Fortsätt till huvudinnehåll

Kan någon förklara detta?

Det är tio minuter kvar av lektionen. Utifrån en dansk artikel om tv-serien "Bron" har vi pratat om alla likheter mellan svenskan och danskan men även plockat ut ett antal ord vars betydelse verkligen inte förefaller omedelbart given. Såsom "gerningsstedet" och "kvindestrømer". Det är då som jag känner det skulle göra gott med en lite lättsam avslutning. Ur minnet kryper Kim Larsens låt från tidigt 80-tal "Midt om natten" fram. Den har inte ett dugg att göra med "Bron", men jag berättar för eleverna att Kim Larsen är det här stora skåpet i massiv ek från som står längs med ena långsidan i rummet som är Danmarks moderna kulturskatt. En elev: "det där var en metafor!". Visst var det det.

Jag letar upp låten på Youtube och hittar snabbt låttexten någon annanstans. Jag går igenom texten med dem lite enkelt, lär dem att "strisserne" betyder samma sak som "strømerne", det vill säga svenskans "snuten". Vi lyssnar på den trallvänliga låten. 

Nu kommer det märkliga i berättelsen. För strax efter lektionen går jag till personalrummet och tänker inta min lunch. Där sitter ett par kolleger och vi faller i snack. Då, apropå ingenting, säger skolans ena skolsyster att "vet du Henrik, i söndags då lyssnade jag till Kim Larsens "Mitt om natten". Det är en fin låt". 

Å ja ba ...


Alltså, skolsystern som jag aldrig pratat om Kim Larsen med, berättar på eget bevåg att hon två dagar tidigare lyssnat till "Midt om natten" - just den låten, av alla låtar som han skrivit - precis efter jag kommit ifrån klassrummet där vi också lyssnade till den. Säg mig, hur troligt är det att sådant händer, på en skala från ett till tio?

Typ, noll, så klart. 

Emellanåt händer sådana där grejer som bara inte går att förklara. Jag lägger inget större i det, annat än att det är fullständigt obegripligt och fullkomligt osannolikt. Inget mer än så.

(I övrigt - reflekterar jag för mig själv - vet jag inte om låten möjligen har passerat bäst-före-datum. Kanske någon som inte är vare sig halv- eller hel-Kim Larsen-nördar vänligen kan uttala sig om detta?)





Strisserne kom før vi ventede dem
Midt om natten
Så mig og min baby vi var på den igen
Midt om natten
De kylede gas gennem vinduerne
Så tårerne de trillede i stuerne
Åh ja

Midt om natten
Midt om natten

Det næste der skete tør jeg ikke tænke på
Midt om natten
En fyr vi kaldte Spacey tog den ud i det blå
Midt om natten
Han ramte gaden fra en femte sal
Det' ikke vores skyld, han var bare bindegal
Sagde strisserne

Midt om natten
Midt om natten

De lukked' os ud, da klokken den var cirka tre
Midt om natten
De sagde gå nu hjem, men vi spurgte, hvor er det
Midt om natten
Nu glæder jeg mig, til jeg bli’r en gammel mand
Så får jeg nok et værelse med lys og med vand
Og der kommer strisserne vel næppe på besøg
Igen

Midt om natten
Midt om natten
Midt om natten
Midt om natten

Åh mañana
Håber vi får i morgen med
Åh mañana
Håber vi får i morgen med
Åh mañana
Håber vi får i morgen med
Åh mañana
Håber vi får i morgen med

Åh mañana
Håber vi får i morgen med
Åh mañana
Håber vi får i morgen med
Åh mañana
Håber vi får i morgen med 

Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…