Fortsätt till huvudinnehåll

Matchen: försnack, snack och eftersnack


Igår var jag med två av mina döttrar på den lokala puben i Vänersborg och kollade på Matchen. Det var fullpackat och rätt omgående insåg jag att jag åtminstone delvis hade haft helt felaktiga förväntningar innan jag kom dit. Givetvis. Halvnördig som jag är när det gäller stora fotbollsmatcher vill jag inte gärna missa försnacket med analyserna, taktikgenomgångarna, intervjuerna och reportagen. Det var dock bara för mig att se mig omkring: hit gick man inte bara för att kolla på fotboll utan för att umgås, skratta, skräna, äta och dricka. Hur kunde jag glömma detta? Här skötte man själv försnacket.

När sedan det var dags för nationalsången höjdes volymen på alla tv:n. Dramaturgin är väl inarbetad. Någon som hade fått lite extra innanför västen ställde sig upp på stolen och kompenserade med besked för Zlatans vanliga tystnad. Spelarnas sammanbitna ansikten speglade mångas känslor. Hur skulle det gå?

När sedan matchen först var i gång höll engagemanget hos pubgästerna en hög nivå. Mål och missar kommenterades högljudd och de första 80 minuterna, då det gick det bra för Sverige, hade jag dessutom löpande kontakt med ett par av mina elever via sociala medier. En och annan glirig kommentar trillade in i mobiltelefonen rörande danskarnas uppenbart bristfälliga förmåga till målproduktion.

Sedan gick det som det gick, och de svenska försvararna blev allt tröttare i benen och huvudet. Någon tappade bort sin gubbe vid ett danskt hörna, och plötsligt stod det 2-1. Den tystnaden som uppstod i lokalen under några tiondels sekunder var förvånande och talande! Som på en given signal tog sedan bullret över igen och de sista tio minuterna var allt annat än tråkiga.

Vad gäller resultatet finns det ju lite delade meningar så här efteråt. Kvällen som sådan var dock väldigt trevlig, och det var definitivt kul att vara iväg med sina döttrar så här. Även den mindre fotbollsintresserade hade nog gillat detta. Nu väntar ett par dagar på jobbet där Matchen samt ett och annat domslut med all säkerhet kommer att ventileras och diskuteras. Zlatans mål och Zlatans armbåge.

Försnacket inför nästa och avgörande Match på tisdag kommer vi helt säkert att till stor del sköta själva.




Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…