Fortsätt till huvudinnehåll

Lärarassistenter (uppdaterat!)


Just idag publicerades en artikel på SvD:s webbsajt av Bo Jansson, ordförande för LR, och Isak Skogstad, ordförande för LR stud, där de häller vatten på den kvarn som förordar införandet av lärarassistenter. Jansson och Skogstad nämner ett flertal uppgifter som dylika assistenter kunde få på sitt bord ifall detta genomfördes ("Det handlar om allt från det administrativa, så som inrapportering av frånvaro, mailkontakt med föräldrar, utarbetning av åtgärdsprogram samt andra diverse uppgifter som rastvakt och matvakt"). 

Vilka behoven är kan givetvis variera mellan olika stadier och olika skolor. Som gymnasielärare förväntas jag exempelvis inte agera vare sig rast- eller matvakt, och vare sig inrapportering av frånvaro eller mejlkontakt med föräldrarna är särskilt betungande. Utarbetning av åtgärdsprogram kan knappast vara en uppgift för lärarassistenter, givet uppgiftens svårighetsgrad och krav på djup kunskap om elevens prestationer och svårigheter.

Vad jag sett under många år är däremot att det vore till oerhört stor hjälp ifall man som undervisande lärare emellanåt kunde få lite extra draghjälp i klassrummet, alternativt erbjöds möjligheten att kunna hänvisa orolig elev till annan sal under en tid. Hösten 2012 visade SVT dokumentären "Den övervakade skolan" ("Educating Essex"), och jag påmindes om detta igår då jag råkade ta del av ett samtal på Twitter mellan ett gäng lärare som precis varit på studiebesök på ett flertal skolor i London. Utmärkande för dessa skolor är just satsningen på att säkerställa en god lärmiljö i klassrummen. Åsa Melander som arbetat med skolutveckling under elva års tid berättar om hur skolor som så sent som 2005 var allmänt avskydda utgjorde grogrund för rekrytering av kvinnliga IS-soldater och var nära att stängas. Idag är läget helt annorlunda.

Man kan tycka att extra resurser i skolan blir dyrt. Fast vad kostar inte bortkastade lektioner därför att det inte råder lugn i klassrummen? På vår skola i Trollhättan har vi precis börjat med skolvärdar. Någonstans i systemet kostar dessa herrar givetvis pengar, men redan efter ett par veckor känner vi att ett lugn lägrat sig i vår stora foajé. Det är inte fråga om några batongutrustade gorillor; vi hade en "gorilla light" på vakt veckorna fram till jul, sedan de hemska händelserna på Kronan mindre än en kilometer bort från vår skola, men så är inte fallet nu. Lars och Ahmed välkomnar varje gäst till skolan, och de minglar naturligt med alla som rör sig även i anslutning till vårt skolkafé.  Deras uppgift är ändå av övervakande karaktär och att säkerställa att en känsla av trygghet råder. På samma sätt bör trygghet och lugn givetvis råda även i varje klassrum. Alla som någon gång haft barnkalas hemma hos sig vet att det finns barn som emellanåt behöver extra uppmärksamhet, kanske ledas undan en stund, för att inte hela kalaset blir ett kaos. Med tanke på vilket "barnkalas" vi talar om här hoppas jag vi hittar en väg till införandet av även lärarassistenter. De kostar men kan betyda massor, såsom i London så och i Sverige.

Extra: Läs blogginlägg om "Den övervakade skolan".

PS. Noterar i övrigt att antalet besök på denna blogg passerat 100 k. Let´s see what the future brings in this respect.

Uppdaterat!
Även Johanna Jaara Åstrand, ordförande för Lärarförbundet, skriver i Dagens Nyheter om införandet av lärarassistenter: "Anställ fler yrkeskategorier för att klara lärarbristen". Hennes perspektiv är att den "vanliga" lärarbristen redan är skriande, därtill kommer att "Flyktingmottagandet innebar 71 000 fler elever under 2015. Det är ungefär lika många som två tredjedels årskull." 

Kommentarer

  1. Jag välkomnar lärarassistenterna! När vi bode i England på 2000-talet såg vi vilken skillnad det gjorde för våra barns lärare. De kunde lugnt och stilla sätta sig hos elever som tappade koncentrationen och styra dem rätt, springa och kopiera upp det där som fattades, vara de där extra ögonen, öronen och händerna som så ofta behövs!

    Jag ser också det här som ett fantastiskt sätt att dels rekrytera (många av de som jobbade som lärarassistenter i England jobbade extra under sin lärarutbildning, eller gick vidare till att börja studera) och ett bra insteg för de kompetenta nyanlända lärare, som behöver lära sig mer om skolkultur och språket medan de väntar på att få sin kompetens ackrediterad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du får det att låta som ett win-win-koncept, Charlotte (eller,win-win-win: gillade din vinkel med assistentinförandet som potentiell rekryteringsbas). I say we go for it!

