Fortsätt till huvudinnehåll

Det ska brinna!


Jag var scout under ganska många år. I Danmark. Scoutförbundet var ett sådant som rörelsens grundare, Baden Powell, själv skulle nickat igenkännande åt (Powell: brittisk yrkesmilitär, såg framför sig näst intill militäriska pojkförband, där poängen var att lära sig att bli en alltid redo-överlevare, i samklang med naturen, med Gud och med varandra).

Vi fick lära oss att gå efter karta och kompass, att göra eld utan tändstickor, att resa ett tält mitt i regniga natten och att bygga en bivack uppe mellan träden mitt i snöiga vintern. Behövde vi beräkna höjden på ett träd enbart med hjälp av en kompis, kunde vi det, och en av mina kamrater lärde sig att göra drygt hundra olika knopar (vilket jag inte riktigt kunde). Kombinerat med en alltmer självklar förmåga att hantera knivar, yxor och sågar kunde vi bygga ganska så imponerande torn, broar, långbord och you name it. Vi gjorde mat över öppen eld (och otroligt nog var det aldrig någon som fick några sviter efter att ha ätit halvgrillad kyckling).

Mycket handlade om tävlingar och att hela tiden förkovra sig. Märken, ärmband och stjärnor av olika slag och storlekar tilldelades och syddes fast på uniformen. Den senare talade sitt tydliga språk om status och erfarenhet (eller brist på samma!). Man fick tidigt lära sig att göra som man blev tillsagd och givetvis fanns det hierarkier, formella som informella.

På kvällen var det alltid lägereld. Detta var dagens höjdpunkt för många av oss. Lukten av rök var som ett lugnande medel. Stämningen kunde vara uppspelt eller lågmäld, men aldrig tryckande eller tråkig. Vi var tillsammans, sjöng de välkända sångerna och drack blaskig i bästa fall varm choklad. Kanske lite torra kex till.

Jag kommer att tänka på detta än idag varje gång jag gör upp en eld. Aldrig slutar jag fascineras av elden med dess växlingar mellan lågor och glöd. Lågorna: ständigt i rörelse, oförutsägbara, alstrande värme och ljus. Glöden: lågmäld och varm, men även den - när man tittar efter - i rörelse. Vid elden får tanken ro. Sitter man flera stycken tillsammans lägrar det sig ett lugn, och man måste inte prata hela tiden.

Inte underligt heller att elden alltid haft en symbolisk innebörd. En eld som slocknat vittnar om död, om vad som varit. En eld som brinner, däremot, vittnar om liv. Den eld som brinner nu är inte heller exakt densamma som den som brann för en stund sedan. Det gäller att ta ansvar för elden, annars dör den.

När vet vi att elden brinner respektive slocknat i skolans värld?


Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Perspektivering i litteraturundervisningen

Hur jobbar man med perspektivering i litteraturundervisningen? I synnerhet i Svenska 3 utgör detta en hörnsten i arbetet, och det är ju i sak inget märkvärdigt heller. I någon facebook-grupp förra året jobbade vi tillsammans fram en lista med minst tjugo olika perspektiv som man kan anlägga på en text (bland dessa biografiskt, socialt, geografiskt, genus, normkritiskt, ålder, etc).

Som ett första steg att tillsammans med eleverna börja använda ett sådant lite otympligt begrepp kan man ta en text och låta dem skriva om den ur någon annan persons perspektiv (alltså skriva om den). Detta har jag i själva verket precis gjort i en åk 1 då vi jobbat med novellen "Mannen som visste allt", skriven av Somerset W. Maugham (ur Mina favoritnoveller, 1954).


Resultatet blev över förväntan (och bygger så klart på att eleverna nappar!). Vi läste novellen tillsammans och analyserade den ut ifrån ett flertal parametrar, med avseende till både innehåll och form. Vi roade oss då med att både f…