Fortsätt till huvudinnehåll

Yarden och livet

Igår läste jag Kristian Lundbergs hyllade Yarden. Det finns ett utdrag ur hans roman i en av de nya läroböckerna som köpts in till vår skola, och det var på det viset som mitt intresse väcktes.

Jag ska inte skriva en recension här (detta har många andra redan gjort). Lundbergs bok har en tydlig avsändare - han själv - och stoffet är hans egna liv. Språket är rikt, en sorts lyrisk prosa.

Temat i boken är kanske djupast sett: "vad är då en människa?" Mamman var schizofren och flyr in i en låtsasvärld lik Jan i Selma Lagerlöfs Kejsaren av Portugallien; pappan var frånvarande i kvadrat. Den unge Kristian vänjer sig tidigt vid utanförskap och permanent otrygghet. Han blir autodidakt och läser svenska klassiker istället för att gå till skolan. Livet är kaos. Ändå förnekar sig inte talangen med ord och Lundberg gör en typisk klassresa. Tyvärr är inte klassresan enkelriktad och på grund av olyckliga omständigheter - någonting med en skatteskuld, gäldenärer och ej infriade löften - går resan småningom åt motsatta hållet. Där tar det roliga definitivt slut, och arbetet åt ett bemanningsföretag vid yarden - en del av Malmö hamn - kallar. Idag (förutsätter jag som inte känner till så värst mycket om Kristian Lundberg) har han ändå fått sin comeback (förra året gick till exempel Yarden som teaterföreställning i hemstaden Malmö).

Det är mycket "jag" i romanen, men det får det väl vara. Texten utgör ändå en skildring av en samtidens skuggvärld som de flesta av oss inte känner till/vill känna till, då författaren - ofrivilligt - gör en "wallraffare". På samma gång ställer romanen som sagt några av de eviga existentiella frågorna.

Med romanen i färskt minne hade jag idag tre intressanta samtal:

  • Jag inledde ett temaarbete i en åk 3:a om just arbete, klass och utanförskap. Tillsammans ska vi läsa sex texter på detta tema, och sedan ska var och en skriva en kortare utredning, ett så kallad pm. Till min mycket stora förvåning hade i princip ingen i klassen klart för sig vad begreppet socialklass står för, ej heller utifrån vilka parametrar sociologer brukar tala om d.s. 
  • Lika förvånad blev jag när jag läste vad en professor skrev då han gjorde gällande att de flesta sociologer numera är överens om att 60 % av svenskarna tillhör arbetarklassen. 60 %?
  • En kär kollega till mig delgav egna reflektioner utifrån sin egen arbetarbakgrund. Än idag menar sig denna person med hög träffsäkerhet kunna bestämma vilken klassbakgrund personer i dennes omgivning har. De avgörande indikationerna har tydligen att göra med "framtoning" och "självsäkerhet" (inte yttre attribut). Jag lyssnar intresserat!  
Som läsare speglar jag mig i Lundbergs text men som lärare har jag dessutom tillgång till en stor mängd olika möten varje dag varigenom även mitt egna liv belysas och i någon utsträckning tvärskådas. Världen vidgas. Jag berikas.


Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

Perspektivering i litteraturundervisningen

Hur jobbar man med perspektivering i litteraturundervisningen? I synnerhet i Svenska 3 utgör detta en hörnsten i arbetet, och det är ju i sak inget märkvärdigt heller. I någon facebook-grupp förra året jobbade vi tillsammans fram en lista med minst tjugo olika perspektiv som man kan anlägga på en text (bland dessa biografiskt, socialt, geografiskt, genus, normkritiskt, ålder, etc).

Som ett första steg att tillsammans med eleverna börja använda ett sådant lite otympligt begrepp kan man ta en text och låta dem skriva om den ur någon annan persons perspektiv (alltså skriva om den). Detta har jag i själva verket precis gjort i en åk 1 då vi jobbat med novellen "Mannen som visste allt", skriven av Somerset W. Maugham (ur Mina favoritnoveller, 1954).


Resultatet blev över förväntan (och bygger så klart på att eleverna nappar!). Vi läste novellen tillsammans och analyserade den ut ifrån ett flertal parametrar, med avseende till både innehåll och form. Vi roade oss då med att både f…

Grammatik, alltså

I Svenska 2 ingår det sedan 2011 att eleverna ska kunna göra grammatiska analyser. För betyget A:
"Eleven kan med god precision utifrån språkexempel redogöra för hur olika typer av satser, fraser och ord i svenska språket är uppbyggda och samspelar med varandra i grammatiken." Många av oss svensklärare brottas nog med detta, och vi upplever att många elever har svårt att tillägna sig själva metaspråket. Jag själv undervisar i två parallellklasser på Ekonomiprogrammet och vi gjorde ett tappert försök i höstas, fast det blev i ärlighetens namn inte så som jag hoppats. Nu gör vi ett nytt försök.

Idag blev det genomgång, det vill säga repetition av det vi pratade om i höstas. I morgon blir det skrivning. De som inte var där (av någon anledning 2/3 av klassen) får titta på filmen, och de som var där får gärna titta på den igen. Genomgången gällde:

Utbyggda nominalfraserHuvud- och bisatserFundament
En av eleverna som inte gärna brukar uppskatta att jag filmar deras muntliga framtr…