Fortsätt till huvudinnehåll

Syftet med franskan och all bildning stavas "Asterix"



Vår vistelse i Frankrike lider mot sitt slut och därmed även min intensivsatsning på franskan. Här om dagen upptäckte jag att någon i familjen vars hus vi lånat uppenbarligen gillar Asterix. Perfekt för mig som sedan tidiga tonåren varit en hängiven fan av densamme. Min dansklärare på gymnasiet drev tesen att syftet med en (klassisk) gymnasieutbildning är att man ska kunna förstå de olika skikten i Asterix. Precis som med dagens animerade filmer (exempelvis Shrek 1-3) kan de uppskattas och älskas av en bred publik. Det finns en humor redan på ytskiktet som barnen kan uppskatta (Uderzos detaljrika och omsorgsfulla teckningar, slapstick-humorn, de ironiska överdrifterna, det absurda i slagsscenerna, vuxna som beter sig som barn, etc), men därtill kommer att Goscinny uppenbarligen slitit lika mycket med texterna som vilken författare som helst. Den som har en viss insikt i historien och den antika kulturen samt även förmår läsa av och förstå språken i språket - i synnerhet latin - kommer att berikas av läsningen på ytterligare sätt.

I berättelsen ovan intar Asterix och Obelix sin sista måltid innan det är dags att kastas för lejonen (eller vad man nu ska kalla det i just deras fall). Obelix känner av en viss scenskräck och lik dagens gladiatorer på TV4 frågar han om han kan få lite olja att smörja in sig med: han tycker det ser snyggt ut. Även Obelix är fåfäng, även om man kanske inte skulle tro det. 

Den som vill veta hur det vidare går för våra hjältar: läs Les Lauriers de Cesar (eller Caesars lagerkrans, på svenska). 



Kommentarer

  1. Jag läste precis alla Asterix-album när jag var liten. Jag har ett på latin! Att lära sig språk genom att läsa serier är en utmärkt idé. Fortsätt med Tintin.

    SvaraRadera
  2. Latin? Vilken utmärkt idé! 😁

    SvaraRadera
  3. (Och vilka knepiga symboler som dök upp där när jag försökte lägga till smileys på mobilen. Skulle vara :))

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

Grammatik, alltså

I Svenska 2 ingår det sedan 2011 att eleverna ska kunna göra grammatiska analyser. För betyget A:
"Eleven kan med god precision utifrån språkexempel redogöra för hur olika typer av satser, fraser och ord i svenska språket är uppbyggda och samspelar med varandra i grammatiken." Många av oss svensklärare brottas nog med detta, och vi upplever att många elever har svårt att tillägna sig själva metaspråket. Jag själv undervisar i två parallellklasser på Ekonomiprogrammet och vi gjorde ett tappert försök i höstas, fast det blev i ärlighetens namn inte så som jag hoppats. Nu gör vi ett nytt försök.

Idag blev det genomgång, det vill säga repetition av det vi pratade om i höstas. I morgon blir det skrivning. De som inte var där (av någon anledning 2/3 av klassen) får titta på filmen, och de som var där får gärna titta på den igen. Genomgången gällde:

Utbyggda nominalfraserHuvud- och bisatserFundament
En av eleverna som inte gärna brukar uppskatta att jag filmar deras muntliga framtr…

"En kollega tänker till" (10)

Kombinationen nitiskhet och ordvitsar är Gunnar Albertsson i ett nötskal: nitiskhet vad gäller skolans uppdrag, ordvitsar vad gäller det mesta. Möt byggnadsarbetaren som sadlade om till yrkeslärare och numera fått ett uppdrag som förstelärare.


Gunnar, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som lärare? 
Vi har flera viktiga uppdrag men ett av de viktigaste är att medverka så att eleven utvecklar ett demokratiskt förhållningssätt. Detta kräver att även jag besitter dessa kunskaper och har förmågan att förmedla dem.

Det pratas ofta om att vi ska ge eleverna social kompetens så att de fungerar bra med andra människor, men detta ställer även krav på att de har något att berätta om. De behöver kunskaper inom många olika områden, som de idag kanske inte ser någon nytta med. Ett av våra viktiga uppdrag blir därför att motivera eleverna och få dem att förstå utbildningens betydelse för deras egen framtid.

Sedan får man inte glömma att mina elever sökt sig till bygg- och anläggningsprogrammet för …