Fortsätt till huvudinnehåll

Appen Secret bäddar för sexuella trakasserier

Några av eleverna på den gymnasieskola där jag arbetar i Trollhättan öppnade igår mina ögon för en app jag inte tidigare kände till. Vad de berättade för mig var vidrigt, och jag bad en av tjejerna, Sara Alziati, om hon kunde skriva ett gästblogginlägg om detta. Hennes debattartikel följer här:


Sexuella trakasserier

När jag först laddade ner appen "Secret" möttes jag av sexuella trakasserier som handlade om en nära vän till mig. Det var nog det allra värsta jag sett på denna app. Det var så himla elakt. Som tur var tog hon inte åt sig så mycket som denna person säkert ville att hon skulle göra. Jag tänker dock på alla som blir utsatt för något liknande dagligen och inte har lika lätt att stänga ute sådant. Jag har sett fler liknande inlägg om folk jag inte känner, det finns hur mycket som helst.

Nu har folk börjat med rankningar, skitsnack och fördomar om mina vänner och vårt "gäng" i klassen, och även om andra personer på skolan. Flera gånger i veckan får vi läsa om när personer rankar oss och jämför oss i snygghet med mera. Vi får läsa att vi tar M2 (den s.k. "barbiedrogen" som man blir brun utav), vilket absolut inte är sant, och att vi ser ut som skit utan smink. Vi tänkte, okej om någon skriver det en gång, då låter vi det vara. Men det bara fortsätter, och ingenting görs åt appen. Detta händer inte bara på Magnus Åberg utan på flera andra skolor i Sverige och runt om i världen. Bara i Skåne har ett tiotal polisanmälningar gjorts mot personer som använt sig av appen och hängt ut någon.

Detta liknar lite "orre-instagram kontot" i Göteborg där tjejer hängdes ut. Och det känns som att detta kommer att gå lika långt. "Det gör ont i hjärtat att gå till skolan", säger en tjej. Hon känner att man alltid måste tänka på hur man ser ut och hur folk ser på oss. Ibland när vi går runt i korridorerna på skolan känns det som om folk börjar ranka oss redan där, genom allt för långa blickar med mera.
Det är tröttsamt, alla är vi olika och alla får se ut som man vill. Och att vi, och många andra tjejer och killar, ska diskuteras och rankas är fel. Det är jättefel. Det är lite som att ifall någon inte lever upp till ett visst ideal ska den personen diskuteras av anonyma personer och flera hundra kan läsa det.

Det förekommer även skitsnack och ryktesspridning om många personer. Folk kan ju skriva vad de vill, därför att man är anonym, och många skriver saker som inte ens stämmer. De tar chansen att kunna skriva vad de vill, utan att det får konsekvenser. Nästan ingenting som läggs ut där är något en person skulle säga till en annan människa i verkligheten, men nu passar alla på just för att de har chansen att vara anonyma. Man försöker ju att inte ta åt sig av vad som skrivs, men ibland går det inte att låta bli. Många verkar tyvärr tro på allt som skrivs där. 

Det behövs inga fler sociala medier där man kan mobba någon, skriva vad som helst och komma undan med det, tycker jag. Själva trenden med den här appen kommer ju såklart att gå över, som med allt annat, men under tiden mår folk dåligt. Och går det för långt kan det bli riktigt illa, och det tror jag verkligen inte att någon vill. 

I en artikel på Aftonbladets hemsida, skriven av av Staffan Dickson den 3 september i år, står det att i Brasilien har "Secret" redan förbjudits av en domstol. Jag tror att det hade varit bra om det hade gått att förbjuda den även i Sverige, så att alla som håller på med nätmobbning förstår att det går för långt nu. Det är många som vill att den ska totalförbjudas, och det är vad vi hoppas på.

Sara Alziati





Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Perspektivering i litteraturundervisningen

Hur jobbar man med perspektivering i litteraturundervisningen? I synnerhet i Svenska 3 utgör detta en hörnsten i arbetet, och det är ju i sak inget märkvärdigt heller. I någon facebook-grupp förra året jobbade vi tillsammans fram en lista med minst tjugo olika perspektiv som man kan anlägga på en text (bland dessa biografiskt, socialt, geografiskt, genus, normkritiskt, ålder, etc).

Som ett första steg att tillsammans med eleverna börja använda ett sådant lite otympligt begrepp kan man ta en text och låta dem skriva om den ur någon annan persons perspektiv (alltså skriva om den). Detta har jag i själva verket precis gjort i en åk 1 då vi jobbat med novellen "Mannen som visste allt", skriven av Somerset W. Maugham (ur Mina favoritnoveller, 1954).


Resultatet blev över förväntan (och bygger så klart på att eleverna nappar!). Vi läste novellen tillsammans och analyserade den ut ifrån ett flertal parametrar, med avseende till både innehåll och form. Vi roade oss då med att både f…