      Radera
  2. Precis det som Charlotte anför ovan är ett annat bra skäl att ha Teaching Assistants: det är många riktigt duktiga TAs som väljer att läsa vidare till lärare.

    (Det finns dock även en hel del "icke användbara TAs" - en kollega som arbetat med skolor i hela sitt liv, och som ledde arbetet i Hackney under lång tid, sa att "ibland kan de knappt stava sitt namn" - de är ju mindre meningsfulla som kunskapsinstans då, men de kan ibland ändå vara en "buffert" för att se till att det blir mindre stök.)

    Jag har skrivit mer om mina erfarenheter av engelsk skolutveckling och TAs i ett inlägg på min blogg: https://asamelander.wordpress.com/2015/05/05/skulle-teaching-assistants-kunna-hjalpa/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åsa, jag förstår av ditt blogginlägg att det nog kan variera hur det faller ut med TA:s. Utöver att "kvalitéen" på TAs kan variera ställer ett sådant införande ju också nya krav på läraren att agera ledare. Fast detta är ju inte orimliga krav, ledare är man redan.
      Det somliga lyft fram som en farhåga är av en annan art, nämligen att AG skulle hitta på att öka undervisningsbördan - antalet undervisningstimmar - för varje lärare. Och visst, den risken finns ju. Tråkigt bara ifall snålheten i så fall skulle bedra visheten, för då har ju inget vunnits i alla fall. Poängen är istället: det blir dyrare med mer manpower - fast på sikt blir måluppfyllelsen högre och därmed den samlade kostnaden knappast högre.
      Otroligt intressant med ditt unika perspektiv från England. Någon nat.ekon. kanske tittat på detta i termer av nettokostnad/nettovinst?

      Radera

Skicka en kommentar

Mest lästa inlägg

De/Dem/Det/Dom?

Den absolut hetaste frågan just nu bland språkvetare i svenska sägs vara frågan om huruvida ”de”/”dem” bör slopas till fördel för ”dom”. Vi säger ”dom” – varför då insistera på en distinktion i skriftspråket som bara vållar en massa problem för väldigt många människor? Varfor inte "Dom tycker att …”, ”Han gav dom ...”? - och varför inte också "dom små barnen", även om detta i grammatiskt avseende är en lite annan fråga? (En variant är då somliga istället förespråkar ett generellt införande av "de"). I min egenskap som gymnasielärare lutar jag på pragmatiska grunder allt mer åt att någonting dramatiskt borde göras. Fast jag är inte säker på vad

Eller jo, det kanske jag är ändå.

Det finns språkvetare som sökt undanröja alla motargument till införandet av en generell ”superform” (”dom” eller ”de”). En av dessa är Lisa Holm, professor i svenska språket vid Lunds universitet, som i debattartikeln ”Skriftspråket redo för att införa ”dom” betonar att vi inte egentlig…

#metoo på gymnasiet

I dag på morgonen diskuterade vi #metoo på engelskan. Eleverna går i åk 3 på gymnasiet och alla var utan undantag i någon mån inlästa på ämnet. Ingen har missat vad Martin Timell står anklagad för, och även några övriga namn som figurerat flitigt i media den senaste tiden nämndes under samtalens gång: Virtanen, Weinstein,Spacey, etc. Vi pratade även om den senaste skandalen inom teaterbranschen här i Sverige då för närvarande närmare 600 kvinnor gått ut offentligt och berättat om förfärliga sexuella övergrepp.
Upplägget var att eleverna fick sitta i mindre grupper och prata ut ifrån några punkter som jag angett innan på whiteboarden: Vad är ”#metoo? Några aktuella fall? Vad triggar dessa övergrepp? Inom vilka branscher/vilka rum händer detta? Kan något göras åt det? Jag satt sedan ner ca 10 minuter med varje grupp och samtalade med dem.
Dessa elever är trots sin ungdom inga duvungar. De vet hur det kan vara. Det var inte min avsikt att de skulle bli för personliga, så fokus var inte på…

Bästa sättet att ge respons på texter?

Den klassiska frågan: Hur mycket och vilken respons ska vi ge på våra elevers uppsatser?

Faktum är att det ju går ju att lägga ner hur mycket tid och möda åt respons som helst, och de flesta av oss gör nog också det. På samma gång upplever nog många lärare som jag att det inte alltid förefaller som att eleverna i sin tur ägnar någon större ansträngning åt att studera alla kommentarer som de fått. Emellanåt låter vi dem uppgradera sin text och då finns kravet på reflektion inbakat. Fast dessa texter går det ju inte att sätta betyg på. 

Så för att omformulera frågan en aning: Vilken respons leder till maximalt lärande för eleven? 

Den här gången bestämde jag mig för att ge respons på ett för mig ovanligt sätt. Och elevernas - upprörda - kommentarer var de förväntade: "Du kan väl inte bara ge oss en bokstav!". För det var det jag hade gjort. Gett dem en bokstav. 

På följande lektionen förklarade jag varför jag gjort så. Och visst borde de känna igen sig i detta med att inte ta eget…