Fortsätt till huvudinnehåll

Google Translate - en hjälpsam men inte helt pålitlig tonåring med attityd

Google Translate är en typisk tonåring: har höga ambitioner, är kunnig och tvärsäker. Fast emellanåt uppenbaras ett glapp mellan den höga bekännelsen och vad som faktiskt levereras. Detta är dock inget att förvånas över; det är bara att man är medveten om det. Dagsformen är till synes helt avgörande. 

På Twitter fanns nu på morgonen ett klokt citat av Picasso. Mot bättre vetande förmodar jag att han någon gång för länge sedan måste ha yttrat det på spanska, varpå det sedan översatts till engelska av någon god lyssnare. Vare sig Bing Translate eller Google Translate är dock riktigt uppgiften mogen när det gäller att översätta till svenska (GT föreslog: "Inspiration finns, men det har att hitta dig arbeta"). 
Som engelsklärare är det min erfarenhet att Google Translate visserligen kan vara till stor hjälp på ordnivå och emellanåt även på meningsnivå då elever ska komponera en text. Ändå får de inte använda GT då vi har uppsatsskrivning - eller i klassrummet över huvud taget - utan hänvisas istället till exempelvis online-ordboken tyda.se. Den främsta anledningen är att vi vill att de ska tillägna sig engelskan direkt och internalisera dess grammatik, syntax och idiomatik. Enstaka ord kan man behöva hjälp med men elever som fortfarande skriver uppsatser hemma genom att först skriva dem på svenska för sedan att översätta dem till engelska går en onödig omväg; använder de dessutom GT finns det risk att det går som i exemplet ovan (fast åt andra hållet). 

Alla har vi väl våra erfarenheter av då GT spelat oss ett spratt. Personligen har jag haft språkligt utbyte med fransmän vid några tillfällen (vi skulle byta hem och bil under ett par veckor), och då har vi använt oss av GT. Min egen franska har med åren blivit allt bättre men det går långsamt att skriva. Förra året hade vi sms-kontakt med våra franska vänner då vi bodde i deras hus, medan de bodde i vårt. Hon skrev, som vanligt, obekymrat på (dålig) franska och även om jag försökte fick jag, som vanligt, absolut noll hjälp av något översättningsprogram. Hon brydde sig nämligen inte om att skriva egennamn med versal (så GT kunde exempelvis inte gissa att "prunile" var namnet på en katt, som vi ombads ta hand om), och inte heller var skiljetecken någonting som hon ansåg man behövde fundera för mycket på. Resultatet: en gåta - fast ett spännande semesternöje när bara inte ärendena blev för akuta (vilket de blev när ett alpint åskväder slog ner i elsystemet och lämnade huset utan ström några timmar).

Ironiskt nog förutsätter bruket av GT alltså fortfarande att man - åtminstone då man önskar att översätta en text från det egna språket till målspråket - faktiskt redan behärskar målspråket nog så väl. För gör man inte det kan man mycket väl bli blåst utan att veta om det. I bästa fall kan detta emellanåt få rent komiska effekter. Som till exempel när en av våra franska kontakter med hjälp av GT skrev till oss i hast för ett par år sedan att hon bara behövde laga kvällsmat åt sina barn först innan hon kunde fortsätta vår e-postkorrespondens: "I first have to eat my children".



Kommentarer

Skicka en kommentar