Finns hjältar?

Bilden nedan är från 1936 och brukar väcka både förvåning och beundran. Vem är mannen där mitt i folkhavet som ensam vägrar sträcka ut armen i den förväntade och påbjudna hitlerhälsningen? Varifrån hämtade han inspiration att stå upp mot sin omgivning och bortse från hot om repressalier och möjliga förluster i form av arbete, inkomst och socialt umgänge? Hur gick det för honom sedan?

Just dessa frågor var det som fick filmaren Yoav Shamir att i arbetet med sin dokumentär "Hjältekoden" söka upp psykologer, antropologer, genetikforskare samt människor av olika slag som fått priser för särskilt hjältemodiga insatser. Han ville veta om det går att identifiera vissa gemensamma drag hos alla dem vi brukar känna igen som hjältar? Är man född till hjälte, eller är det något man kan lära sig? 

Ja, frågorna kan tyckas lite barnsliga, men helt fel är de väl ändå inte? 

Jag har hur som helst varit sjukskriven de senaste par dagarna och har då bland annat passat på att titta på lite intressanta program via datorn (blixten slog ner i tv:n i somras, och vi har fortfarande inte införskaffat någon ny sådan), bland dessa SVT-dokumentäreren DOX (=Shamirs dokumentär). Jag har även tittat på lite andra program som knyter an till samma tema och som jag ska återkomma till i kommande blogginlägg. 

Men för att knyta an till frågan ovan: vem var mannen som vägrade att göra hitlerhälsningen? Ja, enligt bloggaren Wolfgang Wegert kan det på goda grunder mycket väl vara hans pappa, Gustaf Wegert. Kika gärna på artikeln 1936 - Just one refused the Nazi salute. Enligt en annan källa hette han emellertid någonting helt annat (och det ter sig knappast orimligt att det skulle kunna finnas ytterligare förslag därute någonstans till vem det kan vara). Hur som helst, utan att känna till namnet på mannen på bilden och utan att veta någonting om hans bevekelsegrunder kan vi ändå enas kring konstaterandet, att hans enkla motståndshandling bör betraktas som modig - kanske till och med som ... hjältemodig?