Fortsätt till huvudinnehåll

Härskartekniker - the story of our lives


Mitt förra blogginlägg handlade till största delen om SVT:s dokumentärserie "Hitlers tid". Serien är som sagt utmärkt och som fenomen betraktat upphör Hitler liksom aldrig att fascinera. Hur kunde en person lyckas med konststycket att ta över en hel nation, undrar man? Frågan är klassisk. 

På renässansen försökte statsvetaren och politikern Machiavelli att formulera en del tankar och insikter vad gäller frågan om hur man ska vinna och utöva makt på ett framgångsrikt sätt. Hans bok "Fursten" kom med tiden att betraktas som något av en handbok för varje despot i vardande. Machiavelli själv blev med tiden ett adjektiv och ett adverb.

På en mera allmän nivå är temat maktspel givetvis inget som någon enda av oss någonsin kommer undan. Det kan liksom inte vara på något annat sätt. I små och större sammanhang får vi lära oss att interagera med andra människor genom samtal och förhandlingar. Vi utbyter tankar, överväger möjliga alternativ och tillsammans tar vi beslut.  Är vi ledare i någon form agerar vi utifrån ett ansvarstagande och gör allt vi kan för att gruppen – stor eller liten – ska få styrfart och uppnå momentum. Alla drar sitt strå till stacken. Det finns utrymme för både vara och göra

På samma gång ska vi inte heller inbilla oss något. För inte heller de fulare varianterna är vi främmande inför: vi tar över, och vi insinuerar. Vi intrigerar och vi manipulerar . Vi höjer rösten eller blir menande tysta. Vi blänger eller undviker försåtligt. Vi förvränger, parodierar eller drar spydigt på smilbanden.  Charmen, leendet, skrattet, fyndigheten, intelligensen, det världsvana sättet – men även den klena hälsan och det destruktiva beroendet - ja, allt kan användas och används som vapen i trängda lägen. Som kronan på verket dömer vi gärna andra efter deras handlingar, men oss själva efter våra intentioner. Och våra avsikter, inbillar vi oss, var alltid – i grunden – goda.

Sådana där reflektioner kan man göra sig under tiden som man läser ”11 nyanser av tystnad”, skriven av Heléne Thomson och Ylva Elvin-Nowak. Boken handlar om just härskartekniker och är en bok som man nog inte får ha för bråttom med att ta sig igenom. Det erbjuds rikligt med tillfällen att se sig själv i spegeln och försöka orientera sig i alla sociala spel man deltar i. I bästa fall kan man lära sig ett och annat. Och detta vore väl ändå – med Hamlets ord - en nåd att stilla bedja om? 

Läs gärna SvD:s recension av ”11 nyanser av tystnad”Även Utbildningsradion har gjort ett program på temat härskartekniker.

(Apropå Hamlet: Kaj Schueler delger en berättelse "... om en äldre engelsk dam som för första gången i sitt liv gick på teatern för att se Shakespeares ”Hamlet”. Grymt besviken lämnade hon föreställningen, vände sig till sin väninna och utbrast: ”Det där var väl inte så märkvärdigt som alla säger. Det var ju bara en massa gamla ordspråk staplade på var­andra”).

Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

Perspektivering i litteraturundervisningen

Hur jobbar man med perspektivering i litteraturundervisningen? I synnerhet i Svenska 3 utgör detta en hörnsten i arbetet, och det är ju i sak inget märkvärdigt heller. I någon facebook-grupp förra året jobbade vi tillsammans fram en lista med minst tjugo olika perspektiv som man kan anlägga på en text (bland dessa biografiskt, socialt, geografiskt, genus, normkritiskt, ålder, etc).

Som ett första steg att tillsammans med eleverna börja använda ett sådant lite otympligt begrepp kan man ta en text och låta dem skriva om den ur någon annan persons perspektiv (alltså skriva om den). Detta har jag i själva verket precis gjort i en åk 1 då vi jobbat med novellen "Mannen som visste allt", skriven av Somerset W. Maugham (ur Mina favoritnoveller, 1954).


Resultatet blev över förväntan (och bygger så klart på att eleverna nappar!). Vi läste novellen tillsammans och analyserade den ut ifrån ett flertal parametrar, med avseende till både innehåll och form. Vi roade oss då med att både f…

Grammatik, alltså

I Svenska 2 ingår det sedan 2011 att eleverna ska kunna göra grammatiska analyser. För betyget A:
"Eleven kan med god precision utifrån språkexempel redogöra för hur olika typer av satser, fraser och ord i svenska språket är uppbyggda och samspelar med varandra i grammatiken." Många av oss svensklärare brottas nog med detta, och vi upplever att många elever har svårt att tillägna sig själva metaspråket. Jag själv undervisar i två parallellklasser på Ekonomiprogrammet och vi gjorde ett tappert försök i höstas, fast det blev i ärlighetens namn inte så som jag hoppats. Nu gör vi ett nytt försök.

Idag blev det genomgång, det vill säga repetition av det vi pratade om i höstas. I morgon blir det skrivning. De som inte var där (av någon anledning 2/3 av klassen) får titta på filmen, och de som var där får gärna titta på den igen. Genomgången gällde:

Utbyggda nominalfraserHuvud- och bisatserFundament
En av eleverna som inte gärna brukar uppskatta att jag filmar deras muntliga framtr…