon, and I need to practice my English skills. I am aware that if I don´t use my English, even for writing purposes, it will grow "inelastic" and we don´t want to see that. So, please, dear reader, bear with me.

Now, in case this all seems very pretentious, let us just leave that behind for a second. Instead, let me just again in a few words elaborate why I write at all. Because there are in fact several reasons for that. I am happy that a couple of students the last couple of days have come up to me and said they follow my blog (and wonder why nothing seems to have happened here for a while, the answer, of course, being the national tests; nothing more needs to be said about that ... ). Also, the other day I noted that the number of visits on this blog since it started in January has passed 3,000. I don´t know if that is a lot or a little. All I can say is that I am happy that some people (among these, you) seem to read it.

So, why am I writing? I admit there may be subconscious reasons I´m not aware of, but we will have to disregard them for now (since I´m not aware of them). The reasons I am aware of, however, could be listed as:

  1. Wanting to create a meeting place
  2. Making a statement
  3. Just being creative and playful

Wanting to create a meeting place. We all know that life at times can be a mouthful. Now and then, making it through the day is in itself quite an accomplishment. Some days "carpe diem" means clinging to the hope of merely surviving with your mind intact. But then there are those other days as well, fortunately enough. Those are the days where you realise there is more to life than just surviving. There is this element of wanting to go and play football with the kids on the lawn, just for the fun of it. But also, perhaps there is this nascent aspiration to become an agent of change, together with all the other agents out there. You ask questions starting with "What if ...?" You start to think in terms of possibilities. Perhaps even some anger nerve is tickled.
   To exchange ideas we need meeting places.

Making a statement. It is a legitimate desire to want to break free from the tyranny of other people´s opinions, say, the public opinion. I want to take an active part in defining myself and who I am instead of just leaving that to others to determine - and you can do the same for your own part.
   I want to say that "this is what we do; this is who we are - as well!". Others may be running the place but their power is not absolute.

As teachers we dare not think of a school in which teachers have lost their professional confidence. For the sake of personal dignity, for the sake of (the idea of) the school, for the sake of our students, we wish to be all we possibly can be. We wish to engage in public debates, talks and reflections of all sorts, highbrow and lowbrow, serious and not-so-serious. With our words and with our actions we wish to be a statement of radiating life and courage that defy the craving demands of shortsightedness and fear of failure.
   We are not content with what we have achieved so far. In fact, speaking the truth, the list of failures seems to be almost endless. Yet, we have that compelling desire to become better people, to become better at what we are doing. Personally, referring to the old tale, I never was much of a hare (I was more like a tortoise). But that does not matter. Direction is more important than speed.

Just being creative and playful. Perhaps this text is in itself an act of presumptuousness. But at least it was fun writing it. And that is what "just being creative and playful" is all about. Playing is underrated.

Last, I mentioned the amount of visitors on this blog since it started. A humble wish on my part, however, would be that the amount of commentaries would increase. This of course has to do with the "meeting-place aspiration". So please, don´t be shy, dear visitor. It is okay to write in Swedish. :)

By the way: Next time I may be writing in Danish, just for the sake of it!



Kommentarer

  1. I was pleased to note that we both write about the importance of professional confidence. :)

    SvaraRadera
  2. Making a statement, proclaiming your identity an defending your integrity is such à necessary thing in the Swedish School. It such an important step toward finding a purpose and galning à possibility of control and acievement. Two out of three of the forces of inner motivation making you à good teacher.

    SvaraRadera
  3. "Two out of three ..". And which is the third one, Jan? :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den tredje är autonomi, så man skulle nog kunna hävda att även denna ges uttryck i att våga stå för sin åsikt och delta aktivt i en debatt om läraryrket.

      Vill du ha mer information om de tre förutsättningar för inre motivation så besök Ted.com och lyssna på slutet av Dan Pinks föredrag om motivation.

      Radera
    2. Den tredje är autonomi, så man skulle nog kunna hävda att även denna ges uttryck i att våga stå för sin åsikt och delta aktivt i en debatt om läraryrket.

      Vill du ha mer information om de tre förutsättningar för inre motivation så besök Ted.com och lyssna på slutet av Dan Pinks föredrag om motivation.

      Radera
  4. Ok, då förstår jag vad du menar. :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Perspektivering i litteraturundervisningen

Hur jobbar man med perspektivering i litteraturundervisningen? I synnerhet i Svenska 3 utgör detta en hörnsten i arbetet, och det är ju i sak inget märkvärdigt heller. I någon facebook-grupp förra året jobbade vi tillsammans fram en lista med minst tjugo olika perspektiv som man kan anlägga på en text (bland dessa biografiskt, socialt, geografiskt, genus, normkritiskt, ålder, etc).

Som ett första steg att tillsammans med eleverna börja använda ett sådant lite otympligt begrepp kan man ta en text och låta dem skriva om den ur någon annan persons perspektiv (alltså skriva om den). Detta har jag i själva verket precis gjort i en åk 1 då vi jobbat med novellen "Mannen som visste allt", skriven av Somerset W. Maugham (ur Mina favoritnoveller, 1954).


Resultatet blev över förväntan (och bygger så klart på att eleverna nappar!). Vi läste novellen tillsammans och analyserade den ut ifrån ett flertal parametrar, med avseende till både innehåll och form. Vi roade oss då med att både f…