Fortsätt till huvudinnehåll

När det absurda blir komiskt blir ... tragiskt

Idag skrattade jag högt för mig själv (igen!). Reprisen av gårdagens Spanarna löd från radion, och det var dags för Göran Everdahls spaning. På tapeten var kläderna och utseendet som en uniform. Sossarna lär ju ha gjort en "Nya Moderaterna" (klär ner sig i avsikt att nå "det vanliga folket), och den som inte tittar sig noga i spegeln innan hen går på fotbollsmatch kan bli tagen för att tillhöra fienden, och vad detta kan leda till har vi fått erfara den senaste veckan. Klädkod är grupptillhörighet och identitet.

Hur som helst, höjden av komik är då Everdahl berättar att i Nordkorea finns det enligt ej uppgett källa tjugoåtta godkända frisyrer. Manliga invånare har således tio olika frisyrer att välja mellan, och kvinnorna har arton att välja och vraka mellan. Detta är ändå rätt så generöst. Riktigt trångt i gatan blir det nämligen först ifall man väljer att studera vid universitetet, för - och nu kommer det! - då måste man nämligen ha samma frisyr som ... Kim Jong-un.

Här går det bra att skratta ...!

Kan detta stämma? Ja, inte vet jag. Men direkt orimligt förefaller det ju inte, då man reflekterar över hur Makten gärna vill diktera både det ena och det andra. Och Spanarna brukar vara välinformerade.

Och här hade jag egentligen tänkt att stanna. Ett gott lördagsskratt!

Fast sedan fortsatte tankarna snurra. För hur är det i verkligheten hos oss i Väst. Hur fria känner vi oss i förhållande till utseende- och klädimperativen så som de basuneras ut och förmedlas via media, vräkigt som subtilt? Jag pratade med ett gäng gymnasieelever om detta nu i veckan. En tjej i åk 3 hade skrivit en längre uppsats på engelska som tog upp den eviga frågan om skönhetsideal, och nu följde vi upp hennes redovisning genom att samtala vidare i den mindre gruppen.

Efter att ha pratat med dessa ungdomar förstår jag att kraven och pressen som många upplever uppenbarligen ter sig nog så totalitära. Jag kanske trodde att vi hade blivit klokare och lärt oss att hantera hur media manipulerar oss. Vi vet ju hur det photoshoppas hejvilt, och vem vill egentligen se ut som dessa utmärglade, sorgsna modeller på catwalken? För inte att tala om kraven som väldigt många killar upplever då det gäller muskelmassa och rätta svajet på frisyren: är det verkligen viktigt?

Faktum kvarstår, att trots alla förnuftiga invändningar verkar inte stressen ha blivit mindre nu på 10-talet än den varit tidigare. Åtminstone inte om man frågar dem som berörs allra mest. Jag vill ju ändå inbilla mig att man som aktivt subjekt har möjligheten att göra ett kvalificerat val här i Väst. Det går att välja den ena eller den andra livsstilen, ifall man bestämmer sig. Men det är inte lätt, i synnerhet inte ifall man känner att man står lite ensam om det valet. Och plötsligt känns inte Nordkorea så väldigt långt borta ändå, tänker jag. Och det absurda som till att börja med kändes så underbart komiskt ... ja, det var inte så värst roligt ändå, egentligen, utan mest tragiskt.

LÄNK till Everdahls spaning (börjar ca fem minuter in i programmet).

Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

Perspektivering i litteraturundervisningen

Hur jobbar man med perspektivering i litteraturundervisningen? I synnerhet i Svenska 3 utgör detta en hörnsten i arbetet, och det är ju i sak inget märkvärdigt heller. I någon facebook-grupp förra året jobbade vi tillsammans fram en lista med minst tjugo olika perspektiv som man kan anlägga på en text (bland dessa biografiskt, socialt, geografiskt, genus, normkritiskt, ålder, etc).

Som ett första steg att tillsammans med eleverna börja använda ett sådant lite otympligt begrepp kan man ta en text och låta dem skriva om den ur någon annan persons perspektiv (alltså skriva om den). Detta har jag i själva verket precis gjort i en åk 1 då vi jobbat med novellen "Mannen som visste allt", skriven av Somerset W. Maugham (ur Mina favoritnoveller, 1954).


Resultatet blev över förväntan (och bygger så klart på att eleverna nappar!). Vi läste novellen tillsammans och analyserade den ut ifrån ett flertal parametrar, med avseende till både innehåll och form. Vi roade oss då med att både f…

Grammatik, alltså

I Svenska 2 ingår det sedan 2011 att eleverna ska kunna göra grammatiska analyser. För betyget A:
"Eleven kan med god precision utifrån språkexempel redogöra för hur olika typer av satser, fraser och ord i svenska språket är uppbyggda och samspelar med varandra i grammatiken." Många av oss svensklärare brottas nog med detta, och vi upplever att många elever har svårt att tillägna sig själva metaspråket. Jag själv undervisar i två parallellklasser på Ekonomiprogrammet och vi gjorde ett tappert försök i höstas, fast det blev i ärlighetens namn inte så som jag hoppats. Nu gör vi ett nytt försök.

Idag blev det genomgång, det vill säga repetition av det vi pratade om i höstas. I morgon blir det skrivning. De som inte var där (av någon anledning 2/3 av klassen) får titta på filmen, och de som var där får gärna titta på den igen. Genomgången gällde:

Utbyggda nominalfraserHuvud- och bisatserFundament
En av eleverna som inte gärna brukar uppskatta att jag filmar deras muntliga framtr…