Fortsätt till huvudinnehåll

Barn som attribut?



Abortturism av ett oväntat slag är numera en ökande trend i Danmark, rapporterar dr.dk. Det handlar om danska kvinnor, förmodligen ur den välutbildade delen av befolkningen, som vid en skanning efter vecka 14 får könsbestämt fostret i magen och som, då utslaget inte är till belåtenhet, söker sig till Sverige för att få gjort det ingrepp som den danska lagstiftningen inte medger (i Danmark och övriga Norden är abortgränsen vecka 12, utom i särskilda fall). Hur omfattande denna nya abortturism är, är det ingen som vet. Enligt specialläkare Birgit Peterson finns det dock ingen anledning att inte tro att den kommer att öka.

Robert Kinnerfelt, från abortkliniken "Lille Københavner", efterlyser i reportaget en debatt kring ämnet i Danmark. I tv-inslaget (klicka på länken ovan) berättar han att han själv tidigare delgett information om fostrets kön till de undrande föräldrarna men att han nu slutat med det. 

När det gäller parallellen till Sverige meddelar dr.dk att ”… [i] Sverige har problemet tidligere været til debat, efter overlægen Kaj Wedenberg fra Målar Sygehus i Eskilstuna havde kontaktet Socialstyrelsen i ønsket om at få en lovændring, fordi personalet fandt det etisk svært at udføre denne type aborter.
Men myndighederne har ingen planer om at forbyde aborter, som alene skyldes barnets køn.
- Frem til 18. uge har vi fri abort, og så skal man udføre den, uanset hvilken årsag, der er til aborten, lyder det fra Thomas Tegenfeldt, der er tilsynschef hos Socialstyrelsen i Sverige.” 

Ifall någon undrar är det uppenbarligen så att den samlade vetenskapen fortfarande inte kan uppnå konsensus när det gäller den annars till synes enkla frågan om när ett barn blir ett barn (som särskild varelse, person och innehavare av alla juridiska rättigheter som detta innebär). I Sverige tar det 18 veckor, i Danmark 12 veckor - i somliga länder sker det vid befruktningen

Vad vi vet är detta: utifrån vår övertygelse grundas vår moralkänsla. Den danska abortläkaren Robert Kinnerfelt är uppenbarligen känslomässigt engagerad i sitt moraliska ställningstagande, och så brukar det också vara i Sverige, även om gränsdragningen här är en annan. Strax under ytan är det alltid alla känslorna på en och samma gång som gäller. - Det är bara att följa debatten på dr.dk:s hemsida som följt i kölvattnet av reportaget, då påminns man om detta.

Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…