Fortsätt till huvudinnehåll

Skolarbeten till salu



Alltid lär man sig någonting nytt.  På P1 lyssnade jag idag till Kalibers program ”Skolarbeten till salu”. För mig som lärare var detta mycket upplysande. Jag lärde mig nämligen att det numera via nätet ganska enkelt går att beställa färdiga uppsatser skrivna av spökskrivare. Detta är ett fenomen som är alltmer utbrett på högskolan men även på gymnasiet. Uppsatserna är unika och går därför inte att spåra med hjälp av till exempel Urkund.

Under fingerat namn gör Kalibers reporter Andreas Wiklund en sökning på nätet och inom femton minuter har han hittat ett flertal sajter och internetforum där man kan beställa uppsatser, ungefär som vilken annan vara som helst. En kontakt knuts, ett avtal sluts och inom några dagar kommer den färdiga uppsatsen om kalla kriget. Pris: 1000: -.

Andreas Wiklund får även kontakt med ”Sven” som är en så kallad spökskrivare.”Sven” berättar att han hittills hunnit göra ett femtiotal uppgifter åt andra; ifall han ville skulle han kunna leva på sitt spökskrivande. Vare sig han eller hans flickvän (som också håller på med detta) ser något moraliskt tvivelaktigt i sin verksamhet utan jämför det med att en del har föräldrar som gör en del eller hela jobbet åt sina telningar hemma ("Sven" är för övrigt inte så dyr som vissa andra utan tar ungefär en hundralapp per uppgift). "Sven" - likaväl som hans flickvän - började med detta redan när han själv gick i skolan.

Under samtalets gång dyker Ivano upp. Han är en trogen kund hos ”Sven” och uppskattar att ”Sven” gjort 80 % av hans skolarbeten. Själv kallar han sig för ”svinlat” men menar att han nog kommer att klara sig i livet ändå. 

Kaliber tar även kontakt med Skolverket. På Skolverket har man inte tidigare hört talas om fenomenet spökskrivare inom skolans verksamhet. Självklart menar man att det är av vikt hur skolor och enskilda lärare formulerar uppgifter samt strukturerar redovisningsform och uppföljning. Risken finns ju annars att eleverna i fråga inte får med sig de kunskaper som de kommer att behöva längre fram i livet.

Intressant nog får Kalibers reporter till slut telefonkontakt med honom som åtog sig uppdraget att leverera uppsatsen om kalla kriget. På en direkt fråga om vad han själv tycker om sin verksamhet, svarar han att han vill se det som att han hjälper andra människor. Han berättar att de i just deras firma är ett tiotal spökskrivare som jobbar med detta . Han kan i övrigt berätta att han som skrev uppsatsen om kalla kriget är gymnasielärare och har detta som ett extraknäck.


"I´m the Great Pretender"


Uppdaterat: även Anne-Marie Körling bloggar om detta.


Kommentarer

  1. Kan du förmedla kontakt med Sven. Jag har fått en läxa, men har inte riktigt tid att göra den. Inte lust heller. Eller ork! Eller förmåga! TRÅÅÅKIGT!

    Skämt åsido!
    Detta är den yttersta konsekvensen av den utveckling (!?) som började under nittiotalet när det fria skolvalet infördes och etablering av fristående skolor tilläts, ja hälsades som en frisk fläkt från en fri marknad.
    I Sverige - till skillnad från samtliga övriga kända länder - har man dragit konsekvensen av ett bottenlöst bildnings- och kunskapsförakt. Helt sonika har man gjort utbildning till en vara på en fri marknad. Skolväsendet som en stormarknad. Ungdomarna, som givetvis lever och verkar i Adam Smiths anda, agerar som ytterst medvetna konsumenter - typ homo economicus - och väljer.
    Väljer en utbildning från hyllan i varuhuset, med samma självklarhet som de väljer:
    tandkräm,
    schampoo,
    äpplen,
    päron,
    och inte minst lakritsremmar.

    Tro inte att jag är emot att vi har fristående skolor.
    Tro inte att jag misskänner unga människors omdömesförmåga.
    Tro inte att jag är kritisk mot en fri marknad där detta är lämpligt, möjligt och välkommet.
    Tro inte att jag längtar tillbaka till en svunnen tids stelbenta skolväsende.
    Nä, jag blickar framåt. Hoppas och tror att det fria skolvalet består, men att:
    - endast stiftelseformen tillåts för fristående skolor.
    - att vinstutdelning således omöjliggörs
    - att all form av otillbörlig marknadsföring av utbildning hindras.

