Fortsätt till huvudinnehåll

"Det forsømte forår"?


Den lyckliga tiden heter danske Hans Scherfigs roman Det forsømte forår (fr. 1940) på svenska. För den som läst Scherfigs klassiker tycks den svenska översättningen oerhört ironisk. Berättelsen utspelar sig i skolmiljön, och titeln - den danska titeln - anspelar på våren som en tid då mycket står på spel, och proven duggar tätt. Solen lyser därute någonstans.

Det är ingen idé att hänga läpp just nu. Fast - det är faktiskt ganska mycket för en lärare i svenska och engelska på gymnasiet den här tiden Jag skriver väl detta mest för min egen skull. Fast inte bara. 

Idag har 12 elever i åk 3 hållit sitt muntliga argumenterande tal, och lika många åk 1-elever har gjort sitt muntliga NP i engelska. Nu på kvällen har jag ägnat fyra timmar åt att bedöma uppsatser som treorna skrev förra veckan. Igår satt jag hela dagen, och förra veckan gick också ett antal kvällar åt med detta. Imorgon har jag 56 elever i åk 1 som ska göra läsförståelseprovet i svenska, så då vet jag vad jag ska göra imorgon kväll. Onsdag morgon fortsätter mina treor med sina muntliga argumenterande tal, och torsdag fortsätter mina ettor med att skriva uppsats i svenska. Det blir exakt 56 texter som ska läsas flera gånger och bedömas (och till detta kommer ett trettiotal texter från en parallellklass, därför att vi lärare sambedömer - alltså, vi läser inte enbart våra egna elevers uppsatser, utan vi läser även varandras. Syftet är att främja likvärdigheten och att minimera risken för att fartblindheten och de goda förhoppningarna skymmer för en objektiv bedömning). 

Nästa vecka fortsätter sedan mina ettor med sina prov i engelska: läs- och hörförståelse samt uppsatsskrivning. Det blir ... ganska många prov och texter (även i engelska praktiserar vi sambedömning, vilket gör att antalet sväller avsevärt). Nästa vecka ska mina treor även fortsätta med sina muntliga romanredovisningar i engelska 7. 

Men vad ska jag göra vecka 19 då? Jo, men då är det dags för lite andra redovisningar för såväl ettorna som treorna. Mitt i allting gäller det att hålla koll på hur det ligger till för var och en av eleverna i sina respektive kurser. En del har inte uppnått alla mål än, och somliga har inte gjort alla sina uppgifter än. Någon i trean var sjuk, när provet på Hamlet gjordes, och någon annan var helt enkelt inte tillräckligt förberedd. Här gäller det för mig att konstruera ett nytt prov men på samma gång säkerställa att alla som behöver göra det verkligen är med på att det nu är sista chansen. Det är snart studenten.

Ja, så här ser det ut just nu. Så är detta "en försummad vår", eller är det "den lyckliga tiden"? Det kanske beror på hur man ser på det. Men inte är man sysslolös i varje fall. För min egen del är dock livet över lag något enklare nu för tiden, än det var för några år sedan när vi även hade fyra små barn att ta hand om. Den yngsta av dem tar förresten studenten om några veckor.

På samma gång tänker jag på de lärare som av olika anledningar tagit anställning på en skola där huvudman och rektor av allt att döma verkar ha ett förflutet inom sweatshop-branschen. Detta är skolor där fokus främst verkar ligga på att vrida ut så många arbetstimmar som det bara går ur den enskilda läraren, inte på om eleverna lär sig något - mer än rent retoriskt naturligtvis - och absolut inte på om läraren trivs med sitt jobb. Det finns lärare som har den arbetsbörda jag beskrivit ovan fast gånger 1,5. Där det ingår i min tjänstebeskrivning att ha ansvar för sex stora kurser, har dessa lärare ansvar för nio. Hur är detta ens möjligt, undrar jag? Det är klart att även dessa lärare (förhoppningsvis!) hittar sina överlevnadsstrategier. Men ser man till förutsättningarna som de får för att lyckas med sitt uppdrag och även trivas med det, ja, då blir sweatshop-liknelsen inte alls orimlig. För dessa lärare blir den svenska översättningen av Scherfigs roman, Den lyckliga tiden, definitivt ironisk. Definitivt. Och sådant anser jag borde uppröra oss på bred front.






(I  Det forsømte forår är det inte direkt läraren som man känner någon större sympati för. Boken och filmen (fr. 1993) skildrar en tid och en kultur som liknar den i Hetz väldigt mycket.)

Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Perspektivering i litteraturundervisningen

Hur jobbar man med perspektivering i litteraturundervisningen? I synnerhet i Svenska 3 utgör detta en hörnsten i arbetet, och det är ju i sak inget märkvärdigt heller. I någon facebook-grupp förra året jobbade vi tillsammans fram en lista med minst tjugo olika perspektiv som man kan anlägga på en text (bland dessa biografiskt, socialt, geografiskt, genus, normkritiskt, ålder, etc).

Som ett första steg att tillsammans med eleverna börja använda ett sådant lite otympligt begrepp kan man ta en text och låta dem skriva om den ur någon annan persons perspektiv (alltså skriva om den). Detta har jag i själva verket precis gjort i en åk 1 då vi jobbat med novellen "Mannen som visste allt", skriven av Somerset W. Maugham (ur Mina favoritnoveller, 1954).


Resultatet blev över förväntan (och bygger så klart på att eleverna nappar!). Vi läste novellen tillsammans och analyserade den ut ifrån ett flertal parametrar, med avseende till både innehåll och form. Vi roade oss då med att både f…