Fortsätt till huvudinnehåll

Syftet med franskan och all bildning stavas "Asterix"



Vår vistelse i Frankrike lider mot sitt slut och därmed även min intensivsatsning på franskan. Här om dagen upptäckte jag att någon i familjen vars hus vi lånat uppenbarligen gillar Asterix. Perfekt för mig som sedan tidiga tonåren varit en hängiven fan av densamme. Min dansklärare på gymnasiet drev tesen att syftet med en (klassisk) gymnasieutbildning är att man ska kunna förstå de olika skikten i Asterix. Precis som med dagens animerade filmer (exempelvis Shrek 1-3) kan de uppskattas och älskas av en bred publik. Det finns en humor redan på ytskiktet som barnen kan uppskatta (Uderzos detaljrika och omsorgsfulla teckningar, slapstick-humorn, de ironiska överdrifterna, det absurda i slagsscenerna, vuxna som beter sig som barn, etc), men därtill kommer att Goscinny uppenbarligen slitit lika mycket med texterna som vilken författare som helst. Den som har en viss insikt i historien och den antika kulturen samt även förmår läsa av och förstå språken i språket - i synnerhet latin - kommer att berikas av läsningen på ytterligare sätt.

I berättelsen ovan intar Asterix och Obelix sin sista måltid innan det är dags att kastas för lejonen (eller vad man nu ska kalla det i just deras fall). Obelix känner av en viss scenskräck och lik dagens gladiatorer på TV4 frågar han om han kan få lite olja att smörja in sig med: han tycker det ser snyggt ut. Även Obelix är fåfäng, även om man kanske inte skulle tro det. 

Den som vill veta hur det vidare går för våra hjältar: läs Les Lauriers de Cesar (eller Caesars lagerkrans, på svenska). 



Kommentarer

  1. Jag läste precis alla Asterix-album när jag var liten. Jag har ett på latin! Att lära sig språk genom att läsa serier är en utmärkt idé. Fortsätt med Tintin.

    SvaraRadera
  2. Latin? Vilken utmärkt idé! 😁

    SvaraRadera
  3. (Och vilka knepiga symboler som dök upp där när jag försökte lägga till smileys på mobilen. Skulle vara :))

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Perspektivering i litteraturundervisningen

Hur jobbar man med perspektivering i litteraturundervisningen? I synnerhet i Svenska 3 utgör detta en hörnsten i arbetet, och det är ju i sak inget märkvärdigt heller. I någon facebook-grupp förra året jobbade vi tillsammans fram en lista med minst tjugo olika perspektiv som man kan anlägga på en text (bland dessa biografiskt, socialt, geografiskt, genus, normkritiskt, ålder, etc).

Som ett första steg att tillsammans med eleverna börja använda ett sådant lite otympligt begrepp kan man ta en text och låta dem skriva om den ur någon annan persons perspektiv (alltså skriva om den). Detta har jag i själva verket precis gjort i en åk 1 då vi jobbat med novellen "Mannen som visste allt", skriven av Somerset W. Maugham (ur Mina favoritnoveller, 1954).


Resultatet blev över förväntan (och bygger så klart på att eleverna nappar!). Vi läste novellen tillsammans och analyserade den ut ifrån ett flertal parametrar, med avseende till både innehåll och form. Vi roade oss då med att både f…