Fortsätt till huvudinnehåll

Hobbit och hobbit

Till skillnad från alla andra - verkar det som - blev jag lätt uttråkad då jag såg Hobbit 2 (gäller även Hobbit 1 samt, misstänker jag, Hobbit 3 ...). Det finns givetvis moment då handlingsutvecklingen känns helt öppen och spänningen är på topp, men: på ett överordnat plan finns det en dramaturgisk och innehållslig förutsägbarhet som blir lite för mycket för mig. Detta kan, erkänner jag, låta väldigt pösigt, men: de cykliskt, ständigt återkommande vädjanden till engagemang i en mytologi som jag inte bryr mig om, förebådanden av (ännu!) ett mörker som "brett ut sig i de norra skogarna" (eller dylikt), skildringar av nya (!) monster (fastän imponerande), dröööööjande ödesmättade blickar huvudpersonerna emellan, ja, hur många timmar förväntas jag älska detta, undrar jag? Jag uthärdade ju Sagan om Ringen också ...

Den datoranimerade scenografin är imponerande - som i datorspel - men jag blir ändå inte överväldigad som det var tanken jag skulle bli utan snarare lite lätt snurrig, ungefär som då jag tvingas ta på mig 3D-glasögon. Ett försonande drag är humorn, och där kan jag uppskatta i synnerhet Martin Freemans gestaltning av Bilbo (samma freemanske uppsyn och lågmälda humor som i The Office).

I dagens SvD sätter Daniel Sandström filmen i ett större perspektiv. Han befinner sig i skrivande stund i Tyskland, där man så här hundra år senare på största allvar minns första världskriget och allt meningslöst dödande (uppskattningsvis 20 miljoner döda, 21 miljoner skadade). Sandström påminns att Tolkien själv deltog i första världskriget samt fick uppleva att samtliga hans studiekamrater förutom en stupade i kriget. Drygt tjugo år senare gavs Hobbit ut, och den bär tydligt prägel av att ha skrivits av en som på riktigt upplevt död, svek och alla människans mörkaste sidor. Allvaret i filmerna kan emellertid tyckas vara av ett annat slag:
Den som läser ”Hobbiten” kan inte blunda för insikten att kriget är civilisationens motsats. Det är förstås orimligt att tro att allt detta skulle leta sig in i en modern filmversion, men ändå är det stötande att se hur ”Hobbit 2” vägrar erkänna bokens andemening och istället stöper om materialet till en actionstinn slaktfest. Karl Marx konstaterade att historien upprepar sig, först som tragedi, sedan som fars. Sanningen, detta lär oss ”Hobbit 2”, är att den snarare upprepar sig som våldsbesatt actionkomedi.

Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

Perspektivering i litteraturundervisningen

Hur jobbar man med perspektivering i litteraturundervisningen? I synnerhet i Svenska 3 utgör detta en hörnsten i arbetet, och det är ju i sak inget märkvärdigt heller. I någon facebook-grupp förra året jobbade vi tillsammans fram en lista med minst tjugo olika perspektiv som man kan anlägga på en text (bland dessa biografiskt, socialt, geografiskt, genus, normkritiskt, ålder, etc).

Som ett första steg att tillsammans med eleverna börja använda ett sådant lite otympligt begrepp kan man ta en text och låta dem skriva om den ur någon annan persons perspektiv (alltså skriva om den). Detta har jag i själva verket precis gjort i en åk 1 då vi jobbat med novellen "Mannen som visste allt", skriven av Somerset W. Maugham (ur Mina favoritnoveller, 1954).


Resultatet blev över förväntan (och bygger så klart på att eleverna nappar!). Vi läste novellen tillsammans och analyserade den ut ifrån ett flertal parametrar, med avseende till både innehåll och form. Vi roade oss då med att både f…

Grammatik, alltså

I Svenska 2 ingår det sedan 2011 att eleverna ska kunna göra grammatiska analyser. För betyget A:
"Eleven kan med god precision utifrån språkexempel redogöra för hur olika typer av satser, fraser och ord i svenska språket är uppbyggda och samspelar med varandra i grammatiken." Många av oss svensklärare brottas nog med detta, och vi upplever att många elever har svårt att tillägna sig själva metaspråket. Jag själv undervisar i två parallellklasser på Ekonomiprogrammet och vi gjorde ett tappert försök i höstas, fast det blev i ärlighetens namn inte så som jag hoppats. Nu gör vi ett nytt försök.

Idag blev det genomgång, det vill säga repetition av det vi pratade om i höstas. I morgon blir det skrivning. De som inte var där (av någon anledning 2/3 av klassen) får titta på filmen, och de som var där får gärna titta på den igen. Genomgången gällde:

Utbyggda nominalfraserHuvud- och bisatserFundament
En av eleverna som inte gärna brukar uppskatta att jag filmar deras muntliga framtr…