Fortsätt till huvudinnehåll

Ta ansvar för skolan

Jag har skickat in följande debattartikel till vår lokaltidning, ttela.
Uppdatering: Artikeln finns nu på pränt (med en bättre rubrik; bra, ttela!).
Det är egentligen underligt. Vi säger att våra barn och ungdomar är det viktigaste vi har. Vi säger även att pengarna vi lägger på skolan rätteligen bör betraktas som investeringar i framtiden – inte i första hand utgifter, utan investeringar. Ändå känner vi igen ett ständigt återkommande mönster, då snålheten bedrar visheten.
Från ekonomer på våra respektive kommunala gymnasieskolor i Trollhättan får vi lärare höra att elevpengen – omräknat i köpkraft - gått ner med närmare tio procent bara de senaste fem åren. Och ändå ligger vi redan långt under de riktlinjer som Skolverket stakat ut inför 2012. Detta förklarar en hel del skulle jag vilja säga, och jag skulle även vilja säga att det är rent ut sagt bedrövligt.
Bevekelsegrunderna till den ständigt minskande elevpengen lär vara två:
1)    skolan kostar pengar och pengar tycker vi att vi har för litet av

2)    man drivs av ett ideologiskt färgat motstånd mot friskolor och hoppas svälta ut dem på sikt (elevpengen är samma för kommunala skolor och för friskolor)

När det gäller punkt två kan man så klart alltid diskutera frågan om friskolors vara eller icke vara, och detta är ju också en viktig diskussion som redan förs i många fora i vårt land. Ändå blir resonemanget inte bara pinsamt utan även ohållbart och oansvarigt, då man tänker sig att man vill svälta ut friskolorna genom att även svälta ut de egna kommunala skolorna. Hur kan man tänka så? Visst, det är klart att man inte tänker så hjärtlöst i sin renaste form. Men konsekvensen blir ju detta.
Även utan punkt två skulle vi ha kvar punkt ett. Tänk effektivisering, säger man. Tänk om, tänk nytt!  
Jo, man tackar. Enda lilla problemet med detta ensidiga effektivitetstänkande är bara att skolan inte är en bilfabrik. Lärare och skolpersonal är överlag dedikerade sin uppgift att säkerställa att eleverna får den utbildning de enligt lagen har rätt till. Men för att kunna utföra detta arbete är det av nöden att de rätta förutsättningarna ges. Det är detta som är huvudmännens ansvar. Det är här som pengarna kommer in. Eleverna är små och större människor med förhoppningar, drömmar, potential och problem. Ska de senare övervinnas och de förra gödas och utvecklas fordras det tid och pengar.
God retorik – lärde oss redan de gamla grekerna - bygger på såväl pathos (känslor) som logos (logiska argument) och ethos (trovärdighet). När skolfrågan kommer på tapeten finns det typiskt ett klart underskott av både logos och ethos. Från politiskt håll höjer man gärna ribban och tävlas om att ha de vackraste visionerna. Men ska man gå från vision till verkställande krävs det att man också satsar: att man visar tillit och att man är beredd att betala vad kalaset kostar. Ge de professionella i skolan en chans att lyckas, säger jag. Give us the money!

Kommentarer

  1. Hej,
    Skolan har blivit en bilfabrik: se till att leverera elever som har minst betyget E (godkänt) på papperet. Om eleven har blivit bildad eller inte, och har de kunskaper som föreskrivs, är inte det första man tittar på. Ännu mer jubel blir det om vi höjer betygssnittet trots minskade resurser - Se det gick ju!

    Det skall bli intressant och se hur snittet kommer att se ut i kommuner och rike i och med det nya gymnasiet, då vi idag upplever ett glapp i kunskapskraven från grundskolan till gymnasiet. Tydligen inget som man har tänkt på från högre ort, men det kommer att krävas resurser för att få just de elever som är i behov av särskilt stöd att uppnå kunskapskraven, eftersom de behöver mer kurstid än vad som är utsatt i kurserna. Min uppfattning är att fler elever nu kommer att bli i behov av särkskilt stöd på gymnasiet då det finns elever som precis har uppnått ett godkänt betyg ”trillat över kanten” i grundskolan. Dessa elever kommer också att nu få svårigheter i gymnasiet, och då främst i kärnämnen, och de här eleverna kostar pengar eftersom de behöver en pedagog som har ytterligare tid för dem.

    Det finns egentligen ingen genväg för att förvärva kunskaper och då behövs resurser i form av fler pedagoger, men det finns visst en lösning idag - SOMMARSKOLA = ”bilfabrik”, men kostar inte det också pengar?

