Fortsätt till huvudinnehåll

Cultures and culture shock

We´re thrusting ourselves into a discussion about culture and culture shock: how do you define a "culture", and what does it mean to be "shocked" by it?

I´m standing before a group of twenty-fiveish third-grade students of English at upper-secondary level. Not everyone is able to grasp the issue at hand immediately, and even fewer feel the thrill of talking about this at all. After a while, however, we´re getting into it and we start talking about assumptions, cues, values, attitudes, manners and etiquette.


Among any established group of people there are basic corporate agreements that were negotiated long ago but now taken for granted by most. Often, it is quite subtle. When encountering a culture which is new to you, you may feel out of place among the residents, and you don´t understand the nods and the jokes. What are they talking about, you wonder? Why do it ... this way?

When trying to understand what culture shock is all about Oberg suggests this model of the five stages one goes through when embarking on getting integrated in another culture. Normally, the starting point may be a feeling of excitement (everything is new), followed after a while by a stage of having growing sentiments of irritation and discomfort (it really isn´t like it used to be). Then again new attemps to accommodate to the new world follow and eventually, hopefully, one has learnt to live in both cultures (while perhaps not being uncritical towards modes and expressions of neither culture, now that one has acquired an enhanced eyesight).

Obviously, the concept of culture and culture shock is applicable both when talking about geographically determined cultures, like different countries, on a macro level, but also when considering what happens when starting at a new school, a new work place or going on vacation with another family, that is, on a micro level.

Sting says it all very well in his An Englishman in New York, one of the most cool songs I know of:



Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

Grammatik, alltså

I Svenska 2 ingår det sedan 2011 att eleverna ska kunna göra grammatiska analyser. För betyget A:
"Eleven kan med god precision utifrån språkexempel redogöra för hur olika typer av satser, fraser och ord i svenska språket är uppbyggda och samspelar med varandra i grammatiken." Många av oss svensklärare brottas nog med detta, och vi upplever att många elever har svårt att tillägna sig själva metaspråket. Jag själv undervisar i två parallellklasser på Ekonomiprogrammet och vi gjorde ett tappert försök i höstas, fast det blev i ärlighetens namn inte så som jag hoppats. Nu gör vi ett nytt försök.

Idag blev det genomgång, det vill säga repetition av det vi pratade om i höstas. I morgon blir det skrivning. De som inte var där (av någon anledning 2/3 av klassen) får titta på filmen, och de som var där får gärna titta på den igen. Genomgången gällde:

Utbyggda nominalfraserHuvud- och bisatserFundament
En av eleverna som inte gärna brukar uppskatta att jag filmar deras muntliga framtr…

"En kollega tänker till" (10)

Kombinationen nitiskhet och ordvitsar är Gunnar Albertsson i ett nötskal: nitiskhet vad gäller skolans uppdrag, ordvitsar vad gäller det mesta. Möt byggnadsarbetaren som sadlade om till yrkeslärare och numera fått ett uppdrag som förstelärare.


Gunnar, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som lärare? 
Vi har flera viktiga uppdrag men ett av de viktigaste är att medverka så att eleven utvecklar ett demokratiskt förhållningssätt. Detta kräver att även jag besitter dessa kunskaper och har förmågan att förmedla dem.

Det pratas ofta om att vi ska ge eleverna social kompetens så att de fungerar bra med andra människor, men detta ställer även krav på att de har något att berätta om. De behöver kunskaper inom många olika områden, som de idag kanske inte ser någon nytta med. Ett av våra viktiga uppdrag blir därför att motivera eleverna och få dem att förstå utbildningens betydelse för deras egen framtid.

Sedan får man inte glömma att mina elever sökt sig till bygg- och anläggningsprogrammet för …