Fortsätt till huvudinnehåll

Skolavslutning och det att bli vuxen

Idag hade vi skolavslutning. Först stora samlingen i aulan och sedan den mindre samlingen i klassrummet. Då är alla på gott humör, och det är öppet mål som lärare. Eleverna sitter som små ljus och hoppas med all rätt att deras lärare möjligen kan delge någon personlig reflektion utifrån året som varit. Det handlar inte främst om den ljumma cidern och den halvtorra toscakakan, utan det handlar om mötet som uppstår. Det är alltid tråkigt när någon saknas en sådan dag.

Den klassen som jag haft nästan halva min tjänst med de senaste två åren är i sina bästa stunder (vilket är ofta) mycket sympatiska och enkla att ha att göra med. Många växer så det knakar.

Vi tittade på filmklippet nedan tillsammans. Jag sade att jag nog också, lik pojken som reportern Niklas pratar med, emellanåt känt för att sätta ut dem på Blocket. Jag förutsätter att de stundvis även känt samma sak gentemot mig. Utbildning handlar om att utmana och att låta sig utmanas vilket sällan låter sig göras alldeles enkelt och friktionsfritt. Långt ifrån.

I fokus hamnade frågan om vad det innebär att bli vuxen. Många av mina elevers kamrater har precis tagit studenten, medan de själva har kvar ett år. Att vara ungdom innebär att man längtar efter att få spränga ramarna och att känna sig fri. På samma gång, sade jag till dem, ska man också ha klart för sig, att det kan vara en nog så skrämmande upplevelse att plötsligt skulle ta det fulla ansvaret för sitt eget liv. Om inte före drabbas de flesta av tyngden i den insikten redan dagen efter de bytt om från festkläderna vid balen.

Summan av kardemumman i mitt lilla anförande: se till att du har kul med dina kompisar. Se även till att du redan nu lär dig vad det innebär att ta ett stort personligt ansvar. Vuxenpoäng handlar om mer än att ta körkort. Sedan kanske det är ovanligt att visa prov på lika mycket personlig mognad som en annan av pojkarna i filmklippet nedan, han som redan nu ser fram emot att bli farfar. Men mindre kan också göra det.


Ha ett trevligt sommarlov och välkommen åter till hösten! Hur det blir med den här bloggen under sommaren har jag inte bestämt mig för än, men det visar sig nog så småningom.

Kommentarer

  1. Tack för en fin beskrivning av gränslandet mellan barndom och vuxenliv. Jag känner verkligen igen den där baksmällan från de av mina gymnasielever som fick gå ett fjärde år ... eller ett femte.

    Ovanligt att ha så mycket tid med en och samma klass på gymnasiet. Det skulle jag gilla. Är inte svag för kursutformningen. Svenska, engelska, matte borde alla som går teoretisk linje ha hela vägen. På det ett slutbetyg. ... Ja och studentexamen. :)

    SvaraRadera
  2. Inte heller jag är svag för kursutformningen på de högskoleförberedande programmen. Lika bra - nej, bättre! - med ämnesbetyg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Glömde säga att jag självklart bänkar mig framför tv:en ikväll kl åtta då du ska medverka i "Världens bästa skitskola" i Kunskapskanalen!

      Radera

Skicka en kommentar

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

Perspektivering i litteraturundervisningen

Hur jobbar man med perspektivering i litteraturundervisningen? I synnerhet i Svenska 3 utgör detta en hörnsten i arbetet, och det är ju i sak inget märkvärdigt heller. I någon facebook-grupp förra året jobbade vi tillsammans fram en lista med minst tjugo olika perspektiv som man kan anlägga på en text (bland dessa biografiskt, socialt, geografiskt, genus, normkritiskt, ålder, etc).

Som ett första steg att tillsammans med eleverna börja använda ett sådant lite otympligt begrepp kan man ta en text och låta dem skriva om den ur någon annan persons perspektiv (alltså skriva om den). Detta har jag i själva verket precis gjort i en åk 1 då vi jobbat med novellen "Mannen som visste allt", skriven av Somerset W. Maugham (ur Mina favoritnoveller, 1954).


Resultatet blev över förväntan (och bygger så klart på att eleverna nappar!). Vi läste novellen tillsammans och analyserade den ut ifrån ett flertal parametrar, med avseende till både innehåll och form. Vi roade oss då med att både f…

Grammatik, alltså

I Svenska 2 ingår det sedan 2011 att eleverna ska kunna göra grammatiska analyser. För betyget A:
"Eleven kan med god precision utifrån språkexempel redogöra för hur olika typer av satser, fraser och ord i svenska språket är uppbyggda och samspelar med varandra i grammatiken." Många av oss svensklärare brottas nog med detta, och vi upplever att många elever har svårt att tillägna sig själva metaspråket. Jag själv undervisar i två parallellklasser på Ekonomiprogrammet och vi gjorde ett tappert försök i höstas, fast det blev i ärlighetens namn inte så som jag hoppats. Nu gör vi ett nytt försök.

Idag blev det genomgång, det vill säga repetition av det vi pratade om i höstas. I morgon blir det skrivning. De som inte var där (av någon anledning 2/3 av klassen) får titta på filmen, och de som var där får gärna titta på den igen. Genomgången gällde:

Utbyggda nominalfraserHuvud- och bisatserFundament
En av eleverna som inte gärna brukar uppskatta att jag filmar deras muntliga framtr…