Fortsätt till huvudinnehåll

Vår skräck för danskan

Rubriken är medvetet överdriven. Ingen svensk har skräck för danskan - men utan att överdriva känner de flesta svenskar en naturlig osäkerhet och brist på ledighet i förhållande till vårt grannspråk i söder. Nu är grejen bara att vi på vårt Ekonomiprogram precis inlett ett Nordplus-samarbete med en gymnasieskola i Åbenrå i södra Danmark, och om drygt två månader kommer de hit. Då tänker vi att vi behöver jobba en del innan dess med att hyvla ner det här naturliga motståndet inom oss själva som finns gentemot våra blivande kamraters för oss obekväma, gutturala tungomål.

Igår och idag har jag därför jobbat med danskan med mina två åk 1:or. Dels the basics vad gäller ordförråd (skillnader i genus fastän samma ord, ex. en människa/et menneske, eller så kallade false friends, ex. rolig, snor eller skäg(g)) men givetvis även de gåtfulla siffrorna. Vad gäller själva uttalet är det viktigt att notera de mjuka/stumma /d/:n (mjuka som i "våde", stumma som i "forsvinder").

En viktig ingång till varje språk är ju annars musiken och låttexter. En av våra skolsköterskor uttryckte nyss i ett informellt samtal att hon tycker väldigt mycket om Anne Linnets "Tusind stykker" (vilken ju Björn Afzelius sedan gjorde en älskad och utmärkt version av: "Tusen bitar". Även Laleh gjorde nyss en egen version; se nedan). Jag inspirerades av min kollegas hyllning till denna melodiska men även innehållsligt och språkligt fina låten och använde därför Anne Linnets text, då vi nu lyssnade till, pratade om och själva övade på att läsa högt danskan. Vi avslutade lektionen genom att gå till aulan och samlas kring flygeln för gemensam sång. En eloge till mina elever att de var så positiva som de var!

Anne Linnet skrev sin hit i slutet av 80-talet, och Afzelius gjorde sin pendang året därpå. Här följer Linnets text till de första tre verserna samt refrängen:
Man sir' at over skyerne er himlen altid blå. Det kan være svært at forstå når man ikk' kan se den. Og man sir' at efter stormens pisken, kommer solen frem, men det hjælper sjældent dem der er blevet våde.
For når vennerne forsvinder og når livet er betrængt ser man alt med ganske andre øjne. Man øver sig og bliver langsomt bedre til at se og skelne mellem sandheder og løgne.
Man siger jo at det der sker er altid godt for noget, troen har vi fået for at bruge den. Man si'r så meget, men ved så lidt når angsten den har fat, sjælen mærker illusionen briste---
Alting kan gå i tu, et hjerte kan gå i tusind stykker, kaldte du mig for ven engang så er jeg her nok endnu.

Lyssna på mobiltelefonen här.




För den som är intresserad finns Lalehs version av "Tusen bitar" här.




Kommentarer

  1. Vi behöver ju bara lite övning för att förstå varandra bättre, tror jag. Jag berättade häromdagen om ert utbyte för mina elever i trean, som genast ville hitta en dansk klass att skypa med! Tack också för en intressant upplysning om sångens rätta ursprung. Jag tycker mycket bättre om originalet, som är mer lågmält innerligt än sentimentalt. Danskan är verkligen ett mycket sångbart språk, precis som svenska.

    SvaraRadera
  2. Vilka positiva elever du verkar ha, Åsa! Vad gäller danskan som sångspråk tyckte nog många väldigt länge att engelskan var "coolare", fast Anne Linnet tillhör den generationen av hippa musiker som var med och bröt isen för att faktiskt sjunga på danska (och danska bara). Detta var på 70-talet, och fram till idag kan jag inte minnas att AL - som fortfarande är produktiv i allra högsta grad - har gett ut en enda låt på engelska, men hennes ambition verkar inte heller ha varit att slå inom internationellt

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…