Fortsätt till huvudinnehåll

6:1 är framtidens melodi

Jag hamnade bakom två pelare igår kväll på Smyrnakyrkan i Göteborg. Det gjorde dock inget. Nästan två tusen personer hade samlats för att lyssna till Tomas Sjödin i samband med att hans nya bok släppts, och det kändes som en förmån att över huvud taget få plats.

Boken han precis släppt heter Det händer när du vilar, och tesen han driver däri är att den regelbundna vilan är en förutsättning för kreativitet, kärlek och arbete. Efter 5:2 kommer 6:1: arbeta sex dagar, vila en. "Kom ihåg var ni hörde det först", tipsade han sina åhörare om, med glimten i ögat).



Tomas Sjödin är en ofta anlitad föreläsare, och själv har jag hört honom vid ett flertal tillfällen på radio (Sommar i P1, nyårsafton för ett par år sedan, m.m.).

Några brottstycken ur gårdagens föredrag (ej ordagrant återgivet):

  • "Jag sjunger inte långsamhetens lov, utan tempoväxlingarnas".
  • Stress är en tickande bomb i vårt samhälle. Vila motverkar stress.
  • Att vila är en plikt. I Dekalogen ingår det som ett budord efter dem som syftar till att värna om heligheten och kärleken (har möjligen judarna varit ett framgångsrikt folk just på grund av detta?)
  • Att resa på solsemester för att återhämta sig kan ej vara Lösningen för alla, för i så fall vore det en odemokratisk lösning (bara en liten minoritet av jordens befolkning har råd med sådant).
  • Det behövs mod för att bara lägga sig på sofflocket och vila.
Personligen tycker jag om att vila och känner aldrig dåligt samvete för att göra ingenting. Detta föredrag var med andra ord vatten på min kvarn. Jag hoppade aldrig på  5:2, men 6:1 har jag alltid gillat.

Tomas Sjödin




Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…