Fortsätt till huvudinnehåll

"Gangnam Style" - systemkritik på ett främmande språk

What "Gangnam Style" Really Means är en mycket intressant - och för mig välbehövlig - text ifall man önskar begripa vad megahitten "Gangnam Style" egentligen handlar om. Jag förstår att många tycker det är kul med den smått lustiga dansstilen (lik någon som sitter till häst) och jag brukar inte heller inbilla mig att "djupast vinner". Men ändå, vad är poängen (ifall det finns någon)?

Skribenten Erica Han Jin drar undan förlåten till djupare betydelseskikt:
Millions of people have now watched the Gangnam style video; most have no idea that the song mocks the Gangnam lifestyle: the excessive pursuit of image, good looks, success and affluence.
Han Jin är engelsklärare och jobbade ett tag i den rika stadsdelen Gangnam i Seoul. Hon har därför en inblick i de nationella och lokala partikulära kulturella egenheterna man bör känna till för att kunna förstå Psys syftningar och uttalade samtidskritik i denna smått absurda video.

Enda sedan 50-talet har "the Western look" och "the Western lifestyle" haft mycket hög status i Sydkorea, och detta har i sin tur genererat ett oerhört självförakt inte minst bland många kvinnor. Klassresenärer har betalat dyrt för att likna sina förebilder i Väst. Kirurger med ögonoperationer som sin specialkompetens har kunnat tälja guld med smörkniv.

Det är alltså sådana felaktiga och omänskliga ideal som Psy driver med i sin video. K-Pop är numera mycket stort, och en källa till nationell stolthet. Psy slår dock alla rekord. Filmen är snart uppe i 1 miljard tittarbesök på Youtube.

Systemkritiker har alltid väckt min beundran, även om jag inte alltid förstår deras språk.


Uppdaterad:
I Kobra igår kväll var fokus på klasskildring i svensk film. I slutet nämndes just "Gangnam Style" som ett exempel på samtida samhällsskildring och samhällskritik. Gårdagens Kobra går att se via SvtPlay.
    I nästa Kobra kommer förresten K-Pop att vara huvudtemat.


Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

Grammatik, alltså

I Svenska 2 ingår det sedan 2011 att eleverna ska kunna göra grammatiska analyser. För betyget A:
"Eleven kan med god precision utifrån språkexempel redogöra för hur olika typer av satser, fraser och ord i svenska språket är uppbyggda och samspelar med varandra i grammatiken." Många av oss svensklärare brottas nog med detta, och vi upplever att många elever har svårt att tillägna sig själva metaspråket. Jag själv undervisar i två parallellklasser på Ekonomiprogrammet och vi gjorde ett tappert försök i höstas, fast det blev i ärlighetens namn inte så som jag hoppats. Nu gör vi ett nytt försök.

Idag blev det genomgång, det vill säga repetition av det vi pratade om i höstas. I morgon blir det skrivning. De som inte var där (av någon anledning 2/3 av klassen) får titta på filmen, och de som var där får gärna titta på den igen. Genomgången gällde:

Utbyggda nominalfraserHuvud- och bisatserFundament
En av eleverna som inte gärna brukar uppskatta att jag filmar deras muntliga framtr…

"En kollega tänker till" (10)

Kombinationen nitiskhet och ordvitsar är Gunnar Albertsson i ett nötskal: nitiskhet vad gäller skolans uppdrag, ordvitsar vad gäller det mesta. Möt byggnadsarbetaren som sadlade om till yrkeslärare och numera fått ett uppdrag som förstelärare.


Gunnar, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som lärare? 
Vi har flera viktiga uppdrag men ett av de viktigaste är att medverka så att eleven utvecklar ett demokratiskt förhållningssätt. Detta kräver att även jag besitter dessa kunskaper och har förmågan att förmedla dem.

Det pratas ofta om att vi ska ge eleverna social kompetens så att de fungerar bra med andra människor, men detta ställer även krav på att de har något att berätta om. De behöver kunskaper inom många olika områden, som de idag kanske inte ser någon nytta med. Ett av våra viktiga uppdrag blir därför att motivera eleverna och få dem att förstå utbildningens betydelse för deras egen framtid.

Sedan får man inte glömma att mina elever sökt sig till bygg- och anläggningsprogrammet för …