    För det är ju människor vi talar om. Inte tandkräm eller smågodis i lösvikt. Eller?

    SvaraRadera
  2. Tack för kommentaren, Jan! Du vidgar resonemanget då du väljer att se på saken ur ett större perspektiv (kritik av näst intill ohejdad marknadsekonomi).
    I ett samtal med en kollega skojade vi lite om det. Vi konstaterade bl.a. att ifall de pågående förhandlingarna går riktigt dåligt är det nog dags även för oss lärare att bli entreprenöriella på riktigt. Vi agerar spökskrivare åt varandras elever och tjänar en extra hacka ...
    Nej, men ärligt: dina tre konstruktiva förslag på slutet torde väl vinna gehör hos allmänna opinionen och beslutsfattare på sikt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, tack själv, Henrik.
      Ja, jag väljer att sätta in det som i offentligheten benämns som "skolans kris" i ett samhälleligt perspektiv, för det är den tidsanda som säger "Jag konsumerar, alltså är jag" som är roten till det onda.
      Visst kommer en rörelse mot något bättre, för skolväsendets del kanske tidigare än någon i dag kan ana, kanske till och med innan en mer ideell anda bryter fram i samhällsgemenskapen - ack, ett så otidsenligt ord, eller hur - men det kommer trots det att ta lång tid att reparera skadorna. Tyvärr har många, många människor under tiden blivit grundlurade. Människor som får leva med detta under resten av sitt liv.

      Radera
  3. Jan, du stavar på visionen till ett annorlunda samhälle? Jag läste en bok av Göran Rosenberg för några år sedan: "Plikten, profiten och konsten att vara människa". Han var helt klart inne på liknande tankegångar. I individualismens tidevarv har vi en del tankearbete framför oss när det gäller att acceptera vårt ömsesidiga beroende av varandra.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

Perspektivering i litteraturundervisningen

Hur jobbar man med perspektivering i litteraturundervisningen? I synnerhet i Svenska 3 utgör detta en hörnsten i arbetet, och det är ju i sak inget märkvärdigt heller. I någon facebook-grupp förra året jobbade vi tillsammans fram en lista med minst tjugo olika perspektiv som man kan anlägga på en text (bland dessa biografiskt, socialt, geografiskt, genus, normkritiskt, ålder, etc).

Som ett första steg att tillsammans med eleverna börja använda ett sådant lite otympligt begrepp kan man ta en text och låta dem skriva om den ur någon annan persons perspektiv (alltså skriva om den). Detta har jag i själva verket precis gjort i en åk 1 då vi jobbat med novellen "Mannen som visste allt", skriven av Somerset W. Maugham (ur Mina favoritnoveller, 1954).


Resultatet blev över förväntan (och bygger så klart på att eleverna nappar!). Vi läste novellen tillsammans och analyserade den ut ifrån ett flertal parametrar, med avseende till både innehåll och form. Vi roade oss då med att både f…

Grammatik, alltså

I Svenska 2 ingår det sedan 2011 att eleverna ska kunna göra grammatiska analyser. För betyget A:
"Eleven kan med god precision utifrån språkexempel redogöra för hur olika typer av satser, fraser och ord i svenska språket är uppbyggda och samspelar med varandra i grammatiken." Många av oss svensklärare brottas nog med detta, och vi upplever att många elever har svårt att tillägna sig själva metaspråket. Jag själv undervisar i två parallellklasser på Ekonomiprogrammet och vi gjorde ett tappert försök i höstas, fast det blev i ärlighetens namn inte så som jag hoppats. Nu gör vi ett nytt försök.

Idag blev det genomgång, det vill säga repetition av det vi pratade om i höstas. I morgon blir det skrivning. De som inte var där (av någon anledning 2/3 av klassen) får titta på filmen, och de som var där får gärna titta på den igen. Genomgången gällde:

Utbyggda nominalfraserHuvud- och bisatserFundament
En av eleverna som inte gärna brukar uppskatta att jag filmar deras muntliga framtr…