Fortsätt till huvudinnehåll

Fenomenet Malala, del 2

I Svensklärarföreningens facebookgrupp tipsade Kristina Bergdahl och Ulla Riseng Samuelsson mig om boken Jag är Malala: flickan som stod upp för rätten till utbildning och sköts av talibanerna. Ett smakprov ur boken:

När jag föddes hyste folket i byn medlidande med min mamma, och ingen gratulerade min pappa. Jag kom i gryningen just som den sista blinkande stjärnan slocknade. Vi pashtuner anser detta vara ett gynnsamt tecken. (...) Jag var en flicka i ett land där man avfyrar gevären för att fira en son, medan döttrar göms undan ett förhänge. Deras uppgift i livet är helt enkelt att stå vid spisen samt föda barn.

Pappas kusin var en av få som kom för att fira min födelse och han hade med sig en stor penninggåva. Han hade också ritat ett jättestort släktträd ända från min farfars farfar. Det visade bara den manliga linjen. Min pappa Ziauddin skiljer sig från de flesta andra pashtunska män och han drog ett streck från sitt namn och skrev Malala.

Pappa säger att han såg mig i ögonen när jag hade fötts och blivit förälskad. Till andra sa han: "Jag vet att det här barnet är annorlunda." Han bad till och med vänner att kasta torkade frukter, sötsaker och mynt i min vagga, sådant man bara gjorde för pojkar.

Jag är döpt efter Malalai av Maiwand, Afghanistans främsta hjältinna. Vi pashtuner är ett stolt folk som utgörs av många klaner uppdelade mellan Afghanistan och Pakistan. Vi lever, så som vi alltid har gjort i århundraden, enligt en moralkodex som kallas pashtunwali och enligt vilken vi måste visa alla besökare gästfrihet och där det som värderas högst är nang (heder). Det värsta som kan hända en pashtun är att förlora ansiktet. Skam är något fruktansvärt för en pashtunska man. Vi har ett talesätt "Utan heder är världen utan mening". Vi strider inbördes och ligger i fejd så ofta att vårt ord för kusin är detsamma som det för fiende. Alla pashtunbarn växer upp med historien om hur Malalai inspirerade den afghanska hären 1880 att besegra brittiska soldaterna.

DN har tidigare skrivit om hur boken skulle komma att förbjudas i Pakistans 152 000 privatskolor "... eftersom den har ett innehåll som strider mot vårt lands ideologi och muslimska värden, säger Kashif Mirza, chef för Pakistans skolfederation till nyhetsbyrån AFP." 

SvD skrev om boken då den kom ut att "I am Malala är inte bara en berättelse om skottdramat som fyllde en värld med avsky för ett år sedan. Det är också en personlig uppgörelse med de islamska extremisternas politik. Det är en historia om ett land, och en familj, som kom att få stora delar av sin existens uppochnedvänd av den hårdföra talibanska minoriteten. Och det är en deklaration från en ung tjej om vikten och viljan att plugga och förstå värdet av kunskap för att ta sig någonstans i livet."




Kommentarer

Skicka en kommentar

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

Grammatik, alltså

I Svenska 2 ingår det sedan 2011 att eleverna ska kunna göra grammatiska analyser. För betyget A:
"Eleven kan med god precision utifrån språkexempel redogöra för hur olika typer av satser, fraser och ord i svenska språket är uppbyggda och samspelar med varandra i grammatiken." Många av oss svensklärare brottas nog med detta, och vi upplever att många elever har svårt att tillägna sig själva metaspråket. Jag själv undervisar i två parallellklasser på Ekonomiprogrammet och vi gjorde ett tappert försök i höstas, fast det blev i ärlighetens namn inte så som jag hoppats. Nu gör vi ett nytt försök.

Idag blev det genomgång, det vill säga repetition av det vi pratade om i höstas. I morgon blir det skrivning. De som inte var där (av någon anledning 2/3 av klassen) får titta på filmen, och de som var där får gärna titta på den igen. Genomgången gällde:

Utbyggda nominalfraserHuvud- och bisatserFundament
En av eleverna som inte gärna brukar uppskatta att jag filmar deras muntliga framtr…

"En kollega tänker till" (10)

Kombinationen nitiskhet och ordvitsar är Gunnar Albertsson i ett nötskal: nitiskhet vad gäller skolans uppdrag, ordvitsar vad gäller det mesta. Möt byggnadsarbetaren som sadlade om till yrkeslärare och numera fått ett uppdrag som förstelärare.


Gunnar, vad ser du som kärnan i ditt uppdrag som lärare? 
Vi har flera viktiga uppdrag men ett av de viktigaste är att medverka så att eleven utvecklar ett demokratiskt förhållningssätt. Detta kräver att även jag besitter dessa kunskaper och har förmågan att förmedla dem.

Det pratas ofta om att vi ska ge eleverna social kompetens så att de fungerar bra med andra människor, men detta ställer även krav på att de har något att berätta om. De behöver kunskaper inom många olika områden, som de idag kanske inte ser någon nytta med. Ett av våra viktiga uppdrag blir därför att motivera eleverna och få dem att förstå utbildningens betydelse för deras egen framtid.

Sedan får man inte glömma att mina elever sökt sig till bygg- och anläggningsprogrammet för …