Fortsätt till huvudinnehåll

Ansträngning och talang

Jag ser ofta min roll som lärare att hjälpa elever att inte hamna i något deterministiskt, fatalistiskt tänkande vad gäller deras egna möjligheter att göra kunskapsresor och utvecklas. Jämfört med barn och ungdomar från de flesta andra länderna är svenska elever, enligt OECD, lite väl böjda åt att tillmäta turen en avgörande betydelse (jag hade otur på provet, typ). Här behöver vi åter igen erövra ett sätt att tänka där man inser kopplingen mellan ansträngning och resultat (hade jag ansträngt mig tillräckligt inför det provet där det inte gick så bra för mig?).

Så, ansträngning spelar roll. Svett är underskattat.

På samma gång finns det också något som heter att vi har olika förutsättningar. Våra genpooler kan helt klart se olika ut. Jag har själv aldrig observerat en DNA-sträng i ett mikroskop, men jag har noterat att människor kan ha sina naturliga fallenheter och styrkor inom väldigt skilda områden.

Michael von Horn tipsade mig om den här killen. Jag skulle kunna ägna mig åt sångövningar och musicerande dagarna i ända men ändå aldrig komma ens i närheten av den vokala tonsäkerheten och instrumentella virtuositeten som Jacob Collier uppvisar. Fascinerande!


På mobiltelefonen, se här.


Kommentarer

  1. Sikta mot stjärnorna osv. Det finns bara en väg: premiera arbetsinsatsen, inte egenskaper. Jacob Collier är lika mycket ett bevis på vad hårt arbete kan åstadkomma som hur långt hans begåvning tillåter honom att nå.

    SvaraRadera
  2. Som sagt: svett är underskattat.
    Jag bara konstaterar att det också finns något som heter naturlig talang och fallenhet. Personligen känner jag stor sympati för den (svenska) skolideologin som bygger på att alla oberoende av den egna bakgrunden och vilken studieinriktning man väljer ändå ska ha liknande möjligheter att exempelvis ta sig in på högskolan. Tycker på samma gång bara att den ideologin har en slagsida då teoretiska studier blir "finare" än praktiska färdigheter, utan avseende till våra naturliga olikheter. Det har varit tabu att prata om detta i Skolsverige.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man kanske kan säga att myntet har tre sidor (inte bara två): fallenhet, social bakgrund och ansträngning. Alla tre förtjänar att tas i beaktande om man ska bli klok på sig själv och om vi ska bli kloka på varandra.

      Radera

Skicka en kommentar

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…