Fortsätt till huvudinnehåll

Finns hjältar?

Bilden nedan är från 1936 och brukar väcka både förvåning och beundran. Vem är mannen där mitt i folkhavet som ensam vägrar sträcka ut armen i den förväntade och påbjudna hitlerhälsningen? Varifrån hämtade han inspiration att stå upp mot sin omgivning och bortse från hot om repressalier och möjliga förluster i form av arbete, inkomst och socialt umgänge? Hur gick det för honom sedan?



Just dessa frågor var det som fick filmaren Yoav Shamir att i arbetet med sin dokumentär "Hjältekoden" söka upp psykologer, antropologer, genetikforskare samt människor av olika slag som fått priser för särskilt hjältemodiga insatser. Han ville veta om det går att identifiera vissa gemensamma drag hos alla dem vi brukar känna igen som hjältar? Är man född till hjälte, eller är det något man kan lära sig? 

Ja, frågorna kan tyckas lite barnsliga, men helt fel är de väl ändå inte? 

Jag har hur som helst varit sjukskriven de senaste par dagarna och har då bland annat passat på att titta på lite intressanta program via datorn (blixten slog ner i tv:n i somras, och vi har fortfarande inte införskaffat någon ny sådan), bland dessa SVT-dokumentäreren DOX (=Shamirs dokumentär). Jag har även tittat på lite andra program som knyter an till samma tema och som jag ska återkomma till i kommande blogginlägg. 

Men för att knyta an till frågan ovan: vem var mannen som vägrade att göra hitlerhälsningen? Ja, enligt bloggaren Wolfgang Wegert kan det på goda grunder mycket väl vara hans pappa, Gustaf Wegert. Kika gärna på artikeln 1936 - Just one refused the Nazi salute. Enligt en annan källa hette han emellertid någonting helt annat (och det ter sig knappast orimligt att det skulle kunna finnas ytterligare förslag därute någonstans till vem det kan vara). Hur som helst, utan att känna till namnet på mannen på bilden och utan att veta någonting om hans bevekelsegrunder kan vi ändå enas kring konstaterandet, att hans enkla motståndshandling bör betraktas som modig - kanske till och med som ... hjältemodig?


Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

Grammatik, alltså

I Svenska 2 ingår det sedan 2011 att eleverna ska kunna göra grammatiska analyser. För betyget A:
"Eleven kan med god precision utifrån språkexempel redogöra för hur olika typer av satser, fraser och ord i svenska språket är uppbyggda och samspelar med varandra i grammatiken." Många av oss svensklärare brottas nog med detta, och vi upplever att många elever har svårt att tillägna sig själva metaspråket. Jag själv undervisar i två parallellklasser på Ekonomiprogrammet och vi gjorde ett tappert försök i höstas, fast det blev i ärlighetens namn inte så som jag hoppats. Nu gör vi ett nytt försök.

Idag blev det genomgång, det vill säga repetition av det vi pratade om i höstas. I morgon blir det skrivning. De som inte var där (av någon anledning 2/3 av klassen) får titta på filmen, och de som var där får gärna titta på den igen. Genomgången gällde:

Utbyggda nominalfraserHuvud- och bisatserFundament
En av eleverna som inte gärna brukar uppskatta att jag filmar deras muntliga framtr…

"En kollega tänker till" (10)

Kombinationen nitiskhet och ordvitsar är Gunnar Albertsson i ett nötskal: nitiskhet vad gäller skolans uppdrag, ordvitsar vad gäller det mesta. Möt byggnadsarbetaren som sadlade om till yrkeslärare och numera fått ett uppdrag som förstelärare.


Gunnar, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som lärare? 
Vi har flera viktiga uppdrag men ett av de viktigaste är att medverka så att eleven utvecklar ett demokratiskt förhållningssätt. Detta kräver att även jag besitter dessa kunskaper och har förmågan att förmedla dem.

Det pratas ofta om att vi ska ge eleverna social kompetens så att de fungerar bra med andra människor, men detta ställer även krav på att de har något att berätta om. De behöver kunskaper inom många olika områden, som de idag kanske inte ser någon nytta med. Ett av våra viktiga uppdrag blir därför att motivera eleverna och få dem att förstå utbildningens betydelse för deras egen framtid.

Sedan får man inte glömma att mina elever sökt sig till bygg- och anläggningsprogrammet för …