Fortsätt till huvudinnehåll

N.T. Wright: en flyhänt teolog

Jag har börjat lite försiktigt att läsa ett par böcker jag fick i julklapp. Det är den engelska teologen N.T. Wrights tegelstenar i två band om aposteln Paulus ("Paul and the Faithfulness of God"). Vi snackar cirka 1600 sidor, typsnitt litet, och om man som jag är en ganska långsam läsare manar detta till ett visst mått av ödmjukhet.

Det finns en anledning till att jag med all sannolikhet faktiskt ändå kommer att läsa ut dem. Inte bara är innehållet givetvis intressant (och vi kan väl härvidlag också vara överens om att det finns väldigt mycket att läsa som är intressant), men utöver detta har samtliga Wrights texter en distinkt kvalité som tillför läsningen ytterligare en dimension, och det är att de är skrivna av en fullfjättrad stilist. Rent akademiskt räknas Wrights som en av de främste inom sitt fält, men det ovanliga med hans texter är det sättet på vilket han använder hela sitt språkliga och retoriska register för att knyta an och nå fram till den tänkta läsaren. Anekdoter, liknelser, metaforer, hyperboler: flyhänt och elegant, helt i landsmannen C.S. Lewis´ anda. 

Nedan har jag saxat ur förordet, där han bland annat förklarar varför han tillägnar böckerna en viss Richard Hayes (vilken jag inte är bekant med) samt när, hur och varför han första gången kom i kontakt med bibelns texter (notera tajmingen i och med dateringen!):




Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Perspektivering i litteraturundervisningen

Hur jobbar man med perspektivering i litteraturundervisningen? I synnerhet i Svenska 3 utgör detta en hörnsten i arbetet, och det är ju i sak inget märkvärdigt heller. I någon facebook-grupp förra året jobbade vi tillsammans fram en lista med minst tjugo olika perspektiv som man kan anlägga på en text (bland dessa biografiskt, socialt, geografiskt, genus, normkritiskt, ålder, etc).

Som ett första steg att tillsammans med eleverna börja använda ett sådant lite otympligt begrepp kan man ta en text och låta dem skriva om den ur någon annan persons perspektiv (alltså skriva om den). Detta har jag i själva verket precis gjort i en åk 1 då vi jobbat med novellen "Mannen som visste allt", skriven av Somerset W. Maugham (ur Mina favoritnoveller, 1954).


Resultatet blev över förväntan (och bygger så klart på att eleverna nappar!). Vi läste novellen tillsammans och analyserade den ut ifrån ett flertal parametrar, med avseende till både innehåll och form. Vi roade oss då med att både f…