Fortsätt till huvudinnehåll

"It´s gibberish!"

Repliken som yttras av Hugh Laurie i rollen som Shakespeare i den kända Hamlet-sketchen kommer från hjärtat. Ställd inför kravet av sin chef (spelas av Rowan Atkinson) att korta ner den något väl mångordiga monologen av Hamlet blir det skarpt läge. Efter en stunds förhandlande blir det en kompromiss:"To be or not to be, that is the question". "Shakespeare" tycker inte egentligen att man kan säga så alls men tvingas kapitulera då han får det påpekad för sig att det inte funkar med en fem timmar lång föreställning: det är ändå vålnaden som utgör dragplåstret för den breda publiken:





Vi läser Hamlet i en åk 3 och frossar i metaforer och bevingade ord (Britt G. Hallqvists översättning). Man får inte ha för bråttom när man läser Hamlet, för då blir man bara stressad och irriterad: varför all denna mångordighet?

Själva mångordigheten utgör dock i sig föremål för Shakespeares ironi, och man kan tänka sig att han ändå i verkligheten ständigt tvingat sig själv - och tvingats - kondensera, förtäta och förstärka språket, varje ord, varje fras och varje mening. Allt för att skapa maximal verkan och dramatisk effekt. Det förekommer ett flertal metakommentarer i pjäsen då man kan utläsa Shakespeares egna tankar kring teaterns roll och uttryck. Som ett exempel på en sådan ironisk gliring till sin samtids ordmånglare får Ofelias far, Polonius, i samtal med kungen och drottningen leverera följande ordsvall: 
"Min furste och min fru, att nu förklara vad majestät är, och vad plikt betyder, och varför dag är dag och natt är natt, och tid är tid, det vore ju att slösa med dag och natt och tid, och eftersom koncentration är talekonstens själ och långa fraser bara pynt på kroppen, ska jag bli kort. Er ädle son är galen. Ja, galen sa jag, för vad är symtomet på äkta galenskap, om inte just att man är galen? Nå, nu räcker det!"
Och ja, det gör det ju verkligen. Inte konstigt att Shakespeare låter drottningen svara:
"Mer saklighet och mindre retorik!"
Jag bara undrar: går det att läsa sånt här utan att dra på smilbanden?


Jag undrar även om inte också det bland annat var detta som Tegnér syftade till med de välkända orden att "det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta"?

Inte konstigt att Shakespeare sägs vara en man för alla tider.




Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…