Fortsätt till huvudinnehåll

Med Fröken Julie på Stadsteatern

Då kom vi då äntligen iväg till The City. Vi inledde dagen med att först ägna oss åt ett flertal museibesök - Stadsmuseet, Hasselblad Center, Kulturmuseet - för sedan att traska runt i regnet några timmar på stan. Med trötta ben kunde vi slutligen luta oss tillbaka i fåtöljen i den fullsatta teatersalongen. Nu var det final. Nu var det Fröken Julie.

Förväntningarna var på topp, och många hade aldrig varit på teatern förut. Vi hade - vilket jag skrivit om tidigare - närläst pjäsen tillsammans på lektionstid och haft både breda och djupa samtal om de olika betydelseskikten och teman i texten: Kön och klass. Då och nu.

Det allmänna omdömet efteråt bland eleverna varierade. Somliga tyckte pjäsen var (stundom) tråkig, medan andra var mycket roade. Det rådde konsensus gällande kritiken av Nina Zanjanis rollprestation: Well done!

Själv hade jag i ärlighetens namn lite svårt att bestämma mig för vad jag tyckte om föreställningen. Jag har sett Fröken Julie förut, och jag ser ingen anledning att klaga på vare sig idé eller manuskript. Det är högt och lågt om vartannat, bråddjup i både känsla och tanke. Mycket står på spel i såväl existentiella som pragmatiska hänseenden. Även skådespelarna är duktiga. 

Ändå kan man känna att det är för långt emellan då det bränner till i salongen. En kär kollega till mig uttryckte sig i metaforiska termer: är råvarorna bra, och receptet likaså, finns det bara en att skylla på ifall maträtten inte riktigt blir som man skulle kunna förvänta sig, nämligen kocken.

Själv vet jag som sagt inte riktigt. Jag känner inte kocken och jag ska inte låtsas vara någon teaterregiexpert. Hur som helst var det kul att vara på teatern. Mer sådant!





Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

Perspektivering i litteraturundervisningen

Hur jobbar man med perspektivering i litteraturundervisningen? I synnerhet i Svenska 3 utgör detta en hörnsten i arbetet, och det är ju i sak inget märkvärdigt heller. I någon facebook-grupp förra året jobbade vi tillsammans fram en lista med minst tjugo olika perspektiv som man kan anlägga på en text (bland dessa biografiskt, socialt, geografiskt, genus, normkritiskt, ålder, etc).

Som ett första steg att tillsammans med eleverna börja använda ett sådant lite otympligt begrepp kan man ta en text och låta dem skriva om den ur någon annan persons perspektiv (alltså skriva om den). Detta har jag i själva verket precis gjort i en åk 1 då vi jobbat med novellen "Mannen som visste allt", skriven av Somerset W. Maugham (ur Mina favoritnoveller, 1954).


Resultatet blev över förväntan (och bygger så klart på att eleverna nappar!). Vi läste novellen tillsammans och analyserade den ut ifrån ett flertal parametrar, med avseende till både innehåll och form. Vi roade oss då med att både f…

Grammatik, alltså

I Svenska 2 ingår det sedan 2011 att eleverna ska kunna göra grammatiska analyser. För betyget A:
"Eleven kan med god precision utifrån språkexempel redogöra för hur olika typer av satser, fraser och ord i svenska språket är uppbyggda och samspelar med varandra i grammatiken." Många av oss svensklärare brottas nog med detta, och vi upplever att många elever har svårt att tillägna sig själva metaspråket. Jag själv undervisar i två parallellklasser på Ekonomiprogrammet och vi gjorde ett tappert försök i höstas, fast det blev i ärlighetens namn inte så som jag hoppats. Nu gör vi ett nytt försök.

Idag blev det genomgång, det vill säga repetition av det vi pratade om i höstas. I morgon blir det skrivning. De som inte var där (av någon anledning 2/3 av klassen) får titta på filmen, och de som var där får gärna titta på den igen. Genomgången gällde:

Utbyggda nominalfraserHuvud- och bisatserFundament
En av eleverna som inte gärna brukar uppskatta att jag filmar deras muntliga framtr…