Fortsätt till huvudinnehåll

Ordning och reda i klassrummet

Jag läser att Jan Björklund har tillsatt en utredning med uppdrag att söka vägar till ett gott klassrumsklimat. Bland en del väcker detta ironiska eller till och med raljerande och pejorativa utbrott och kommentarer, gärna med syftning till "majoren", utbildningsminister Jan Björklund. Hos andra, däribland LR:s ordförande Bo Jansson, är reaktionen mera positiv, då med syftning till vad OECD:s granskning av svenska skolan nyligen visade angående bristen på studiero i många svenska klassrum.

Vad tänker jag då själv? Ja, som många andra tidigare påpekat har det på allvar gått politik i skolfrågan. Skolan är ett prestigeprojekt, och det är nu som det gäller att visa prov på handlingskraft och ett rörligt, visionärt sinne. 14 september är snart, och det är aldrig kul att förlora ett val. Detta förstår vi alla.

På samma gång kan man också undra varför just ordet "katederundervisning" betonas så starkt, då man talar om den goda undervisningen. Själv använder jag bara "katedern" - ett bord - för att ställa min dator på och lägga papper och böcker på då jag träder in i klassrummet, och jag sitter nästan aldrig på stolen vid katedern; vi har inga hemklassrum, så det är inget specifikt "henrikskt" över det heller. Men emellanåt börjar ord att leva sitt eget liv, och det är väl det som inträffat här. "Katederundervisning" står för lärarledd undervisning, och lärarledd undervisning är i min värld någonting bra (förutsatt att läraren i fråga kan leverera god undervisning och inte bara är övermåttan förtjust i sin egen röst; i fokus bör alltid vara eleverna och lärandet).

Generellt menar jag att vi måste "reclaim the undervisningstiden". Kan en utredning bidra till att frågan lyfts ytterligare och att politiker, huvudmän och rektorer tillsammans med lärarna - och eleverna själva givetvis, tillsammans med deras föräldrar - blir beredda att på allvar satsa på att själva undervisningen blir det centrala, och att allt som bidrar till att detta ändå inte sker tas om hand, ja, vem kan då vara emot?

Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…