Fortsätt till huvudinnehåll

Bill Gates: "It makes sense"

Så här svarar Bill Gates i  en längre intervju i tidningen Rolling Stone på frågan om han tror på Gud: 
I agree with people like Richard Dawkins that mankind felt the need for creation myths. Before we really began to understand disease and the weather and things like that, we sought false explanations for them. Now science has filled in some of the realm – not all – that religion used to fill. But the mystery and the beauty of the world is overwhelmingly amazing, and there's no scientific explanation of how it came about. To say that it was generated by random numbers, that does seem, you know, sort of an uncharitable view [laughs]. I think it makes sense to believe in God, but exactly what decision in your life you make differently because of it, I don't know.
Det är helt klart så att vi håller på att tina upp även här i Sverige då frågor om gudstro kommer på tapeten. Länge nog har Tro och Vetande ansetts vara varandras logiska motpoler, och istället börjar vi inse vad många andra vetat om länge, att det ena inte per automatik utesluter det andra. Och varför skulle det också det?

Antagligen har bägge sidor tidigare gjort sig skyldiga till kolossalt felaktiga slutsatser då man fått för sig att människan måste välja: hjärtats tro eller hjärnans vetande? Inget kul att tvingas välja på det viset, vi är ju ändå människor med allt vad det innebär, bundna i tid och rum men ändock gränsöverskridande i hoppet och fantasin; en hög organiskt material men på samma gång moraliska, intelligenta varelser som ställer frågor om "hur?" och "varför?".

Människans unika egenart yttrar sig i förmågan att medelst språket ta del i abstrakta resonemang men också att kunna njuta av vännens ordlösa, allusionsrika ironiska leende då inte skämtet lät lika bra i verkligheten som inne i huvudet. Uppfinningsrik imperiebyggare på både gott och ont; stor men också väldigt liten. Symfoniker och solitär sökare. Förnuftig och intuitiv. Hur kommer allt detta sig?

Vetenskapens landvinningar ger oss många svar men långt ifrån alla (evolutionen, jo, men ...). På samma sätt är inte heller trons öga allseende (Gud, jo, men ...). Bra då med syntes. Ut med teofobin och ut med skräcken för "hotfulla" vetenskapliga upptäckter.

Ungefär så som också Bill Gates lite trevande formulerar det.

Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…