    Elisabet Gustafsson, specialpedagog

    SvaraRadera
  2. Hej Elisabet, tack för att du bidrar med ditt perspektiv till detta offentliga samtal! Du har fingret på pulsen när det gäller skolans tillstånd, inte minst vad gäller hur vi hjälper dem som behöver lite extra hjälp av olika slag. "Hur ett samhälle behandlar de svagaste är alltid en mätare på vilken grad av civilisation det har uppnått", brukar man säga. Den svenska modellan är i vissa avseenden generös, då vi verkligen vill att skolan ska ha ett kompensatoriskt uppdrag. Dock finns det också en kortsynthet och brist på verklig insikt bland de politiska leden som ofta är förbluffande. Men det är ju därför som vi som är professionella inte bara ska sitta still i båten och morra lite på våra arbetsrum, utan vi ska höja vår röst, berätta, förklara och ställa krav.
    Det enda jag undrar är vad du egentligen tycker om sommarskola? Vilken kunskapssyn ligger det till grund för dessa intensivsatsningar? Jag anar att du egentligen skulle vilja se en utspridning - och ökning! - av resurserna under året istället?

    SvaraRadera
  3. Henrik, du tolkade mig helt rätt. Resurserna skall vara utspridda under läsåret, enligt mig, och ge eleven särskilt stöd under kursens gång istället för efteråt. I den uppföljning som skolverket gjorde 2010 om sommarskolor på grundskole- och gymnasienivå, beskrivs de positiva framgångsfaktorer som elever, lärare och rektorer har upplevt under de år som sommarskola har bedrivits: ökad studiemotivation och ökat självförtroende, lärare har getts möjligheter att anpassa undervisningen till enskilda elevers behov genom mindre studiegrupper. Detta är precis det som vi är skyldiga att arbeta med under hela läsåret för att eleven skall uppnå kunskapskraven. Vi ges inte förutsättningarna med minskade resurser, speciellt inte att ha de mindre studiegrupperna som uppföljningen visar tydligt att det finns ett behov av för att få dessa elever att få ökad studiemotivation och därmed uppnå kunskapskraven. Varför vänta till sommarlovet med detta stöd? Det är ett misslyckande från skolans organisation, att behöva anordna sommarskola, anser jag.

    Kunskapssynen diskuteras inte direkt i skolverksrapporten, utan mer att sommarskolan har haft god effekt då flera elever har uppnått målen. Alltså siffror igen.

    Läs gärna skolverksrapporten: http://www.skolverket.se/polopoly_fs/1.170365!Menu/article/attachment/Redovisning%20av%20sommarskola%20101201%20utan%20missiv.pdf

    SvaraRadera
  4. Jag ska läsa skolverksrapporten senare idag. Vi håller på att flytta och jag inser att jag nog måste hjälpa till lite. Typ, nu. ;)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

Perspektivering i litteraturundervisningen

Hur jobbar man med perspektivering i litteraturundervisningen? I synnerhet i Svenska 3 utgör detta en hörnsten i arbetet, och det är ju i sak inget märkvärdigt heller. I någon facebook-grupp förra året jobbade vi tillsammans fram en lista med minst tjugo olika perspektiv som man kan anlägga på en text (bland dessa biografiskt, socialt, geografiskt, genus, normkritiskt, ålder, etc).

Som ett första steg att tillsammans med eleverna börja använda ett sådant lite otympligt begrepp kan man ta en text och låta dem skriva om den ur någon annan persons perspektiv (alltså skriva om den). Detta har jag i själva verket precis gjort i en åk 1 då vi jobbat med novellen "Mannen som visste allt", skriven av Somerset W. Maugham (ur Mina favoritnoveller, 1954).


Resultatet blev över förväntan (och bygger så klart på att eleverna nappar!). Vi läste novellen tillsammans och analyserade den ut ifrån ett flertal parametrar, med avseende till både innehåll och form. Vi roade oss då med att både f…

Grammatik, alltså

I Svenska 2 ingår det sedan 2011 att eleverna ska kunna göra grammatiska analyser. För betyget A:
"Eleven kan med god precision utifrån språkexempel redogöra för hur olika typer av satser, fraser och ord i svenska språket är uppbyggda och samspelar med varandra i grammatiken." Många av oss svensklärare brottas nog med detta, och vi upplever att många elever har svårt att tillägna sig själva metaspråket. Jag själv undervisar i två parallellklasser på Ekonomiprogrammet och vi gjorde ett tappert försök i höstas, fast det blev i ärlighetens namn inte så som jag hoppats. Nu gör vi ett nytt försök.

Idag blev det genomgång, det vill säga repetition av det vi pratade om i höstas. I morgon blir det skrivning. De som inte var där (av någon anledning 2/3 av klassen) får titta på filmen, och de som var där får gärna titta på den igen. Genomgången gällde:

Utbyggda nominalfraserHuvud- och bisatserFundament
En av eleverna som inte gärna brukar uppskatta att jag filmar deras muntliga framtr…