Fortsätt till huvudinnehåll

Fröken Julie - då och nu

Vi läser August Strindbergs Fröken Julie i svenska 3. Hur gör man då, när man läser ett drama från artonhundratalet i ett svenskt klassrum, 125 år efter att det skrevs? Ja, det finns nog många sätt att göra det på. Målet helgar medlen.

Hittills har vi ägnat fyra lektioner åt detta moment. Vi började med att titta på en kort introduktionsfilm till Strindberg - en animerad tvåminutersfilm - och sedan satte vi igång med högläsning. Vi turades om att vara betjänten Jean respektive adelsfröken Julie och kokerskan Kristin. Språket är ofta ålderdomligt, med instuckna ord och fraser på franska, men det finns ett driv i handlingen och replikerna som gör att man inte fastnar i det som är svårt. 

Andra lektionen ägnades åt att lyssna till ett föredrag på UR. Efter drygt en halvtimme var det dags att bryta och försöka smälta vad som sagts. Föredragshållaren höll sig på en hög abstraktionsnivå med mängder av syftningar till namn, företeelser och idéer. Needless to say: det är givetvis här som lärarens uppgift blir grannlaga och oumbärlig: 
  • Vad innebär det när föredragshållaren framhåller att Strindberg hämtade inspiration från Zola, Ibsen, Brandes och Nietzsche? 
  • Varför kom Strindberg att intressera sig för psykologi och varför avlägsnade han sig allt mer från idén på socialismen som svaret på samhällets orättvisor? 
  • Hur såg han på sig själv, och varför vände han länge ryggen åt romanen som konstform för istället att satsa helt på dramat? 
  • Vem är Jean och vem är Fröken Julie? Vem är Kristin? Vilka är deras bevekelsegrunder och vem är den verkliga aristokraten?
Strindberg

Lektion tre och fyra var var det dags att ägna ytterligare en bra stund åt att prata om ovanstående samt läsa vidare. Vi gled in på att diskutera monarkins roll även i samtida Sverige (och Danmark: ingen kände till att Sveriges kung och Danmarks drottning är kusiner). Vi pratade om platta och runda karaktärer, vi pratade om arv och miljö, klasskamp (och Strindbergs syn på såväl adeln som "packet") och kvinnoemancipation (inklusive Strindbergs problematiska kvinnosyn). 

Hur blir det nästa lektion, det vill säga efter lovet? Ja, det får vi se. Vad vi vet är att vi ska åka till Göteborg 14 november och se Fröken Julie på Stadsteatern. Kritikerkåren är inte samstämmig i sin kritik av just denna version: någon anser att den är snygg fast saknar nerv, medan någon annan utbrister att Zanjani gör en magisk insats som fröken Julie (samt får medhåll av SvD:s recensent: "Nina Zanjani gör en Julie som är sårigt aktuell"). Vi får väl se vad vi tycker!



Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…