Fortsätt till huvudinnehåll

"Gangnam Style" - systemkritik på ett främmande språk

What "Gangnam Style" Really Means är en mycket intressant - och för mig välbehövlig - text ifall man önskar begripa vad megahitten "Gangnam Style" egentligen handlar om. Jag förstår att många tycker det är kul med den smått lustiga dansstilen (lik någon som sitter till häst) och jag brukar inte heller inbilla mig att "djupast vinner". Men ändå, vad är poängen (ifall det finns någon)?

Skribenten Erica Han Jin drar undan förlåten till djupare betydelseskikt:
Millions of people have now watched the Gangnam style video; most have no idea that the song mocks the Gangnam lifestyle: the excessive pursuit of image, good looks, success and affluence.
Han Jin är engelsklärare och jobbade ett tag i den rika stadsdelen Gangnam i Seoul. Hon har därför en inblick i de nationella och lokala partikulära kulturella egenheterna man bör känna till för att kunna förstå Psys syftningar och uttalade samtidskritik i denna smått absurda video.

Enda sedan 50-talet har "the Western look" och "the Western lifestyle" haft mycket hög status i Sydkorea, och detta har i sin tur genererat ett oerhört självförakt inte minst bland många kvinnor. Klassresenärer har betalat dyrt för att likna sina förebilder i Väst. Kirurger med ögonoperationer som sin specialkompetens har kunnat tälja guld med smörkniv.

Det är alltså sådana felaktiga och omänskliga ideal som Psy driver med i sin video. K-Pop är numera mycket stort, och en källa till nationell stolthet. Psy slår dock alla rekord. Filmen är snart uppe i 1 miljard tittarbesök på Youtube.

Systemkritiker har alltid väckt min beundran, även om jag inte alltid förstår deras språk.


Uppdaterad:
I Kobra igår kväll var fokus på klasskildring i svensk film. I slutet nämndes just "Gangnam Style" som ett exempel på samtida samhällsskildring och samhällskritik. Gårdagens Kobra går att se via SvtPlay.
    I nästa Kobra kommer förresten K-Pop att vara huvudtemat.


Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…