Fortsätt till huvudinnehåll

Walk the talk som rektor


Jag hörde talas om en rektor som när en förälder hade ringt och haft synpunkter på verksamheten omedelbart efter hade tagit kontakt med läraren/mentorn i fråga. Mentorn fick då veta att rektorn hade hänvisat föräldern till mentorn ifråga: "jag agerar inte över huvudet på lärarna", hade föräldern fått höra, "utan de har mitt förtroende. Är det något som verkar underligt kan man prata med dem, och de kanske kan ge ett perspektiv på det inträffade som jag ändå inte kan som rektor. Är det fortfarande något som verkar oklart kan vi prata om det tillsammans."

Rektorn frågade även läraren om det hade funnits oro och snack om detta i klassen? Men nej, det hade det inte "fast föräldern ifråga är givetvis välkommen att höra av sig för det". En tanke som föresvävade rektorn var om brevet som gått hem till alla föräldrar till barn på hela skolan med anledning av (rykten om) droglangning möjligen hade väckt en viss oro? Och så kan det ju vara. En annan konkret sak var att det hade förekommit att ett flertal lektioner ställts in nyligen därför att lärare och lärarbarn varit sjuka. Fast klassen hade ändå fått uppgifter att göra, och mentorn/läraren ifråga kunde inte göra så mycket mera åt just detta. Vikarier finns ju inte att tillgå, och strängt taget vore inte detta heller en mentorsfråga.

Både i stunden och i retrospekt tyckte läraren/mentorn ifråga att rektorn sammantaget agerade på ett klokt sätt och kände sig tacksam. Inget märkvärdigt egentligen med detta odramatiska sätt att ta sig an saker, fast så här är det ju ändå inte riktigt överallt.

Sensmoral: 
Cred till rektorer som är trygga i sin chefsroll. Människor har en tendens att växa i sådana organisationer.






Kommentarer

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

Perspektivering i litteraturundervisningen

Hur jobbar man med perspektivering i litteraturundervisningen? I synnerhet i Svenska 3 utgör detta en hörnsten i arbetet, och det är ju i sak inget märkvärdigt heller. I någon facebook-grupp förra året jobbade vi tillsammans fram en lista med minst tjugo olika perspektiv som man kan anlägga på en text (bland dessa biografiskt, socialt, geografiskt, genus, normkritiskt, ålder, etc).

Som ett första steg att tillsammans med eleverna börja använda ett sådant lite otympligt begrepp kan man ta en text och låta dem skriva om den ur någon annan persons perspektiv (alltså skriva om den). Detta har jag i själva verket precis gjort i en åk 1 då vi jobbat med novellen "Mannen som visste allt", skriven av Somerset W. Maugham (ur Mina favoritnoveller, 1954).


Resultatet blev över förväntan (och bygger så klart på att eleverna nappar!). Vi läste novellen tillsammans och analyserade den ut ifrån ett flertal parametrar, med avseende till både innehåll och form. Vi roade oss då med att både f…

Grammatik, alltså

I Svenska 2 ingår det sedan 2011 att eleverna ska kunna göra grammatiska analyser. För betyget A:
"Eleven kan med god precision utifrån språkexempel redogöra för hur olika typer av satser, fraser och ord i svenska språket är uppbyggda och samspelar med varandra i grammatiken." Många av oss svensklärare brottas nog med detta, och vi upplever att många elever har svårt att tillägna sig själva metaspråket. Jag själv undervisar i två parallellklasser på Ekonomiprogrammet och vi gjorde ett tappert försök i höstas, fast det blev i ärlighetens namn inte så som jag hoppats. Nu gör vi ett nytt försök.

Idag blev det genomgång, det vill säga repetition av det vi pratade om i höstas. I morgon blir det skrivning. De som inte var där (av någon anledning 2/3 av klassen) får titta på filmen, och de som var där får gärna titta på den igen. Genomgången gällde:

Utbyggda nominalfraserHuvud- och bisatserFundament
En av eleverna som inte gärna brukar uppskatta att jag filmar deras muntliga framtr…